Europa med husbil 2017 – Sida 5 – Lilla familjen reser

Magiska Pa Emer, städtips (otippat jag vet!) & bunkerkyrkogård

Idag tog vi ut mattorna och städade ur Pärlan och jisses så smutsigt det var! Skönt att få det lite renare, nu ska vi bara tvätta upp också. Livet på resande fot är tufft ibland ? För er andra som är på väg så har jag ett bra tips (som jag även kommer använda hemma) och det är städservetter. Jag har aldrig sett det tidigare, men det har kanske funnits länge? Perfekt om man ska torka av Alice barnstol, bordet, köket eller badrummet. Så smidigt! Jag har svårt för svampar och disktrasor eftersom jag tycker att dom känns snuskiga…

Om ni är i Durrës så måste ni bara stanna på Kamping Pa Emer! Det är verkligen helt magiskt. Så häftigt byggt med egen ö utanför som nås av en träbro. Vattnet är långgrunt så det är inga vågor och vattnet är varmt (till och med för en badkruka som jag!). Under eftermiddagen igår var hela familjen i vattnet länge, så härligt!

Sist vi var här så såg vi bunkrar överallt längs med vägarna, det känns som att det är något färre nu. När vi gick på kvällspromenad igår så förstod vi varför när vi helt plötsligt kom till en ”bunkerkyrkogård”.

Äntligen 5:ans växel

Igår körde vi upp till Durrës och efter nästan en vecka med smala och krokiga vägar fick vi uppleva jämna och breda som omväxling. Sträckan var drygt 10 mil och tog endast 3 timmar (ja, det är rekordsnabbt för att vara här ?).

Nu står vi på en riktigt häftig camping precis vid havet. Kamping Pa Emer heter den och är den dyraste vi bott på hittills, den kostar nästan 200 kronor/natt. Vi har oftast bott runt 100-lappen med el. Här finns det el, men den verkar väldigt svajig så vi drog ut vår sladd och använder istället våra batterier. Stället är helt klart annorlunda och har en egen ö som man når via en hög och lång bro. Om ni tror att det är nån lyxig camping så har ni dock fel, även om det är vackert så är det ganska primitivt och inte ens lamporna på toan funkade inte igår kväll…

Det känns som att det blir nån natt till här så att Jan kan vila upp ryggen riktigt. Den är fortfarande inte 100 och blev knappast bättre efter några timmar i bilen. Nästa etapp ser just nu ut att bli Lake Skhoder i norra Albanien. Sedan blir det Montenegro och det ser vi fram emot. Det är riktigt vackert där! Precis som det alltid är när vi reser och som det absolut ska vara när man reser med eget fordon så tar vi dagen som den kommer.

Jag såg att mätaren visade att vi kört strax över 340 mil hittills och det var just det som kartan visade att totala sträckan skulle bli när jag gjorde en preliminär resrutt. Jag visste att det skulle plocka på med ganska många fler mil och det ska bli kul att se vad vi landar på totalt.

Vad äter lillafamiljen på husbilssemestern & ryggskott

Jans rygg har inte blivit bättre tyvärr, så vi har inte hittat på så mycket idag. Vi gick till affären allihopa utan att riktigt fundera på hur vi skulle få hem allt… Det slutade med att jag fick bära all mat och frukt (inklusive en stor och tung vattenmelon!), Jan bar Alice och Edvin fick gå själv. Det funkade som tur var!

Det kanske är någon som funderar på vad vi äter nu när vi är iväg? Standard är säkert att grilla, men vi har faktiskt bara grillat en gång ännu. Det spelar säkert in att vi faktiskt inte grillar så ofta hemma heller och med två små skruttar som är högt & lågt och hit & dit så tycker vi att det är enklare att laga på spisen. En av oss brukar leka med barnen när den andra gör mat och vi varvar vem som gör vad. Laga mat och diska är på nåt sätt avkoppling och egentid (som bara ni som har barn förstår fullt ut! ?).

Trots att vi inte har ugn så tycker jag att vi äter varierat och vi känner inte att vi tröttnat på maten än. Även om det är väldigt billigt att äta ute här så har vi faktiskt lagat i princip all mat i Pärlan. Om vi räknar bort när vi var i storstäderna i början (Prag, Bratislava, Budapest och Belgrad) så kan jag räkna på en hand de gånger vi ätit ute. Så vad käkar vi?

Pastasallad är en favorit, med oliver, fetaost, tomater (allt det är riktigt billigt här!)
Charkuterier som salami är billigt. Det är även olika ostar och oliver, så vissa kvällar har vi bara ätit det med ett glas rött vin till. Smaskens! Barnen är finsmakare så dom gillar också ostar, oliver och sånna saker!
Vi hade med pulvermos från Sverige, hemma skulle jag aldrig laga det men när man är iväg funkar det. Så mos och korv har vi gjort några gånger. Den korv vi köpt här har varit riktigt god!
Vi har även gjort mos med köttbullar, brunsås och lingon. Vi har fortfarande några hemifrån kvar i frysfacket!
Stekt potatis med ägg, bacon och vita bönor
Pasta med pesto, fetaost och oliver
Ris (10-minuters) med sås på grädde, champinjoner, paprika, lök och bacon.
Spagetti med köttfärssås (Jans favorit alla dagar i veckan, året om!)
Tacos!
Hamburgare med bröd
Stekta pannkakor (favorit hos alla fyra!)
Chili sin carne (alltså chili con carne, fast utan kött) med pasta eller ris
Sedan har vi ibland gjort enklare kvällsmat som kräm med mjölk, omelett, blåbärs- eller nyponsoppa etc.

Till lunch blev det favorit i repris, tacos!

Ni som har barn vet att det dessutom blir mellis två gånger per dag och då äter vi frukt. Barnen älskar det och kan få i sig hur mycket som helst! Att det dessutom är billigt och skolmoget gör det ännu bättre. Det blir allt från apelsin, päron, kiwi, vindruvor och bananer till aprikoser, nektariner, persikor och melon.

Albanien 2008 vs 2017

Jag och Jan åkte, som ni säkert redan har koll på nu, på motorcykelsemester i Albanien för nästan 10 år sedan. Då var det någon som sa till oss ”Tanka fullt och kör rätt igenom landet”. Vilken tur att vi inte lyssnade på det rådet! Albanien var en av höjdpunkterna på resan och stränderna var magiska! Nu har nästan 10 år gått och vad har förändrats sedan sist? Folket är fortfarande lika gästvänliga, vi har inte mött någon som inte varit genuint trevlig mot oss!

Det känns som att ekonomin har förbättrats en hel del, vägarna är mycket bättre och det går finare och nyare bilar på vägarna. Vägen vi körde över Llogara-passet hade fram till 2009 inte plats för möten på stora delar och hade mycket dåligt underlag. När vi körde med motorcykeln så de flesta av vägarna extremt dåliga, men vi märkte redan då att man börjat göra iordning vissa vägar och lägga asfalt.

Perfekt väg för en Africa Twin! Fotat 2008

Det verkar som att det fortfarande finns en hel del halvfärdiga hus lite överallt, men inte lika många som tidigare. Det var tydligen så att man slapp betala fastighetsskatt och huset inte var färdigt, kanske har det ändrats nu?

Varför byggs klart övervåningen om man inte måste? Fotat 2008

Det är fortfarande billigt här och det finns flera stränder med kritvit sand och turkost vatten som inte har blivit så exploaterade, men det är nog på gång. Vi har sett flera hotellbyggen längs med vägen, men det står många som inte har blivit färdigbyggda. Kanske har man byggt lite väl fort?

Jag minns sist att vi blev fruktansvärt besvikna på Kroatien när vi väl kom dit (var i Montenegro mellan, som vi älskade!). Fullt med turister och vi blev inte bemötta med samma vänlighet. När vi letade boende och berättade att vi skulle stanna en eller två nätter så skakade dom bara på huvudet och bad oss leta någon annanstans. Jag tror att det kommer bli liknande även denna gång, eller kanske ännu mer än sist? Vi får se… Om vi inte gillar det så kan vi ju bara köra vidare 🙂

Andra halvlek!

Det kändes redan som en brytpunkt när vi åkte från Grekland, plötsligt var vi på väg norrut och på nåt sätt även hemåt (trots av vi hade 4 veckor kvar av resan). Men nu har faktiskt halva tiden gått, 3 veckor av 6!

Idag blev en ganska lugnt dag, vi slängde in allt i Pärlan och körde upp till Vlore. Där körde vi förbi ett hotell som bodde på sist vi var här. Vi stannade och funderade på att ta ett rum över natten, men tyvärr var det svårt att parkera husbilen över natten där så vi fick åka vidare.

Efter ett stopp i stan för att handla mat och ta ut pengar drog vi vidare till en annan camping. Nu blev det Camper Stop Cekodhima, där vi fick plats längst ner vid vattnet. På kvällen knäckte det till i Jans rygg när han skulle stuva om i husbilen!! Han fick sitta med en öl när jag tog hand om barnen och fixade tacos till kvällsmat (bästa hustrun?!) Hoppas ryggen är bättre imorgon!!

Pannkakor, strandpromenad och sopor

På kvällen lekte jag med barnen på stranden och under tiden stekte Jan pannkakor. Det blev såklart en succé och nu är det fyra som slåss om pannkakorna ?

Efter maten tog vi en promenad. Här är det lugnt och inte mycket folk, men det byggs en del hotell… Det känns som att turismen är på gång i landet. Kul att fler vill upptäcka Albanien!

Det är så häftigt när man reser med barn, de har helt andra perspektiv och tankar om vad som är intressant. Edvin älskar sopbilen och han påpekar alltid glatt när man går förbi soptunnor eller skräp som ligger kastat nånstans ”sopor” och ”sopbilen kommer hämta det”. Han kan i samma andetag säga ”titta stranden… och sopor” och vara lika glad över att se båda ? Edvin var dessutom överlycklig över en stor grävmaskin som stod vid vägen igår. ”En stor grävmaskin” var det första han sa när han vaknade nu på morgonen ?

Hisnande bilfärd över Llogara-passet!

När jag körde ut från campingen imorse ropade personalen ”and they say ladies can’t drive” och gav tummen upp 🙂 Oftast när man ser andra husbilar så är det nämligen gubben (ja, de flesta är nog faktiskt pensionärer!) som kör.

I alla fall, idag har vi kört över Llogara-passet som passerar högsta punkten på vägen mellan Sarande och Vlore. Vägen slingrar sig från havsnivå upp till 1027 meter och bjuder på vacker utsikt över kusten.

Första vägen över passet byggdes på 1920-talet, innan dess var området nästan helt isolerat från resten av landet. Vägen är smal och går genom bergsbyar där vägen sniker husväggarna och där bilar dessutom står parkerade lite hur som helst. I vanliga fall utomlands brukar vi alltid säga att ”störst går först”, men detta verkar inte riktigt gälla här! Det går inte många lastbilar eller bussar på vägarna så vår husbil brukar vara större än övriga bilar, men ingen stannar för det… Är förhindret på motsatt sida så är det inte säkert att bilen du möter stannar! Är du mitt på en smal bro? Lita inte på att bilen du möter väntar tills du kört av! Det blir många tighta möten, men som tur är kommer man snabbt in i trafiken och kör likadant…

Vi stannade och åt lunch uppe på höjden av passet och sedan fortsatte vi mot Orikum där vi nu hittat en ställplats, Camping Dion, och parkerat för dagen. Den ligger precis på stranden så idag blir det nog ett dopp i havet 🙂