Stand-by-resenär – Sida 2 – Lilla familjen reser

Buenos Aires – den livliga och färgglada staden

Nu har vi alltså landat i Sydamerika och haft några härliga första dagar i Buenos Aires. Jag föll direkt för staden, kanske för att känslan och atmosfären var så långt ifrån Centralasiens städer en kan komma. Missförstå mig inte, jag älskade att dundra fram i bilen på landsbygden i alla -istan länderna, men städerna kunde ibland sakna lite charm… Just den där charmen och lekfullheten var det som fick mig att fastna för Buenos Aires på en gång!

Hela lördagen (26/10) gick i rasande fart, när vi kommit hemifrån på eftermiddagen så flög vi till Istanbul och landade vid 22.30. Vi har varit en hel del på Istanbuls flygplats eftersom det är en stor hub, men detta var första gången som vi landade på den nybyggda flygplatsen. Vilken skillnad! Nu kändes IST helt plötsligt som en av alla flashiga flygplatser i mellanöstern. Trots det fanns det inte en enda (!!) lekplats. Planet till Buenos Aires, med ett snabbt stopp i Sao Paolo, skulle gå 12 timmar senare, så vi letade upp några lediga bänkar där vi kunde lägga oss. Barnen somnade snabbt och sov till morgonen. Jag och Jan fick några timmars sömn, så vi kände oss alla helt okej på morgonen.

Jag och Alice sover på flygplatsen

Vi gick till transferdisken vid 8-tiden (söndag 27/10) och redan då fick vi platser! Den känslan är så jäkla härlig som stand-by resenär. Vi skulle med högsta sannolikhet komma med planet! Det går aldrig att vara helt säker, det har hänt tidigare att vi fått platser vid incheckningen och sedan fått veta vid gaten att vi inte kommer med… Efter att vi bordat så ropade personalen i högtalaren att vi var tvungna att byta plan, på grund av tekniska problem. Så två timmar efter avsatt tid lyfte vi och styrde mot Sydamerika. Resan var planerad att ta 18 (!!) timmar, med ett stopp i Sao Paolo där vi skulle behöva sitta kvar på planet. Vi hade tur och lyckades flyga in de två timmarna som vi var försenade. Flygresan på 16 timmar gick förvånansvärt smidigt. Barnen sov, kollade film och spelade spel utan att vara missnöjda. Jag antar att de är ganska härdade efter tre månader i Toto 🙂

Här flyger vi över Saharaöknen!

Vi landade vid 22.30 lokaltid, men klockan hade hunnit bli efter midnatt innan vi var igenom passkontrollen. Vi gick får ankomsthallen och tog en taxi mot Hostel Tango Argentina. Vi hade för en gångs skull bokat boende innan vi lyfte, men när vi kom fram till adressen fanns där inget hostel. Istället möttes vi av en tom vit byggnad med ”Till Salu” skyltar utanför. Tydligen fanns där inget hostel längre, trots att det fortfarande gick att boka på nätet. Taxichauffören var hjälpsam och körde oss till ett annat hostel utan extra betalning. Där fanns det inga lediga dubbelrum, men efter lite om och men lät de oss sova ensamma i ett niobäddsrum. Tack för det Monita Hostel!

Edvin väckte resten av familjen tidigt på morgonen (måndag 28/10) och började leka med sina leksaker. Efter frukost på stället gick vi till Che Argentina Hostel Suites i närheten för att kolla efter rum. Där skulle vi få ett eget rum, med badrum, för runt 160 kronor. Vi gick och hämtade väskorna, checkade ut och gick några hundra meter till vårt nya ställe. Vi behövde alla röra på oss och jag ville bara ut och upptäcka staden, så redan på förmiddagen gav vi oss ut på stadens gator. Redan efter första kvarteren kunde jag konstatera at jag älskar Buenos Aires! Staden känns som en blandning av Palermo och Mumbai. Ruffiga, slitna hus, med gott om träd (även på väggar, tak och balkonger) och små butiker med allt du kan tänka dig. Det finns dessutom gott om caféer, restauranger och barer. Staden är minst sagt LEVANDE!

På kvällen märkte vi av en kulturkrock, här är det nämligen lite annorlunda matvanor. Restaurangerna har stängt från eftermiddagen till runt åtta på kvällen. Sedan har de öppet till midnatt eftersom de flesta äter middag sent på kvällen. Hur ska vi lyckas ställa om vår mat- och sovklocka (med jetlag dessutom)? Vi äter alltid middag klockan sex, men nu har vi fått ändra om och äta betydligt senare. Så vid 20-tiden gick vi ner till en restaurang i kvarteret och beställde mat. Det hela slutade med att båda barnen somnade i våra knän innan vi ätit färdigt. Inte så konstigt kanske, med tanke på att vi promenerat över en mil under dagen och att vi alla säkert känner av någon form av jetlag.

På tisdagen (29/19) vaknade Edvin tidigare än vanligt, redan innan klockan sex, och väckte upp oss andra. Vi lyckades få barnen att ta det lite lugnt på rummet och efter en frukost vid takterassen gick vi mot stadsdelen La Boca. Vi kom fram vid lunchtid, och insåg direkt att det var extremt mycket turister. Restaurangerna hade, precis som en kan vänta sig vid turiststråk, menyer på engelska, dyra priser och alldeles säkert tråkig mat. Vi köpte en varsin glass istället och skulle helt enkelt äta efter att vi lämnat området.

Vi tog en annan väg tillbaka och efter en stund var vi ganska ensamma. Lite längre fram låg det madrasser och sopor på gatorna. Vi insåg att vi nog skulle få ta en annan väg, det var helt fel område framför oss. När vi vände tillbaka och tänkte ta en tvärgata mötte vi en kille som pekade åt oss att vända om. Vi lydde hans råd och gick lite längre tillbaka innan vi styrde mot San Telmo och vårt hostel. Här vill en inte gärna komma in på fel område….

På eftermiddagen vilade barnen en stund på rummet för att vi skulle kunna äta kvällsmat när en sushirestaurang i kvarteret öppnat. Sushi är bland det bästa Edvin vet, så ville vi gärna gå dit trots att de öppnade först vid åtta. Kvällen blev inte en riktigt lika stor katastrof som gårdagen, men barnen var trötta. De kanske inte var så förvånande eftersom vi även idag gått över en mil och 15 000 steg på Buenos Aires gator… Trots det lyckades Edvin klämma i sig nio sushibitar. Inte illa för en 5-åring som knappt väger mer än 15 kilo!

Vårt rum…
…och det gemensamma köket/terassen

Nu hade vi spenderat två dagar med att promenera, så på onsdagen (30/10) åkte vi istället tunnelbana. Vi började med att åka till den kända begravningsplatsen La Recoleta Cemetery. Visst, det kanske är lite makabert att turista på en begravningsplats, men på en av världens vackraste är det väl ändå okej?!

Jag gillar att vissa platser naturligt får en att prata med sina barn om tråkigheter. Jag är alltid ärlig mot barnen och vill inte undanhålla våra barn saker som kanske är skrämmande. Just därför blev det lite allvarliga diskussioner mitt bland alla gravar. Det kom dessutom ett begravningståg, så då blev döden än mer närvarande. Edvin sa ”Jag vill begravas med en ninis när jag dör” och ”jag vill inte eldas upp som morfar, jag vill begravas i en kista”. Då fick jag hjärtat i halsgropen och slogs av en otrolig tacksamhet att vi alla är friska och förhoppningsvis inte behöver fundera närmare på det än på länge.

Efter La Recoleta gick till den häftigaste bokhandeln jag någonsin varit i, El Ateno – Grand Splendid. Det är en bokhandel som ligger i ett gammalt operahus! Nu var alla rejält trötta och det hade redan blivit sent på eftermiddagen. Efter ett snabbt stopp på en lekplats tog vi tunnelbanan hemåt. Självklart hade vi lyckats tajma början av rusningen så det var fullt med folk på tunnelbanan och vi bar barnen genom folkmassan. Trots det lyckades Alice somnade i Jans famn innan vi var framme vid vår station.

På kvällen växlade vi pengar och sedan stannade vi till på ett av områdets alla caféer och njöt av god kopp americano. För att undvika att barnen somnade i våra knän på någon restaurang köpte vi istället med oss empanadas, paj och sallad till vårt hostel och åt i det gemensamma köket. Det blev riktigt lyckat och snart har nog barnen kommit över tidsomställningen.

Efter fyra nätter i Buenos Aires kommer vi imorgon bitti (torsdag 31/10) försöka komma med ett inrikesflyg till Iguazufallen. Planen ser ganska fullbokade ut, men förhoppningsvis finns det fyra platser kvar till oss. Jan har varit vid vattenfallen tidigare, men vi andra i familjen är riktigt förväntansfulla. Tänk, 275 stycken vattenfall mitt i djungeln. Det kan väl inte bli annat än storslaget och mäktigt?!

Äventyret är över – för Totos del!

Toto, vår hjälte, har tagit oss över 1800 mil genom 16 länder i Europa och Centralasien – och tillbaka! Efter tre dagar hemma sa vi hej då till vår lilla bil och tog vi våra ryggsäckar till flygplatsen. Nu väntar istället ett annat slags äventyr – nu ska vi upptäcka Sydamerika med bussar, tåg och flyg!

En grov bild över vår resa, men från Baku till Turkmenbashi tog vi färjan och inte vägen över Iran. Dessutom såg jag nu att delar av Pamir Highway och Wakhan Valley är borta från rutten… Bild från ibland oerhört dumma Google Maps.

Vi ställde klockan på 5.30 på tisdagen (22/10) och vi lyckades få i barnen lite frukost innan vi lämnade Sankt Petersburg och körde mot Estland. Staden hade precis börjat vakna och det var lite trafik. Vi tog oss snabbt ut från staden, i mörker och regn. När vi hade åkt en bra bit märkte jag att Jan kört utan lysen hela vägen…

Fotat genom bilrutan, på morgonen genom ett mörkt och regnigt Sant Petersburg

Vi var framme vi gränsen till Estland vid 9.30 och en halvtimme senare var vi över på andra sidan. Nu hade Toto äntligen lämnat tullunionen Eurasian Trade Union och vi kunde pusta ut. Vägen till Tallinn gick smidigt och vid ett-tiden var vi nere vid hamnen. Vi gick till kontoret och bokade biljetter, efter en stund visade det sig att det inte fanns plats för fler bilar… Suck. Som tur var gick färjan med Tallink samma kväll, så för tre gånger så mycket fick vi biljetter hem till Sverige.

Två trötta barn bilen
Gränsen till Estland

Efter att vi ordnat biljetter körde vi in till centrum och parkerade Toto utanför en indisk restaurang. Hela familjen längtar efter Indien och vårt lilla paradis Palolem, så då passade det perfekt med mat därifrån. Vi hann med en snabb promenad i Tallin och sedan åkte vi mot färjan. Vi brukar inte boka färjor med hytt, men här gick det endast att boka utan. För oss känns det otroligt lyxigt, trots att vi tog den billigaste hytten utan fönster. Resan över Östersjön gick smidigt! Barnen lekte på lekplatsen hela kvällen och direkt när vi vaknat på morgonen blev det en tur till lekplatsen igen. Alla tyckte att det var skönt att kunna förflytta sig utan att sitta fastspända i en liten bil 🙂

När vi gick i hamn på onsdagens morgon (23/10) så frågade tullen varit vi varit. Jan svarade Kirgizistan och vi märkte direkt att röda lampor började blinka… Kanske skulle vi bara sagt Tallin?! Vi blev ombedda att köra åt sidan och vi hade ganska snabbt tio poliser runt oss som kollade igenom bilen och frågade en massa om resan. De verkade mest intresserade och nyfikna, men jag blev lite nervös när en polis tittade oroväckande länge på däcket som var blankslitet och med väven synlig… Efter en stund sa de ”Kör försiktigt och hoppas ni kommer hela vägen hem!”

Vi körde 50 mil genom Sverige och det kändes som ingenting. Det var en speciell känsla att köra uppför backarna till vår lilla by. Nu var vi verkligen hemma. Toto hade tagit oss på världens äventyr och nu var det över. Känslorna var blandade, det kändes tråkigt med samtidigt som en lättnad. Nu kunde vi pusta ut lite grann och slippa tänka på slitna obalanserade däck, läckande växellåda etc etc . Barnen däremot var överlyckliga när vi svängde ner mot huset. De sprang in och började snabbt plocka fram varenda leksak. Edvin har den sista tiden sagt att ”jag kommer inte sova någonting när vi är hemma, jag ska bara leka”. På kvällen eldade vi i kaminen och grillade korv över elden. Mysfaktorn var hög och det kändes ganska okej att vara hemma ändå. Trots det började vi snabbt planera nästa äventyr. Om några dagar skulle vi åka till Indien!

Fullpackade bil efter att vi köpte lite mat innan vi fortsatte hemåt…

När vi skulle lägga oss så ville Edvin sova i sin resesäng framför brasan och intill alla leksaker. Han sa att han skulle vara vaken hela natten och leka… På morgonen (torsdag 24/10) hörde vi honom leka nere, så frågan är hur mycket han sov egentligen 🙂 Dagen spenderade vi med att tvätta upp kläder och röja ur Toto. Det låg en jäkla massa nötter, chips, torkade aprikoser och annat smått och gott i bilen! Mums?!

Korvgrillning på G
Storstädning!

På fredagen (25/10) åkte vi ner till barnens förskola och berättade lite om resan och visade upp bilen. Edvin tyckte att det var så roligt att träffa på sina kompisar och berätta om vårt äventyr. När vi kom tillbaka hem och öppnade dörren insåg vi att det såg ut som att en virvelvind härjat i huset. Leksaker, kläder och packning från bilen låg överallt. Det var bara att börja städa och vi insåg snabbt att det tog lite mer tid att röja i ett hus jämfört med lilla Toto på ett par kvadrat 🙂

Vi började kolla upp lite inför nästa del av ledigheten – med start i Indien och sedan vidare genom Sydamerika till slutet av januari. Vi hade inget bredband hemma, så med ytterst dåligt internet började vi ordna indiskt visum och kolla upp lite flyg. Jan arbetar för SAS så vi flyger med personalbiljetter och som stand-by. Vi vet vanligtvis först när vi är på flygplatsen eller vid gaten om vi kommer med planet eller inte. Dessa biljetter passar perfekt för oss som inte gillar att planera allt för mycket innan och gärna ändrar destination gång på gång.

Toto nere vid sjön, bild från mars 2019, när vi precis började planera vår resa på allvar.

Vi skickade meddelande till vår vän Prash i Indien och berättade att vi tänkte dyka upp om några dagar. Vi fick veta att det var världens oväder nere i Goa och han avrådde oss att komma. Palolem är stängt under regnperioden och alla bungalows på stranden plockas ner. Vanligtvis byggs allt upp igen i slutet av oktober, men nu förväntades det öppna först 10 november. Då var det bara att tänka om. Vart skulle vi åka nu? Efter att vi kollat runt lite så insåg vi att det alternativ som såg bäst ut var att åka via Istanbul till Buenos Aires redan på lördag eftermiddag.

Barnen & Prash på Leela, från januari 2019

På lördagen (26/10) vaknade vi återigen av att Edvin var i full gång med alla sina leksaker. Han ville verkligen maxa sitt lekande innan vi drog iväg igen. Hela förmiddagen hade vi lite släkt och vänner över på fika. Som tur var stannade min mamma kvar efter fikat och skjutsade oss till flygplatsen. Vid fyra sa vi alltså hej då till Toto och begav oss med ryggsäckar ut på nya äventyr. Förhoppningsvis kommer vi med de flyg vi planerat och om ett par dagar är vi framme i Sydamerika. För mig är det en helt oupptäckt kontinent. Spännande!

Lika bra framförhållning som vanligt, jag bokar flygbiljetter på väg till flygplatsen 🙂

Äntligen framme i Indien, och så lite magsjuka på det…

Resan till Indien blev ungefär som man kan förvänta sig när vi ska flyga någonstans, ett oplanerat stopp på vägen och lite för många timmar på flygplatser. Så är det att flyga stand by. I torsdags morse kom vi med från Landvetter till Doha utan problem, men sedan tog det stopp. Vi väntade först flera timmar på flygplatsen och planet som vi trodde skulle ta oss till Goa, men vid gaten fick vi veta att det var helt fullt. Vi satte oss och försökte tänka ut en plan B… Alla flyg till såväl Mumbai, Delhi och Amritsar var fulla, men till Colombo i Sri Lanka fanns det platser kvar. Skulle vi kanske åka dit istället? Vi hade svårt att bestämma oss och alla var trötta och hungriga så det var svårt att tänka rationellt. Tillslut bestämde vi oss för att ta in på ett hotell i Doha och försöka åka till Goa igen imorgon, trots att det såg ganska fullt ut. Ibland måste man chansa! Innan vi kunde lämna flygplatsen var vi tvungna att vänta på väskorna i dryga 45 minuter så klockan hade hunnit bli 23 innan vi satt på en buss på väg till hotellet. Vi lyckades hitta en ”smart deal” på nätet och lyxade till det och tog in på Radisson Blue, där det fanns pooler och bastu!

Vad skönt det var att lägga sig i en hotellsäng med prasslande lakan! Trots att vi låg alla fyra med ett täcke så lyckades vi sova helt okej och vaknade först vid 9 tiden. Fredagen spenderades, förutom en promenad i staden, på rummet och vid poolen. När vi satt i bastun så kom en kvinna in och sa till mig att jag inte fick vara där inne med Alice. Jag struntade i det och satt kvar. Efter en stund kom en annan kvinna in och sa att det kunde vara farligt för så små barn att sitta i bastun. Jag förklarade för henne att Alice bastat nästan varje vecka sedan hon var lite bebis och först då gick hon, något motvilligt, med på att låta oss stanna kvar. Tur det 🙂

På eftermiddagen var det dags att testa lyckan ännu en gång och försöka ta oss till Goa. Denna gången gick det bättre och vi kom med! Dock hade alla platser var för sig. Inga konstigheter tänkte jag, det är väl ingen som säger nej till att byta plats med en person som vill sitta bredvid sitt barn. Så fel jag hade… Jag frågade en äldre kvinna om hon ville byta plats – Nej! svarade hon direkt. Jag blev förvånad och tänkte fråga om om hon ville att jag skulle sätta tvåringen eller fyraåringen bredvid henne… men jag bet ihop och gick snopet vidare. Nästa person var trevligare och svarade tvärtom – Sjävklart! Så då hade jag och Alice löst platser. Jan och Edvin fortsatte längre bak och fick också bytt så att dom satt bredvid varandra. Fyra (väldigt snabba) timmars senare landade vi i Indien. Nu var klockan endast 2.30 på morgonen, så vi satte oss på flygplatsen och väntade i några timmar tills vi kunde åka ner till Palolem Beach. Innan vi åkte lyckades Jan nästan bli utslängd från flygplatsen, eftersom han och Edvin gått ut för att leta efter en fungerande bankomat. När han skulle gå tillbaka in fick han barskt veta att man inte fick gå in igen efter att man gått ut. Jag såg att båda två stod och diskuterade så jag och Alice gick fram och då lyckades vi övertala honom att släppa in Jan och Edvin igen… Måste alltid vara lite dramatik!

Vid 5-tiden på lördagen ordnade vi taxi och åkte till Palolem, ungefär en och en halv timme bort. Eftersom att bankomaterna på flygplatsen var sönder så åkte vi utan en rupee på oss. Vi sa till chauffören att stanna på en bankomat längs med vägen. Det gjorde han, fem stycken närmare bestämt. Men det hjälper inte när ingen fungerar… När vi var framme i Palolem så visade vi vart han kunde köra. Sist vi var här hade landet över en natt överraskat alla och precis förbjudit varenda sedel och man hade istället utfärdat nya sedlar som var de enda tillåta. Enda kruxet var att det inte fanns tillräckligt många nya sedlar, så det fanns knappt pengar i världens (tidigare) mest kontantrika land. Detta gjorde att vi visste vart varenda bankomat fanns i närheten eftersom det nästan var omöjligt att få tag i de nytryckta sedlarna. Men det är en historia i sig… Som tur var fungerade den sista (!) bankomaten som fanns i Palolem och vi kunde åka ner till stranden och betala taxiresan. Då hade klockan redan börjat närma sig sju och det var förvånansvärt kyligt ute, men när solen började gå upp blev det varmare. Vi gick bort till Leela Guesthouse och restaurangen bredvid, Siarl Presley Bar & Restaurant. Vi käkade frukost och hängde i restaurangen tills vi fick ett rum vid elva tiden. Sedan kvällen innan hade Edvin känts varm, så jag tog tempen på honom och han hade så klart feber – 38,9 närmare bestämt. Självklart börjar vi semestern med feber och magsjuka! Hoppas att vi andra klarar oss…

Framme vi Leela Guesthouse, precis när solen gått upp…

Jan har somnat i stolen efter frukosten, innan vi fick vårt rum

Så här får du råd att åka på semester oftare!

Jag gjorde i förra veckan en liten sammanfattning av vår semester i januari och räknade ut vad allt kostat. Samtidigt kunde jag konstatera att en semester inte måste vara så dyr! Inte ens om man åker till Zanzibar… Jag får ofta frågan hur vi har råd att vara ute och resa så mycket. Det korta svaret är att det inte måste kosta skjortan att vara på semester. Nedan kommer mina tips på hur du får ner priset på din semester. När ni ser listan så kanske ni tänker Gud vad jobbigt det låter, det skulle jag aldrig orka! Så tänker inte vi. Istället tycker vi att det är roligt och en del av resandet, men om du inte känner likadant så kan du alltid börja med några av punkterna på listan…

Leta boende på plats eller använd bokningssidor för att få bra deals

Vi bokar i princip aldrig boende i förväg, utan går runt och letar när vi kommit fram. Tänk på att endast en bråkdel av alla hotell och Guest House finns på nätet. Är du orolig för att inte få tag i boende? Var inte det, det löser sig alltid 🙂 Om vi bokar boende innan (händer främst om åker till en storstad) så bokar vi alltid bara en natt eller två. Då är det fritt fram att byta om vi hittar ett bättre alternativ på plats! Om vi bokar innan använder vi oss alltid av bokningsappar, där kan man få riktigt bra deals!

Bo enklare och få mer för pengarna

Detta tipset behövs väl knappt förklaras närmare, men självklart skiljer det avsevärt i pris beroende på standard. Vi vill allra helst bo så enkelt som möjligt, men på det bästa läget. En enkel bungalow på stranden går före alla resorts och andra dyra alternativ alla gånger! Tänk på att de enklaste ställen, precis som jag skrev i tipset ovan, sällan finns på nätet… Vi har alltid med oss en resesäng till Edvin (den endast väger 2,5 kilo, läs mer om den här). Då begränsas vi inte till att endast bo på ställen med familjerum.

Våga pruta

Ja, vi prutar alltid på priset! Oavsett om det gäller hotellnatten, taxiresan, klädinköp eller frukt. Tycker du att det känns jobbigt? Lugn, du kommer snart in i det!

Leta efter billigare alternativ

Utöver prutandet så frågar vi alltid folk om billigare alternativ… Finns det en buss dit du ska, så att du slipper ta taxi? Finns det en färja som går lite långsammare, men har ett bättre pris? Listan kan göras lång, men ni förstår nog tankesättet…

Välj resmål efter plånboken

Om du har begränsad budget så är det viktigt att tänka på detta när du väljer resmål. Det finns ju inget tråkigare än att vara på semester och känna att man inte har råd att göra någonting. Tänk på att du lever som en kung i Indien för samma peng som knappt räcker till en middag i USA.

Var sparsam hemma!

Detta är nog det viktigaste tipset av alla! Det gäller förstås att vara sparsam när man är hemma så att det finns pengar att resa för. När jag började på min civilekonomutbildning så var det första en av våra lärare sa ”en ekonom köper aldrig på avbetalning”. Tro det eller ej, men det har jag faktiskt hållit. Jag tänker alltid att det jag inte har råd att spara till har jag inte heller råd att låna till! Har du svårt att hålla i pengarna? Jag brukar omvandla det mest till resor… Då tycker i alla fall jag att valet är givet!

Översta bilden är från Mana Island – Fiji, ett av stoppen på vår första ”Jorden runt resa” vintern 2009/2010.

Vinterns resa till Zanzibar (via Asien) – dag för dag

Här kommer en kort sammanfattning av vinterns resa, som till största delen tillbringades på helt galet vackra stränder på Zanzibar. Vi spenderade de första fyra dagarna i Indonesien, med ett första stopp i Jakarta och sedan Padang på Sumatra. Vi hade egentligen tänkt fortsätta ut på några öar utanför Sumatras västkust, men en kombination av dålig förbindelse med färjor, dyra boenden och kanske värst av allt – väderleksrapport med regn, gjorde att vi istället bestämde oss för att dra någon annanstans. Vi visste inte riktigt vart, men som ett första steg åkte vi till Malaysia och Kuala Lumpur.

Efter två hektiska dagar i staden så kände vi att det var dags att dra vidare, men vart? Resmål efter resmål valdes bort, främst på grund av värdet. Hela Asien verkade vara täckt av ett regnmoln kommande veckor… Till slut kom Jan på den briljanta idéen – Zanzibar. Det kändes helt rätt så vi bokade biljetter och åkte mot ön utanför Tanzanias kust. Vi mellanlandade i Qatar och på flygplatsen blev vi nekade att gå ombord planet till Tanzania eftersom vi inte uppfyllde klädkoden (1). Inte oss emot, vi gillar verkligen mellanöstern och det gav ett mycket uppskattat dygn i Doha.

Efter en vecka på resande fot så landade vi på Zanzibar. Vi stannade två nätter i Stown Town som vi verkligen gillade. Framförallt för att vi bodde på ett mysigt ställe med egen terass mot havet, men även på grund av alla mysiga gränder i den gamla delen av staden. Nästa stopp blev fyra nätter på Kendwa Beach, som hade magiska stränder och knallblått vatten. Sedan valde vi att dra vidare mot Nungwi Beach, som vi gillade ännu mer. Det var betydligt lugnare och mysigare stränder. Här bodde vi, precis som vi gillar allra mest, i en bungalow precis på stranden. Det blev fyra nätter här, men vi hade gärna stannat lite längre! Resan avslutades med ännu en natt i Stown Town och sedan var det dags att återvända till vardagen hemma i Sverige.

Trots omvägen via Asien till Zanzibar så blev det en väldigt lyckad semester. Ni som känner oss vet att de flesta resor brukar se ut på liknande sätt – oplanerade och med en vetskap om att vad som helst kan hända. Varje resa ska vara ett äventyr!

Besökta länder: 4 stycken – Indonesien, Malaysia, Qatar & Tanzania
Antal flyg: 8 st
Antal timmar spenderade på flygplan: cirka 47 (alltså två dygn!)
Antalet hotell vi bott på: 8 stycken vilket ger ett snitt på under 3 nätter per hotell.
Pengar spenderade, utan flygbiljetter (2): cirka 17 000 kronor – ger ett snitt på 850 kronor per dygn. Inte så illa för en familj på fyra!
Pengar spenderade på hotell: ca 6000 kronor, ger ett snitt på 300 kr/natt
Pengar spenderade på taxi & buss: Strax över 1000 kronor.
Jag badar med barnen i solnedgången över Nungwi Beach, januari 2018

(1) Jan jobbar på SAS så vi reser med personalbiljetter, som stand by. Eftersom vi representerar flygbolagen så ska vi klä oss Business Casual, men en del bolag är mer noggranna än andra.

(2) Eftersom vi flyger med personalbiljetter har jag valt att inte gå ut med vad flygbiljetterna kostar. För er som är nyfikna, ja biljetterna är lite billigare, men tänk på att de flesta inte åker via Asien för att komma till Zanzibar. Så vissa gånger kan säkert totalpriset hamnar runt priset för vanliga biljetter. Stand by är också verkligen stand by, det har hänt flera gånger att vi har fått sova över på flygplatsen eller helt fått byta resmål. Det har också hänt att vi fått köpa biljetter till fullpris på flygplatsen eftersom vår resrutt är mycket överbokad i flera dygn framåt. Då drar priset lätt iväg.

Sista stoppet – ännu ett besök i Stone Town

Sista tiden av semestern spenderades i Stown Town. Redan på första besöket fattade vi tycke för staden, så det kändes som ett perfekt avslut. Det vi gillade med staden var atmosfären, alla gamla byggnader och de små trånga gränderna. Den gamla delen av staden är verkligen som en labyrint och det är enkelt att tappa bort sig! Tur att staden inte är stor och att befolkningen är vänliga och hjälpsamma och inte har något emot att guida alla turister rätt…

Allt har sitt slut och igår var det dags att ta flyget hem. Resan gick smidigt och efter två flyg, med en kort mellanlandning i Istanbul, landade vi i Sverige. Som tur är har det varit helt skapligt väder i dag med några minusgrader och snö, då känns det i alla fall lite mindre jävligt att vara hemma igen…

Ett första intryck av Zanzibar & Stone Town – trånga gränder och vackra stränder

Vi åkte ut till flygplatsen vid 5 igår morse och kollade hur bokningarna såg ut till Zanzibar. Det såg inte helt kört ut, så vi chansade och köpte biljetter (trots att vi redan hade biljetter till Dar es Salaam). Vi blev ombedda att komma tillbaka 1,5 timme senare för att se om vi fått platser. För er som undrar så hörde vi inte ett ord om klädkoder 🙂

När jag köpte biljetter såg stod resten av familjen och kollade ner på ett vattenfall inne på flygplatsen. När Jan skulle lyfta upp Edvin så fastnade hans fot och ena skon ramlade ner… Det var några våningar ner och bakom låsta dörrar. Jan pratade med personalen och dom skulle försöka hämta den. Det var visst inte helt problemfritt eftersom det var säkerhetsdörrar och endast några få hade nyckel… Men 1,5 timme senare fick Edvin tillbaka sin sko! Precis när han fått skon så var det dags för oss att gå till incheckningen och se om vi fått plats på planet… Det hade vi!

Då var det bara att springa genom säkerhetskontrollen och till gaten. Sju timmars senare landade vi på Zanzibar. Så jäkla härligt! Efter över en vecka så var vi äntligen vid en strand! Men först skulle vi fixa visum och stämpla passen. Vi måste valt den sämsta tänkbara kön, för trots att vi var nästan först av alla på planet in så var vi bland de sista kvar. Bara ett par var kvar efter oss… Tur att barnen var nöjda under tiden i alla fall!

Vi tog oss in till Stone Town och där satte jag mig med barnen på en restaurang vi vattnet och köpte varsin fruktshake. Under tiden gick Jan och letade hotell. Bra uppdelning tycker jag! Jan lyckades få tag på ett riktigt schysst rum med en balkong ut mot vattnet. För en gångs skull slängde vi inte in väskorna på rummet och begav oss ut på en gång, utan nu satte vi oss på balkongen och hängde där hela eftermiddagen. Vi såg solen gå ner över havet och sedan gick vi ut och käkade. Det var ungefär vad som hände den kvällen…

Imorse hörde vi Edvin ropa ”det är morgon nu!!” från sin säng redan klockan 06! Jag försökte förklara att det var tidigt, trots att det inte var becksvart ute, men det ville han inte alls lyssna på… Idag har vi hunnit med mycket! Gått runt i labyrinten med trånga gränder i Stone Town, kikat i lite butiker, hängt på balkongen, druckit shake på stranden, lekt i sanden och doppat tårna i havet. Nu har vi laddat batterierna lite och är redo för nya äventyr. Imorgon drar vi vidare upp mot Nungwi som ligger längst upp på norra Zanzibar.