Kategori: Nicaragua

Tvärs genom Honduras och julfirande i El Salvador

Vi tog oss från Nicaragua, genom Honduras och en liten bit in i El Salvador på en dag. Julen spenderades i Santa Ana, men det blev en lugn jul för vår del. Invånarna i staden firade desto mer, med galet många raketer och smällare på julnatten… Undrar hur nyår kommer bli?!

  • Katedralen i Santa Ana
  • Bra skylt på torget…
  • Inget julstök i år inte, det enda vi gjorde
    var att köpa lite julgodis…

När jag förberedde barnen för att söndagen (22/12) skulle bli en lång dag, med flera olika bussar log Alice brett och utbrast ”Åh, jag ska sova på många bussar idag!”. Vilka luttrade barn vi har! Dagen skulle sluta med två gränsövergångar, fem olika fordon och 11 timmars resa. Först fick vi ta en taxi till busstationen i León, sedan en buss till Chinandega. Där tog vi en ny buss till gränsen. Övergången tog lite tid och vi träffade faktiskt på en svensk i kön. Det hör inte till det vanliga, så det är alltid extra kul! När vi tagit oss in i Honduras hade vi tur och kom med den sista minibussen som gick vid 14.30 tvärs genom landet till El Salvador.

  • #1 Taxi till bussen (ja, han kollar film & kör!)
  • #2 Väntar på bussen till gränsen
  • Till fots på väg från Nicaragua till Honduras

Om ni funderar på varför vi valt att strunta i Honduras så var det en kombination av att julen kommit emellan och vi inte vill vara fast på en liten ort när de flesta butiker och restauranger är stängda. Dessutom längtar vi till karibiska havet, så vi lägger hellre fler dagar vid lugnt turkost vatten än den lite vildare Stillahavskusten. Bussresan genom Honduras tog ungefär tre timmar, så vid 17.30 passerade vi dagens andra gränskontroll och sedan var vi inne i El Salvador.

  • Honduras!
  • #3 Buss genom Honduras
  • Ingenmansland mellan Honduras & El Salvador

Vi tog en buss till San Miguel och var framme klockan 20. Det var kolsvart ute och gatorna var öde. När vi började gå från busstationen blev vi varnade för att gå på gatorna i mörkret. Det var inte säkert… Vi bestämde oss för att ta ett hotell vid busstationen. Jag och barnen stannade på rummet när Jan gick ut för att leta kvällsmat. Det var inte det enklaste! Tillslut hittade han ett litet gatustånd och kunde köpa med sig bönor med ris plus avokado, kokt ägg och tortillas.

  • Rummet i San Miguel
  • Ris, bönor, avokado…

På måndagen (23/12) blev vi väckta av att det knackade på dörren vid 8.45. Tydligen var utcheckningen vid 07(!)… En kvart senare var vi ute från rummet. Det var en helt annan stad vi möttes av. Ljudnivån från bussar, bilar, gatuförsäljare och folkvimmel var hög och det kändes som att vi teleporterats någon helt annanstans. Detta känns som typiskt för Syd- och Latinamerika. I Asien håller folkvimlet ofta i sig till sena natten, men här blir många områden i städerna helt öde efter att solen gått ner. Sedan är det rena kaoset under dagen med folk överallt, trafik och gatustånd längs med trottoarerna. Vi köpte lite bröd, bananer och avokado och plockade fram jordnötssmör från packningen. Frukosten var fixad!

  • Utanför Hotellet i dagsljus…

Vid tio tog vi en buss mot San Salvador. Tre timmar senare var vi i San Salvador, där behövde vi byta bussterminal för att ta en buss vidare mot Santa Ana. Vi åt lite lunch innan vi tog en taxi till nästa terminal. Vid fyra tog vi en buss mot Santa Ana och två timmar senare var vi framme. Vi hoppade av bussen vid ett stort köpcentrum, Metrocentro, och gick till deras food court och åt kvällsmat. Barnen lekte (tillsammans med tusen andra barn, mitt i julruschen) på en liten lekplats i köpcentret och sedan tog vi en taxi till Casa Vieja Guest House. Det var väldigt skönt att få ett rum och bara vara resten av kvällen. Två resdagar på raken, med massa byten gör en ganska trött…

  • #1 Mot San Salvador
  • Försäljare på bussen
  • #2 Letar taxi med vettigt pris till andra bussterminalen…
  • #3 Buss mot Santa Ana
  • Framme!
  • #4 Taxi från Metrocentro till Casa Vieja Guest House

På tisdagen (24/12) hängde vi på ställen hela förmiddagen. (Ja, vi vet att det var julafton, men vi firade ingenting här på andra sidan jorden.) Vid lunch gick vi ut för att se vad Santa Ana hade att erbjuda. Vi stannade till i staden eftersom jag hade markerat stället på maps.me. Någon måste ha tipsat om staden, men vi kom inte ihåg vem eller varför…

  • Målarstudio på Casa Vieja Guest House

Det visade sig att staden hade en katedral och inte så mycket mer. Vi hittade i alla fall en lekplats, där barnen kunde åka rostig rutchkana med ett gäng militärer och poliser som publik. Det fanns också ett pariserhjul som drevs av en bilmotor som varvade upp och ner hur som helst. Stundtals snurrade hjulet riktigt jäkla fort och resten i okej hastighet. Vi lyckades hålla barnen från att åka eftersom det verkade förenat med livsfara 🙂

Vi hade tänkt stanna två nätter i Santa Ana, men på kvällen fick vi veta att det inte skulle gå några bussar på juldagen. Vi skulle alltså behöva stanna ytterligar en natt… På natten vaknade både jag och Jan upp vid midnatt. Alla sköt raketer och smällare. Jag har aldrig varit med om nåt liknande! Nyårsafton lär bli helt galen här…

  • Affär med raketer
  • Papper från raketer på gatan efter julnatten

När vi vaknade på på onsdagen (25/12) visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta på eftersom vi kändes oss ganska färdiga med staden. Då kom vi på att vi skulle kunna gå på bio. Sagt och gjort. Vi tog en Uber till köpcentret Metrocentro och såg ”Spies in Disguise”. Det visade sig vara ett bra filmval, hela familjen tyckte att den var rolig och vi hängde faktiskt med i handlingen trots att den var på spanska.

  • Utanför biografen på Metrocentro

På torsdagen (26/12) väntade ännu en dag på bussar och en gränsövergång. Då bär det av till Guatemala & Antigua. Det är en av Jans favoritstäder i Latinamerika. Det ska vara en mysig liten stad med kullerstensgator och en vulkan som sprutar lava precis intill. Spännande!

León- Nicaraguas bästa stad (om vi får bestämma)

Granada hade alla delar för att vara just den staden som jag älskar – ruffiga, pampiga hus som är slitna och nötta. Allt detta hade även León, men det var ändå lätt att välja vilken stad vi gillade bäst. León hade en helt annan vibe som vi föll för direkt.

  • Katedralen i León

Vi åkte från Granada först vid 11-tiden i fredags (20/12) eftersom barnen ville bada i poolen innan vi stack. Resan mot León började med en minibuss till Managua. Där fick vi byta buss och sedan var vi framme. Eller ja, vi fick ta en cykelriksha och promenera en bit först… Trots det kunde vi checka in på Lazybones Hostal vid 15- tiden. En kort resdag med andra ord! Nu var vi rejält hungriga, så vi gav oss ut på stan för att få i oss lite mat och få en första titt på staden.

  • #1 Mot Managua
  • Bussbyte i Managua
  • #2 Mot León

Jag gillade verkligen Granada, men så fort vi kommit fram till León insåg jag att det där lilla extra som saknades, som jag inte riktigt kunde sätta fingret på var pulsen och folkvimlet. I León fanns det fullt av stånd som sålde allt från frukt & grönt till kläder, skor och leksaker. Barnen var helt lyriska över alla leksaker – ”jag har aldrig sett så här många leksaker” utbrast Edvin.

  • #3 Mot vårt hostel

Vi hade bara en hel dag att utforska León så vi försökte göra det mesta av lördagen (21/12). Eftersom vi bodde på ett ställe med pool och barnen älskar att bada så fick vi klämma in lite bad på förmiddagen. Efter det spanade vi in kyrkor, gick på marknaden och klättrade upp på taket av katedralen. Barnen såg hela taket som en enorm lekplats och vi fick muta med att det skulle bli ett dopp i poolen om vi gick ner. När vi kommit fram till Lazybones Hostel så var det ett gäng andra barn i poolen. Edvin & Alice var överlyckliga att få kasta boll och leka med de andra barnen.

  • Lazybones Hostel
  • Ställets innergård
  • Från taket av katedralen

Sista kvällen avslutades inte på bästa sätt… Vi gick länge och letade restaurang, det var inte det enklaste att hitta vettiga vegetariska alternativ. När vi tillslut hittade en italiensk restaurang så slutade det hela med att vi fick gå därifrån hungriga, en timme och en kvart efter att vi beställt… Vi hade frågat några gånger om maten var på väg och fick till svar ”om några minuter” varje gång. Det var flera andra bord som också väntade på maten, så det verkade som att köket hade det stressigt! Vid 21.45 gav vi upp och sa att vi inte kunde vänta längre. Vi hittade ett snabbhak som serverade friterad kyckling (vad annars?!), som hade lekplats! Barnen var nöjda i alla fall och jag lyckades få några nachochips i magen.

  • Solnedgång över Lazybones Hostel

Egentligen var planen att åka från Nicaragua till Isle de Tigre i Honduras. Men julen kom emellan och ställde till det. Isle de Tigre är en liten vulkanö precis mellan Nicaragua och El Salvador, där det endast finnas några boenden och ett par restauranger. Vi vågade inte riskera att bli fast på en liten ö under julhelgen där det knappt går att få tag i mat. Det har nämligen hänt oss tidigare, då var året 2012 och ön Tobago i Karibien. Därför bestämde vi oss för att åka rätt igenom Honduras och fortsätta till El Salvador… Det lär ta hela söndagen (22/12) eftersom det blir ett antal olika bussar plus två gränsövergångar…

Kolonialstaden Granada & lavaskådning på aktiv vulkan

Det jag kommer minnas mest med Granada är alla pampiga, nötta byggnader. Hela staden osade historia! Höjdpunkten med dagarna i Granada blev ändå nationalparken Masaya, där vi kunde stirra ner på kokande lava i botten av en vulkankrater. Det jag å andra sidan gärna stått över var sjukhusbesök och infektion i njurarna…. men så kan det gå!

  • Några av Granadas kyrkor
  • Volcán Santiago

Vi började tisdagen (17/12) med att käka frukost på vår ställe – Hospedaje Central. Sedan var det dags att säga hej då till personalen, som på bara några dagar fick oss att känna oss som hemma. Vid 10 tog vi färjan från vulkanön Omtepe och en timme senare var vi i San Jorge. Där stod en buss och väntade, men eftersom bussen bara var halvfull fick vi vänta i hamnen en timme på nästa färja så att bussen fylldes med passagerare. Vid 12-tiden rullade vi mot huvudstaden Managua. Vi fick hoppa av vid en vägkorsning efter en timme och ta en riksha mot Granada som var slutmålet för dagen. Det är så skönt att förflytta sig så här korta sträckor, återigen blev det en resdag på runt 4 timmar.

  • #1 Färjan
  • #2 Buss mot Managua
  • #3 Riksha

Vi checkade in på en hostelkedja som en kompis tipsat om, Selina. Stället låg precis intill Parque Central, hade cool inredning, pool och gemensamt kök. Återigen hade vi tur och fick ett rum med tre sängar och eget badrum, trots att vi endast bokat ett dubbelrum med delad toalett. Eftersom vi inte ätit lunch skyndade vi oss ut på Grenadas gator och letade restaurang. Vi kunde till och med klämma in lite sightseeing (och den obligatoriska jakten på en lekplats) innan dagen var över.

  • Blandade bilder från Selina
  • Första kvällen i Granada

Onsdagen (18/12) började med att jag mådde skit, med fruktansvärda smärtor i ländryggen (njurarna) och magen. Jag anade att jag gått med urinvägsinfektion för länge, men jag hade aldrig haft så här ont vid en uvi tidigare. Jag insåg ganska snart att det var läge att åka till sjukhus för att få medicin. Det visade sig att jag hade ”multipel infections in the kidney ”, vad det nu innebär?! Det blir lätt lite tokigt med Google Translate. Läkaren bad till exempel om ”en urinpuré” istället för ett urinprov… Som tur var kunde den sjuksköterska som gav mig recepten lite engelska. Jag skulle komma tillbaka i tre dagar och få sprutor med antibiotika i kombination med tabletter. Nu var det dags att lyssna på kroppen och ta det lite lugnt. Jag spenderade resten av dagen på rummet och Jan fick underhålla småttingarna.

  • Bästa toan för urinprov, utan både papper & ring
  • Familjen väntar på Cruz Azul Hospital
  • Granada hade gott om hästar med vagnar… PS. inte vidare trevligt för hästarna, ni åker väl aldrig sådant här på semestern hoppas jag!
  • Jan & barnen badade en hel del i poolen när jag vilade på rummet

När vi ätit frukost på torsdagen (19/12) fick jag åka en sväng till sjukhuset för att få spruta med antibiotika. Jag var tillbaka inom en timme och resten av förmiddagen spenderades vid poolen. När det började bli lunch gick vi alla ut. Jag kände mig lite bättre och jag ville gärna se mer av Granada, som är Nicaraguas äldsta stad och faktiskt en av de äldsta i Amerika. Kanske skulle jag till och mer orka med en utflykt?! En av anledningarna till varför vi stannade till i just Granada var att den aktiva vulkanen Santiago låg precis i närheten. När vi ätit lunch kände jag mig så pass bra att jag slängde ur mig- äh, vi drar till vulkanerna.

  • Barnen spelar fotboll vid Iglesia la Merced
  • Granadas katedral, från taket av Iglesia la Merced
  • Från taket av Iglesia la Merced

En ordnad tur skulle kosta oss runt tusenlappen ($26/person och ja, barnen skulle behöva betala). Jag tror inte att jag och Jan åkt på en enda ordnad tur (eller shuttel mellan ställen heller för den delen). Så varför börja nu? Självklart skulle det gå att åka till vulkanen billigare utan att vara så mycket krångligare. Att förflytta sig är den del av resandet eller hur?! Oavsett om det är mellan städer eller till utflyktsmål. Resan mot vulkanerna började med en buss mot Managua, men vi bad om att bli avsläppa vid avfarten till Masaya Volcán Parque Nacional. Självklart visade det sig att vi var tvungna att vänta 1,5 timme med att gå in i parken, om vi ville se vulkanen efter att solen gått ner. Vi trodde att vi skulle kunna gå in i parken och vänta där till skymningen. Det gick inte…

  • Buss mot Managua
  • Vi fick hoppa av vid avfarten till vulkanerna

Istället lyckades vi bjuda in oss på kaffe hos en gammal kvinna i ett hus intill. Edvin & Alice lekte med hennes barnbarn när jag & Jan drack kaffe och fick ta del av hur livet i Nicaragua kan se ut. Det visade sig vara tufft. Kvinnan berättade om det osäkra politiska läget och frågade oss förvånat hur vi vågade resa runt i landet… Vi blandade våra bristfälliga kunskaper i spanska med hennes få ord engelska. Vi förstod att hon inte kände sig trygg, varken hemma eller i landet. Huset var till salu och hon skulle försöka lämna Nicaragua, precis som hennes barn gjort för länge sedan. Ibland kommer verkligheten ikapp och vi blev återigen påminda om hur privilegierade vi är som bor i Sverige.

  • Här har vi lyckats bjuda in oss på kaffe…

Vid 17 tiden var det i alla fall dags för oss att gå in i parken och åka 5 km upp till vulkankratern. När vi kom fram höll solen på att gå ner och gav ett härligt ljus över vulkanerna. Vi gick fram till kratern på Volcán Santiago och stirrade vi rakt ner i en aktiv vulkan! I väntan på mörkret gick vi till några utsiktsplatser högre upp och såg solen på ner över kullarna. Först när det mörknat gick vi tillbaka till kratern. I mörkret såg vi bubblande lava, djupt där nere. Vi var alla i familjen överens – det här var häftigt!

  • Kratern på Santiago i skymningsljuset
  • Volcán Santiago
  • Kratern av Volcán Masaya
  • Så häftigt med bubblande lava!

Vid 18 tiden åkte vi tillbaka till utgången av parken och ställde oss vi stora vägen, för att hoppa på en buss tillbaka till Grenada. Nu var det dock rusningstrafik och varenda buss som körde förbi var så full att chauffören inte ens brydde sig om att stanna. Folk stod till och med bakom bussen, de var nästan lika fullpackade som i Indien 🙂 Det körde säkert förbi 10 bussar innan en stannade. Vi fick nätt och jämnt plats, men tillbaka till Grenada kom vi. Prislappen för alla fyra landade på under $30. Då var $20 inträde i parken (det är betydligt billigare att åka in på dagen, men vi ville se lavan i mörkret) och $10 totalt för all transport. Inte illa eller hur?!

  • Trångt på bussen tillbaka mot Granada
  • Edvin stod på 1:a parkett
  • Alice fick sittplats efter en stund

På fredagen (20/12) fick jag åka en tur till sjukhuset för sista sprutan och sedan bar det av mot Léon. Tydligen tävlar Léon och Granada om vilken som är den bästa, vackraste och mest kulturella staden i Nicaragua. På pappret verkar städerna lika, båda är kolonialstäder med ett rikt kulturarv. Självklart måste vi se båda två för att kunna avgöra vilken som tar hem titeln ”Nicaraguas bästa stad”, åtminstone om Lilla Familjen får bestämma… Léon nästa, med andra ord!

  • Familjen vinkade hej då från vårt rum, innan jag åkte till sjukhuset för sista sprutan

Vulkanön Ometepe

Redan på färjan över Nicaraguasjön gav de två vulkanerna Concepción och Maderas ett mäktigt intryck. Vi skulle verkligen bo mitt på en vulkanö! Barnen var först något skeptiska (vi har varit i Pompeji så båda två har en viss respekt för vulkaner!), men så fort vi gått i land blev alla förtjusta i den lilla ön!

Resan från San Juan Del Sur till Ometepe gick på runt fyra timmar. Det är ju ingenting! Bara en bussresa till Rivas, en kollektivtaxi till San Jorge och sedan en färja till staden Moyogalpa. Väl framme med färjan så var det bara 400 meter till vårt hostel – Hospedaje Central. Trots att vi gav oss iväg först vid 11 i lördags (14/12) var vi alltså framme vid tre-tiden på eftermiddagen. Rena lyxen!

  • #1 Mot Rivas
  • #2 Mot San Jorge
  • Lunch innan färjan
  • På väg ombord
  • #3 Mot Ometepe

Nicaraguasjön kallas ”Det söta havet” och redan när vi kom fram till stranden kunde jag förstå varför. Det var nämligen stora vågor på sjön och vattnet fortsatte så långt ögat kunde nå. Dessutom finns det hajar i vattnet. Länge trodde forskare att det var en endemisk art, som bara fanns i sjön, men det har visat sig vara vanliga tjurhajar. Hajarna har tagit sig in via floderna, den klarar nämligen av sötvatten! Just tjurhajen är ökänd för sitt aggressiva beteende och jagar gärna på grunt vatten, precis där vi människor brukar vara… Trots detta är hajen ingenting en behöver vara orolig för, eller inte mer än i havet i alla fall. Där finns det ju gott om tjurhajar och runt 400 hajarter till.

  • Framme!
  • Rickshor -har vi hamnat i Indien?

Vi spenderade tre dagar på Ometepe (från lördag 14/12 till tisdag 17/12) och föll snabbt in i det lugna tempot… Det blev tre dagar som till största del spenderades i staden Moyogalpa. Vi strosade runt på gatorna, hann med en och annan tur till lekplatsen och spenderade mycket tid på vårt fantastiska hostel. Det känns alltid lika skönt när vi hittar ett riktigt guldkorn att bo på. Det var gott om väggmålningar, färgglad inredning och massa växter. Lägg till god vegansk/vegetarisk mat och trevlig personal. Vi kände oss snabbt som hemma och barnen lekte med sina leksaker precis överallt!

  • Moyogalpas gator och Concepción i bakgrunden
  • Nicaraguasjön
  • Första kvällen på stället…
  • Vår lilla yogi!
  • Så här kan det också gå… Tre yogis, eller nåt!

Direkt när vi kom till vårt hostel var vi dock inte övertygade att vi skulle trivas, det spelades nämligen öronbedövande musik på grannstället. När vi gick in i vårt rum så skakade fönsterrutorna av basen och musiken gjorde att det inte gick att prata. När vi kommit tillbaka till receptionen frågade (läs: ropade!) jag om det var så här hög musik hela tiden?! Vi fick till svar att det var en privat fest och att musiken förhoppningsvis skulle vara slut vid midnatt… Personalen erbjöd oss att gå till deras tomma dorm och sova eftersom det låg mer skyddat och hade fönster åt andra hållet. Trots den höga musiken fick vi faktiskt en helt okej natt på vårt rum, men det blev inte tyst vid midnatt utan först vid halv fyra snåret. Tur att vi alla har lätt för att sova och inte störs i första taget 🙂

  • Hospedaje Central

Den enda utflykten vi gjorde var en sväng till Punta Jesus Maria. Det är en smal strandremsor som går rakt ut i Nicaraguasjön och ger en häftig utsikt över de två vulkanerna på ön. Vi lyckades komma dit en stund innan solnedgången, när ljuset är om allra härligast – the golden hour. Barnen kunde bygga slott av lavasanden och vi doppade tårna i vattnet, som var förvånansvärt kallt. Under tiden spanade vi in solnedgången och såg hur ljuset försvann från vulkantopparna.

På väg mot Punta Jesus Maria passerade vi ett flygfält med fantastisk utsikt över Concepción. Dagen efter vår utflykt till stranden bestämde vi oss för att gå till flygfältet. Vi lyckades få några häftiga bilder över landningsbanan med vulkanen i bakgrunden och fick en härlig promenad på köpet.

  • På väg mot flygfältet gick vi förbi denna butik med en jäkla massa fyrverkerier!

Edvin sa gång på gång att han ville klättra upp på vulkanen. Eftersom det var en tur som skulle ta en hel dag så kände varken jag eller Jan oss manade att låta honom få sin vilja igenom. Det är ju inte så att han skulle knata på hela vägen själv i åtta timmar… Det hade garanterat slutat med att vi fått släpa barnen uppför vulkanen. Det var en aktivitet som ingen av oss vuxna i familjen trodde skulle bli vidare trevlig. Det får bli nästa gång helt enkelt!

Efter några dagar i Moyogalpa så kände vi att det var dags att resa vidare. Nästa stopp blir kolonialstaden Granada. Det är en av de mest kända och besökta städerna i hela Nicaragua. Några av anledningarna att staden är omtyckt verkar vara dess rika kulturarv, en handfull kyrkor, ett gammal fort och närheten till Nicaraguasjön. Snart får vi se om staden faller oss i smaken!

Avkoppling och god mat i San Juan Del Sur – Nicaragua

San Juan är onekligen vackert belägen, precis vid en strandbukt med en Jesusstaty som vaktar över staden. Trots det kommer jag framförallt minnas platsen för all god mat. Det fanns ett brett utbud av restauranger med mat från världens alla hörn – vad sägs om asiatiskt, indiskt, pizza, tacos och inte minst italiensk gelato! Under vårt första stopp i Nicaragua blev det inte ett enda dopp i havet, men vi hann istället med: en släng av magsjuka, äta god mat från flera världsdelar, promenera upp till Jesusstatyn och leka på stadens enda lekplatsen 83 gånger. Inte illa, eller hur?! 😉

När det hade blivit lördag (7/12) hade vi bara en dag kvar på Playa Carmen (men kanske framförallt vårt fantastiska rum på Brunela Soldiers Hostel) och känslan i början av dagen var ett uns vemod. När vi sedan gått längs med grusvägen till byn så insåg vi istället att det var ganska skönt att lämna den dammande vägen och all trafik. Bara under de tio dagar vi spenderade på stället hade mängden turister ökat avsevärt. Det var dessutom torrt de sista dagarna så varje fyrhjuling, moppe och bil lämnade efter sig ett moln av damm….

  • Playa Carmen, intill Santa Teresa
  • Grusvägen från Santa Teresa till Playa Carmen

Under lördagen kollade vi upp vilka alternativ vi hade för att ta oss till Pena Blancas och Nicaragua. Shuttle för oss skulle kosta $200 ($50/person) och en hyrbil runt $100 med avlämning vid gränsen. Alla vi pratade med avrådde oss att åka lokalbussar, det skulle ta lång tid och innebära runt fem olika bussar plus en färja. Deras åsikt var att det inte var värt det, trots att det skulle bli billigare. Vi bestämde oss tillslut för att ändå ta lokalbussar. Vi känner ingen stress och för vår del gör det ingenting om resan tar en extra dag.

  • Sista dagen på stranden i Playa Carmen

På söndagen (8/12) tog vi bussen vid åtta mot Cobano. Där väntade nästa buss som skulle ta oss till färjeläget i Paquera. Vid elva gick färjan och en dryg timme senare var vi framme i Puntarenas. Vi tog sedan en kort bussresa till terminalen, men självklart hade vi precis missat bussen till Liberia. Det visade sig faktiskt vara bra, för då fick vi möjlighet att äta lunch och barnen kunde leka lite innan nästa buss. Vid 15.15 gick bussen till Liberia och lite mer än tre timmar senare körde vi in i staden. Vi bestämde oss för att stanna över natten på ett hostel ett par hundra meter från busstationen och fortsätta till gränsen nästa dag.

  • #1 Mot Cobano
  • #2 mot Paquera
  • #3 Färjan mot Puntarenas
  • #4 Mot bussterminalen
  • Lunch i Puntarenas
  • #5 mot Liberia
  • Frukost på Pura Vida Hostel i Liberia

Vi började måndagen (9/12) med sovmorgon och sedan fortsatte vi resandet. Vid elva satt vi på en buss mot Penas Blancas. Gränsövergången innebar några passkontroller och en kilometers vandring i ingenmansland. Vid 13.30 var vi igenom på andra sidan och satt på en fullknökad buss mot Rivas. De första 10 minuterna fick vi stå, med ryggsäckarna på oss. Jag hade Alice i famnen och Edvin stod bredvid Jan. Det gällde att hålla i sig när bussen körde allt annat än sakta. Självklart spelades en 90-tals dänga på högsta volym på sprakande högtalare. Det kanske låter knäppt men både jag och Jan njöt. Det här är att resa! 🙂 Det hela tog dock slut vid en poliskontroll en stund efter gränsen. Då tvingades de slänga upp lite packning på taket och musiken tystnade. Vi kunde ta av oss ryggsäckarna och jag och Alice lyckades till om med få sittplatser tillsammans med två kvinnor och en grabb. Vi satt alltså fem på ett säte för tre… Edvin fick sätta sig fram på motorn och Jan stod bredvid honom. Han utbrast nöjt: ”Pappa, jag sitter på motorn! Det får vi inte berätta på förskolan!”.

  • #6 mot Penas Blancas
  • Ingenmansland
  • #7 mot Rivas (innan Edvin fick sätta sig på motorn)
  • #8 mot San Juan

Vi hade inte lyckats få ut pengar vid gränsen (fanns bara bankomat för Visakort) så därför tog vi bussen hela vägen till Rivas. Där lyckades vi få ut cordobas och käka lunch, sedan fortsatte vi med nästa buss till San Juan. Det hade blivit mörkt innan vi var framme. Vi hittade en lekplats och där lekte barnen medan jag och Jan turades om att leta boende. För första gången på resan så blev vi nekade att bo på några olika hostel, för att vi har barn med oss. Extra surt när vi hittade ett helt perfekt ställe (Casa Romano Hostel) som vi inte fick bo på. Vi valde tillslut att ta in på ett billigt, sunkigt rum, men där vi hade både AC och Tv. Ännu en (res)dag till ända…

  • Lekplatsen i San Juan
  • Busar på rummet
  • och äter frukost!

Vi började tisdagen (10/12) med att leta bättre boende. Tillslut hittade vi nyöppnade Happy House Hostal, som hade fräscha rum, flera terasser med hängmattor (och plats för yoga!) och gemensamt kök. Här trivdes vi bra! Vi tog det lugnt och varvade restaurangbesök med att strosa runt i staden och ett och annat besök på lekplatsen. Det var betydligt färre turister och lugnare trafik än i Santa Teresa/Playa Carmen. Barnen kunde springa längs med gatorna utan att riskera att bli påkörda av en fyrhjuling eller omkullvälta av en surfingbräda på en scooter.

  • Lugna gator
  • Rusningstrafik 🙂

Senare på kvällen när vi gick ut var det fullt av folk på gatorna och ett paradtåg korsade staden. Dessutom sköts det raketer och smällare titt som tätt hela kvällen. På torget vid lekplatsen och kyrkan var det riktig folkfest, men vi förstod inte riktigt vad som firades…

  • Jag gör yoga i princip varje dag, men det är inte varje dag som barnen smyger upp och vill vara med!

När vi vaknade på onsdagen (11/12) så sa Edvin direkt – ”jag har blivit sjuk” och en stund senare spydde han. Magsjuka var vår första tanke och eftersom han spydde flera gånger på förmiddagen verkade det inte så lovande… Vi tog det lugnt hela dagen, men konstigt nog så var Edvin bra redan innan lunch. Troligtvis har han fått i sig någon bacill när han har slickat på något av alla bussäten, sina händer eller leksaker (som han kör med på trottoarer, vägkanter och överallt där han kommer åt). Kanske ett under att han inte blivit sjuk fler gånger på den här resan när jag tänker efter!

  • Lugn dag på Happy House Hostel
  • Vårt rum
  • Edvin blev snabbt bättre!
  • Apor kom varje dag och åt frukt från träden (synd bara att vi endast lyckades höra aporna…)

På torsdagen (12/12) hade vi en lugn förmiddag, men efter lunch bestämde vi oss för att gå upp till Jesusstatyn. Den låg lite över 2 km bort och sista biten var det branta backar när vi skulle komma från i princip 0 möh till runt 110. Uppe på toppen hade vi fin utsikt över bukten och San Juan. Vi avslutade kvällen med disco på terassen och barnen fick spela sina favoritlåtar. Det blev en salig blandning med allt från Fuldans med Rolandz till T.N.T med AC/DC och Freedom med Steve Angelo. Dansband, rock och house med andra ord!

  • Lunch på Simon says
  • Från toppen såg vi hela bukten vid San Juan
  • Statyn på toppen är 24 meter hög och
    stod färdig 2009.

Vi hade en plan att gå till stranden när vi vaknade på fredagen (13/12). Så blev det inte. Istället blev det ännu en dag med att varva lugn och ro på vårt hostel med fullt ös på lekplatsen. Vi hann dessutom med att käka nudlar på favoritstället, Dos Chinos vid lunch och pizza och gelato på kvällen. Nu kände vi oss ganska nöjda med San Juan och bestämde oss för att det var dags att resa vidare.

  • San Juans gator
  • Asiatiskt till lunch
  • Pizza till kvällsmat…
  • …och lite glass efter det!

Nästa stopp blir vulkanön Ometepe. Ön har inte mindre än två slumrande vulkaner och ligger mitt i Nicaraguasjön. Det jag mest ser fram emot är att utforska ön till fots och kanske klättra upp på en av vulkanerna, det jag minst ser fram emot är att bada i en insjö med HAJAR… Det trodde jag inte ens var möjligt innan jag kom hit!

San Andres – en liten bit av Colombia i Karibiska havet

Den lilla colombianska ön gav oss några härliga dagar på stranden (men vi fick byta ställe tre gånger på fem nätter!). Det var fin vit strand och blått ljummet vatten, men vi var inte ensamma på stranden. Det var gott om colombianska semesterfirare och stämningen var på topp!

Vi flög från Cartagena på fredagen (15/11) och liksom de sista gångerna har vi kommit med planet utan problem. Lyxigt värre för en stand-by resenär (även om en väntar på bakslag ;)) Redan innan vi gick ner för landning och såg korallreven runt ön så hade jag fått upp förväntningarna på dagarna som väntade.

  • Härligt vatten och den ännu mindre ön Jhonny Cay

Det visade sig att första dagarna inte skulle bli riktigt som tänkt. Det var varmt och fuktigt när vi landade och vi gick ut från flygplatsen och letade boende till fots. När vi gått en stund utan att hitta nåt ledigt ställe överraskades vi av ösregn. Vi fick ta skydd på ett gästhus (Posada Shanghai Giovis) och där fanns det ett ledigt rum. Vi fick ett bra pris och checkade in. Vi satt kvar ute på terassen, skyddade både för regnet och solen, när jag märkte att Edvin var varm. Han hade över 39 i feber och konstigt nog hade han inte klagat på promenaden…

  • På jakt efter rum
  • Regnet öser ner
  • Posada Shanghai Giovis
  • En febrig Edvin i hängmattan

Vi gick in på rummet och satte igång AC. Nu märktes det att Edvin var sjuk. Han som alltid är full av energi och inte kan vara stilla en sekund var nu lugn och ville bara ligga och vila i sängen. Som tur var drack han massa vatten och fick i sig lite mat. Resten av familjen hängde på stället och höll honom sällskap resten av dagen och hela lördagen (16/11). Det fanns ett gemensamt kök på stället och en affär en bit bort så det gick ingen nöd på oss. Men någon strand blev det inte under våra första dagar på den lilla ön.

  • Vi vågade gå en liten promenad på lördagskvällen

Redan på söndag morgon (17/11) mådde Edvin bättre och var sitt livliga jag igen. På eftermiddagen vågade vi oss ner till stranden och barnen var snabbt igång och lekte. Det spelades musik lite överallt på stranden, här trivdes vi! San Andres ligger egentligen närmare Nicaragua och Latinamerika än Colombia, men det rådde dock inga tvivel på att vi var i just Colombia. Vi lyckades nämligen taima in när landet spelade fotbollsmatch i Copa Sudamericana. Det var fullt av folk på gatorna och varenda restaurang hade dragit fram en tv för att kunna visa matchen.

  • Polisen kom efter någon timme och sa att Alice inte fick vara naken på stranden….
  • Barnen gjorde en julgran
  • och hittade fort en kompis!
  • Solen börjar gå ner…

På måndagen (18/11) behövde vi checka ut från stället eftersom det inte fanns lediga rum. Vi insåg ganska snabbt att billiga rum, med kök, var ganska svåra att få tag i. Tillslut fick vi tag på ett rum på Casa Hostel San Andres och checkade in där runt lunch. Nu ville vi alla snabbt ner till stranden så vi gick dit efter att vi lämnat väskorna på nya stället. Vi stannade kvar på stranden fram tills solen började gå ner och sedan gick vi tillbaka mot rummet.

  • Vi stannade på ett litet hak
  • och käkade pizza

Även tisdagen (19/11) spenderades med att byta ställe och hänga på stranden. Nu tog vi oss några hundra meter närmare stranden, till Ansah’s Place. Vi lagade lunch i det gemensamma köket innan vi gick ner till stranden. En stund innan solen gick ner började det blåsa och en stund efter kom regnet. Vi hann ta oss hem innan vi blev dyngsura! Lika fort som regnet kom, hade det passerat. Här var luftfuktigheten hög och det regnade en skvätt varje dag.

Vi hade egentligen tänkt hyra cyklar och utforska ön lite mer. Det fanns gott om andra, lite mindre stränder på ön, men eftersom Edvin haft feber ville vi inte vara ute i solen för mycket. Vi var dessutom ganska nöjda med att spendera våra dagar på stranden precis vid staden. Vi kommer få paradisstränder snart nog.

Vår plan var att flyga från San Andres till Panama, men pga krångel med biljetter och fullt plan så blev rutten istället San Andres — Bogota — San José. Vi hade tänkt stanna natten i Bogota, men när vi gått av planet kände vi båda ”vad fasiken, vi fortsätter till San José redan ikväll”. Så istället för att åka in till Bogota hoppade vi vid 21-tiden på ett plan mot Costa Ricas huvudstad. Nu väntar mer sol och bad, men framförallt yoga tillsammans med andra (även om yoga på trånga rum, med familjen tätt inpå, är alldeles för underskattat).

  • På väg mot flygplatsen på San Andres

Vi har precis lagt upp en preliminär resrutt över Latinamerika, men den lär ändras några gånger om 😉 Just nu är i alla fal planen så här: Vi börjar i Costa Rica med San José och sedan fortsätter vi mot Puntarenas, Santa Teresa, Taormina. Sedan fortsätter vi längs med västkusten i Nicaragua med bland annat Isla de Ometepe som ligger i Nicaraguasjön (där det finns sötvattenshajar!). I Honduras åker vi över till Karibiska sidan och tar kusten där. I Sedan fortsätter vi till Guatemala och till ruinstaden Tikal. Efter det väntar Mexiko och Yucatánhalvön. Latinamerika – här kommer vi!

  • Vår preliminära resrutt genom Latinamerika