Tvärs genom Honduras och julfirande i El Salvador

Vi tog oss från Nicaragua, genom Honduras och en liten bit in i El Salvador på en dag. Julen spenderades i Santa Ana, men det blev en lugn jul för vår del. Invånarna i staden firade desto mer, med galet många raketer och smällare på julnatten… Undrar hur nyår kommer bli?!

När jag förberedde barnen för att söndagen (22/12) skulle bli en lång dag, med flera olika bussar log Alice brett och utbrast ”Åh, jag ska sova på många bussar idag!”. Vilka luttrade barn vi har! Dagen skulle sluta med två gränsövergångar, fem olika fordon och 11 timmars resa. Först fick vi ta en taxi till busstationen i León, sedan en buss till Chinandega. Där tog vi en ny buss till gränsen. Övergången tog lite tid och vi träffade faktiskt på en svensk i kön. Det hör inte till det vanliga, så det är alltid extra kul! När vi tagit oss in i Honduras hade vi tur och kom med den sista minibussen som gick vid 14.30 tvärs genom landet till El Salvador.

Om ni funderar på varför vi valt att strunta i Honduras så var det en kombination av att julen kommit emellan och vi inte vill vara fast på en liten ort när de flesta butiker och restauranger är stängda. Dessutom längtar vi till karibiska havet, så vi lägger hellre fler dagar vid lugnt turkost vatten än den lite vildare Stillahavskusten. Bussresan genom Honduras tog ungefär tre timmar, så vid 17.30 passerade vi dagens andra gränskontroll och sedan var vi inne i El Salvador.

Vi tog en buss till San Miguel och var framme klockan 20. Det var kolsvart ute och gatorna var öde. När vi började gå från busstationen blev vi varnade för att gå på gatorna i mörkret. Det var inte säkert… Vi bestämde oss för att ta ett hotell vid busstationen. Jag och barnen stannade på rummet när Jan gick ut för att leta kvällsmat. Det var inte det enklaste! Tillslut hittade han ett litet gatustånd och kunde köpa med sig bönor med ris plus avokado, kokt ägg och tortillas.

På måndagen (23/12) blev vi väckta av att det knackade på dörren vid 8.45. Tydligen var utcheckningen vid 07(!)… En kvart senare var vi ute från rummet. Det var en helt annan stad vi möttes av. Ljudnivån från bussar, bilar, gatuförsäljare och folkvimmel var hög och det kändes som att vi teleporterats någon helt annanstans. Detta känns som typiskt för Syd- och Latinamerika. I Asien håller folkvimlet ofta i sig till sena natten, men här blir många områden i städerna helt öde efter att solen gått ner. Sedan är det rena kaoset under dagen med folk överallt, trafik och gatustånd längs med trottoarerna. Vi köpte lite bröd, bananer och avokado och plockade fram jordnötssmör från packningen. Frukosten var fixad!

Vid tio tog vi en buss mot San Salvador. Tre timmar senare var vi i San Salvador, där behövde vi byta bussterminal för att ta en buss vidare mot Santa Ana. Vi åt lite lunch innan vi tog en taxi till nästa terminal. Vid fyra tog vi en buss mot Santa Ana och två timmar senare var vi framme. Vi hoppade av bussen vid ett stort köpcentrum, Metrocentro, och gick till deras food court och åt kvällsmat. Barnen lekte (tillsammans med tusen andra barn, mitt i julruschen) på en liten lekplats i köpcentret och sedan tog vi en taxi till Casa Vieja Guest House. Det var väldigt skönt att få ett rum och bara vara resten av kvällen. Två resdagar på raken, med massa byten gör en ganska trött…

På tisdagen (24/12) hängde vi på ställen hela förmiddagen. (Ja, vi vet att det var julafton, men vi firade ingenting här på andra sidan jorden.) Vid lunch gick vi ut för att se vad Santa Ana hade att erbjuda. Vi stannade till i staden eftersom jag hade markerat stället på maps.me. Någon måste ha tipsat om staden, men vi kom inte ihåg vem eller varför…

Det visade sig att staden hade en katedral och inte så mycket mer. Vi hittade i alla fall en lekplats, där barnen kunde åka rostig rutchkana med ett gäng militärer och poliser som publik. Det fanns också ett pariserhjul som drevs av en bilmotor som varvade upp och ner hur som helst. Stundtals snurrade hjulet riktigt jäkla fort och resten i okej hastighet. Vi lyckades hålla barnen från att åka eftersom det verkade förenat med livsfara 🙂

Vi hade tänkt stanna två nätter i Santa Ana, men på kvällen fick vi veta att det inte skulle gå några bussar på juldagen. Vi skulle alltså behöva stanna ytterligar en natt… På natten vaknade både jag och Jan upp vid midnatt. Alla sköt raketer och smällare. Jag har aldrig varit med om nåt liknande! Nyårsafton lär bli helt galen här…

När vi vaknade på på onsdagen (25/12) visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta på eftersom vi kändes oss ganska färdiga med staden. Då kom vi på att vi skulle kunna gå på bio. Sagt och gjort. Vi tog en Uber till köpcentret Metrocentro och såg ”Spies in Disguise”. Det visade sig vara ett bra filmval, hela familjen tyckte att den var rolig och vi hängde faktiskt med i handlingen trots att den var på spanska.

På torsdagen (26/12) väntade ännu en dag på bussar och en gränsövergång. Då bär det av till Guatemala & Antigua. Det är en av Jans favoritstäder i Latinamerika. Det ska vara en mysig liten stad med kullerstensgator och en vulkan som sprutar lava precis intill. Spännande!

San Andres – en liten bit av Colombia i Karibiska havet

Den lilla colombianska ön gav oss några härliga dagar på stranden (men vi fick byta ställe tre gånger på fem nätter!). Det var fin vit strand och blått ljummet vatten, men vi var inte ensamma på stranden. Det var gott om colombianska semesterfirare och stämningen var på topp!

Vi flög från Cartagena på fredagen (15/11) och liksom de sista gångerna har vi kommit med planet utan problem. Lyxigt värre för en stand-by resenär (även om en väntar på bakslag ;)) Redan innan vi gick ner för landning och såg korallreven runt ön så hade jag fått upp förväntningarna på dagarna som väntade.

Det visade sig att första dagarna inte skulle bli riktigt som tänkt. Det var varmt och fuktigt när vi landade och vi gick ut från flygplatsen och letade boende till fots. När vi gått en stund utan att hitta nåt ledigt ställe överraskades vi av ösregn. Vi fick ta skydd på ett gästhus (Posada Shanghai Giovis) och där fanns det ett ledigt rum. Vi fick ett bra pris och checkade in. Vi satt kvar ute på terassen, skyddade både för regnet och solen, när jag märkte att Edvin var varm. Han hade över 39 i feber och konstigt nog hade han inte klagat på promenaden…

Vi gick in på rummet och satte igång AC. Nu märktes det att Edvin var sjuk. Han som alltid är full av energi och inte kan vara stilla en sekund var nu lugn och ville bara ligga och vila i sängen. Som tur var drack han massa vatten och fick i sig lite mat. Resten av familjen hängde på stället och höll honom sällskap resten av dagen och hela lördagen (16/11). Det fanns ett gemensamt kök på stället och en affär en bit bort så det gick ingen nöd på oss. Men någon strand blev det inte under våra första dagar på den lilla ön.

Redan på söndag morgon (17/11) mådde Edvin bättre och var sitt livliga jag igen. På eftermiddagen vågade vi oss ner till stranden och barnen var snabbt igång och lekte. Det spelades musik lite överallt på stranden, här trivdes vi! San Andres ligger egentligen närmare Nicaragua och Latinamerika än Colombia, men det rådde dock inga tvivel på att vi var i just Colombia. Vi lyckades nämligen taima in när landet spelade fotbollsmatch i Copa Sudamericana. Det var fullt av folk på gatorna och varenda restaurang hade dragit fram en tv för att kunna visa matchen.

På måndagen (18/11) behövde vi checka ut från stället eftersom det inte fanns lediga rum. Vi insåg ganska snabbt att billiga rum, med kök, var ganska svåra att få tag i. Tillslut fick vi tag på ett rum på Casa Hostel San Andres och checkade in där runt lunch. Nu ville vi alla snabbt ner till stranden så vi gick dit efter att vi lämnat väskorna på nya stället. Vi stannade kvar på stranden fram tills solen började gå ner och sedan gick vi tillbaka mot rummet.

Även tisdagen (19/11) spenderades med att byta ställe och hänga på stranden. Nu tog vi oss några hundra meter närmare stranden, till Ansah’s Place. Vi lagade lunch i det gemensamma köket innan vi gick ner till stranden. En stund innan solen gick ner började det blåsa och en stund efter kom regnet. Vi hann ta oss hem innan vi blev dyngsura! Lika fort som regnet kom, hade det passerat. Här var luftfuktigheten hög och det regnade en skvätt varje dag.

Vi hade egentligen tänkt hyra cyklar och utforska ön lite mer. Det fanns gott om andra, lite mindre stränder på ön, men eftersom Edvin haft feber ville vi inte vara ute i solen för mycket. Vi var dessutom ganska nöjda med att spendera våra dagar på stranden precis vid staden. Vi kommer få paradisstränder snart nog.

Vår plan var att flyga från San Andres till Panama, men pga krångel med biljetter och fullt plan så blev rutten istället San Andres — Bogota — San José. Vi hade tänkt stanna natten i Bogota, men när vi gått av planet kände vi båda ”vad fasiken, vi fortsätter till San José redan ikväll”. Så istället för att åka in till Bogota hoppade vi vid 21-tiden på ett plan mot Costa Ricas huvudstad. Nu väntar mer sol och bad, men framförallt yoga tillsammans med andra (även om yoga på trånga rum, med familjen tätt inpå, är alldeles för underskattat).

Vi har precis lagt upp en preliminär resrutt över Latinamerika, men den lär ändras några gånger om 😉 Just nu är i alla fal planen så här: Vi börjar i Costa Rica med San José och sedan fortsätter vi mot Puntarenas, Santa Teresa, Taormina. Sedan fortsätter vi längs med västkusten i Nicaragua med bland annat Isla de Ometepe som ligger i Nicaraguasjön (där det finns sötvattenshajar!). I Honduras åker vi över till Karibiska sidan och tar kusten där. I Sedan fortsätter vi till Guatemala och till ruinstaden Tikal. Efter det väntar Mexiko och Yucatánhalvön. Latinamerika – här kommer vi!