Kategori: Costa Rica

Playa Carmen, precis söder om Santa Teresa, visade sig vara det stället där lugnet på riktigt infann sig. Direkt när vi gick av bussen och trampade på grusvägen kände vi oss som hemma! Denna lilla plats har alla delar för att vara vår favorit – havet är nära inpå, det finns en liten slumrande by intill, men framförallt så bor vi på ett magiskt ställe. Här var vi tvungna att stanna ett tag!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

När du väl tagit dig till Santa Teresa, så kommer du vilja stanna ett tag. Det är lite omständigt och x antal bussar och färja innan du är framme. Visst, det finns minibussar som går direkt hot från San José, men vi gillar att åka större bussar. Dessutom är minibussarna dyrare och du har betydligt mindre plats. Lägg till att den bara går ett par gånger per dag, då ger lokalbussen mer valfrihet.

• 

• 

Vi åkte från Cahuita på kusten vid Karibiska havet i onsdags morse (27/11) och på eftermiddagen var vi tillbaka på Relax Hostel i San José. Vi promenerade runt i staden på eftermiddagen och åt asiatiskt till kvällsmat. Morgonen efter (torsdag 28/11) tog vi en buss från Puntarenas Bus Terminal till Puntarenas. I San José finns det en bussterminal för varje bussbolag och inte en stor där alla bussar går, som vi är vana vid.

• 

• 

• 

• 

Vid tio var vi på väg mot Puntarenas och under två timmar senare var vi framme. Där kan du antingen ta en buss eller taxi några kilometer från busstationen till färjan. Färjorna går några gånger per dag, vi hann äta lite lunch innan vi tog nästa färja, som gick vid 14. En timme senare var vi framme i Paquera och då väntade en buss som tog oss till Cóbano. Vi fick vänta i den lilla byn i 10 minuter på bussen som skulle ta oss hela vägen till Santa Teresa.

• 

• 

• 

• 

• 

Vi hade tur och bussen tog vägen förbi Playa Carmen på väg mot Santa Teresa. Vårt hostel, Brunela Soliders Hostel, låg precis mellan de två byarna så vi kunde hoppa av precis utanför. Det hade redan mörknat när vi var framme och checkade in. Vilket mysigt hostel och vilket rum vi fick! Vi hade bara bokat ett dubbelrum, men fick ett betydligt bättre rum. Antagligen för att Edvin och Alice charmade receptionisten 🙂

• 

• 

Vi lyckades få sviten, för samma pris som ett dubbelrum. Rena vinstlotten! Rummet hade kylskåp, kaffemaskin, vattenkokare, tv med Netflix och en stor terass! Förutom vårt schyssta rum så har vi tillgång till ett stort gemensamt kök och pool. Detta måste vara bästa boendet hittills under resan och det i kombination med att stranden är nära och att vi bor mitt i en liten charmig by med grusväg gjorde snabbt att vi trivdes och kände oss som hemma.

• 

• 

• 

• 

Nu har vi spenderat över en vecka mitt i detta lilla paradis (torsdag 28/11 – fredag 6/12). Vi lyckades snabbt få till en rutin på hur våra dagar ser ut. Först frukost, sedan yoga för min del och efter det en sväng till stranden. Upp till vårt hostel för att fixa lunch och sedan hänga vid poolen på eftermiddagen. På kvällskvisten har vi gått ner till stranden igen för att spana in solnedgången och alla surfare. Visst, det har funnits justeringar i schemat vissa dagar men i det stora hela så har detta varit vårt liv de senaste dagarna (och kommer fortsätta vara det fram till söndag 8/11 när vi lämnar denna fantastiska plats!).

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Visst, några nackdelar med Santa Teresa och Playa Carmen finns det: grusvägen blir som klister vid minsta regn och dammar när den är torr. Det är gott om fyrhjulingar, moppar och bilar på vägen så turister finns det gott om, trots att det inte är högsäsong ännu. Även om trafiken tyder på att det är många som hittat denna lilla pärla känns det nästan som att en är ensam på stranden. Säkerligen på grund av att de flesta ligger i skuggan under träden eller surfar. Stället är helt enkelt inte oupptäckt…

• 

• 

• 

• 

• 

Största nackdelen med Costa Rica och speciellt längs med kusten mot Stilla havet (som för övrigt är allt annat än stilla!!) är prisläget. Det är dyrt! Såväl boende som mat ute kan bli riktigt kostsamt. Enklaste sättet att gå ner kostnaden är att hitta ett relativt billigt boende och laga mat själva. Vi bor för under 400 kronor, med frukost, på ett hostel där vi har ett stort gemensamt kök. Här lagar vi de flesta dagar både lunch och kvällsmat. Vi har hittills bara ätit ute två gånger här. Då käkade vi fantastisk falafel på Zula som ligger intill vårt hostel. Maten var fantastisk och nog det godaste vi käkat ute på hela resan. Ofta är det både smidigare och godare att laga maten själva. Då kan vi laga nåt som alla gillar och barnen kan leka och busa när vi fixar maten.

• 

• 

Det här är tydligen ett surfarparadis, med vågor som passar de flesta nivåer. Havet är med andra ord vilt och det är stora vågor, med starka strömmar. Kanske låter det som att stranden inte passar för en barnfamilj?! Som tur är så finns det gott om naturliga pooler på flera ställen, de havet och vågorna har gröpt ur berget. I poolerna är vattnet varmt och lagom djupt för både barn och vuxna. Helt perfekt! Jan och Edvin har badat i vågorna några gånger per dag också, så om barnen är lite större och gillar vågor funkar havet utmärkt att leka i.

• 

• 

• 

• 

Vi kommer stanna kvar här till söndag (8/12) och då väntar en dag med några olika bussar för att ta oss till Nicaragua och San Juan del Sur. Nytt land och nya äventyr väntar med andra ord, men först några fler lugna dagar här 🙂

Den lilla byn Cahuita på Costa Ricas kust mot karibiska havet gjorde oss inte besvikna. Jag menar galet fina stränder intill en regnskog fylld av djur, fåglar och växter kan väl inte vara annat än fantastiskt?! Cahuita blev snabbt en av mina favoritplatser på jorden!

• 

• 

• 

För er som läst mitt förra inlägg med vår planerade resrutt genom Sydamerika, JA vi har redan ändrat väg! Det hela började med att vi landade i ett mörkt San José i onsdags (20/11). Vi skyndade oss ut till bussarna och hann med (en helt tom) buss in mot centrum. Vi visste inte riktigt vart vi skulle, så busschauffören, en kille till och en kvinna som gick på några stopp senare försökte alla hjälpa till. Det slutade med att jag hittade ett hostel på Maps.me och vi hoppade av bussen ett par kvarter ifrån, en halvtimme från flygplatsen.

• 

Klockan började närma sig midnatt när vi knackade på porten till Relax Hostel. Vi blev insläppta och lyckades ordna ett rum med en våningssäng (det minsta rummet hittills på resan!). På morgonen (torsdag 21/11) stod ägaren och stekte pannkakor i köket. Han delade gärna med sig av sina bästa ställen i Costa Rica och tipsade om Cahuita. Vi bestämde oss ganska fort – dit måste vi åka!

• 

• 

• 

Redan vid 11 checkade vi ut och tog en Uber till busstationen och klockan 12 satt vi på bussen. Resan skulle först ta runt tre timmar till Limon, sedan ett snabbt stopp och ytterligare en timme till Cahuita. Vägarbeten i bergen efter San José gjorde dock att resan drog ut på tiden och vi var framme först efter sex timmar. En halvtimme innan vi var framme började en glad gubbe sjunga och uppträda på bussen. Han kallade sig för Latin Hendrix och livnärde sig på att spela på olika restauranger och barer. Nu skulle han från San José till Cahuita och passade på att spela på bussen för att tjäna in biljetten. Det var ett välbehövligt avbrott, alla var trötta efter att ha spenderat över halva dagen på bussen…

• 

• 

Det hade redan mörknat när vi svängde in i den lilla byn. Vi letade boende och fastnade för Cabinas Palmer Makanda. Efter att vi checkat in gick vi till en restaurang och åt kvällsmat. Det var en fyrvägskorsning mitt i byn (med väldigt lite trafik!) och bredvid den fanns det en lekplats. Barnen var överlyckliga och vi var självklart tvungna att stanna där en stund på hemvägen.

• 

• 

När vi vaknade upp i fredags (22/11) så var alla trötta och sega. Efter att vi fixat frukost så hängde vi utanför rummet. Barnen lekte och vi tog det förvånansvärt lugnt. Stranden på ena sidan om Cahuita har svart lavasand; Playa Negra, och andra sidan har vit sand; Playa Cahuita. På eftermiddagen behövde vi alla röra på oss, så vi gick en promenad till Playa Negra. Det var mäktigt med den mörka sanden och vi fortsatte längs med vattenbrynet tills solen gick ner innan vi vände och följde vägen tillbaka.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi hade tänkt stannat fler nätter på Cabinas Palmer Makanda, men det var fullbokat. Så på lördagen (23/11) bytte vi till Spencer. Som tur var blev bytet till det bättre! Billigare, dusch med varmvatten, skönare sängar och precis vid vattnet. Den vita stranden är naturreservat så det finns ingen bebyggelse vid strandkanten, men i alla fall havet precis utanför rummet! Det enda som var sämre med nya stället var köket, men vi ska nog klara oss 😉

• 

• 

• 

Efter lunch gick vi till nationalparken och Playa Cahuita. Det första vi fick se när vi gått in i parken var en sengångare. Sedan fick vi även se apor och tvättbjörn. Så häftigt! Vi gick ner på stranden och hängde där fram till sandflugorna blev alldeles outhärdliga. Då hade klockan ändå passerade fyra och alla var tvungna att lämna stranden och nationalparken. Ingen får vara kvar i parken efter att det mörknat och här går solen ner redan vid 17 (men den går upp strax efter 05!).

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

På söndagen (24/11) gick vi till parken direkt efter frukost. Här har vi förresten ordnat lyxfrukost varje dag, med ananas, banan, mango, granola och yoghurt! Nåt annat är väl inte att tänka på när en bor precis vid havet och solmogen frukt är det billigaste att köpa?! Vi skulle gå lite mer än 8 kilometer i parken, men totalt under dagen fick vi över en mil! Luftfuktigheten var hög och det var varmt. Trots det gick Edvin nästa hela vägen själv, men Alice bar vi desto mer. Det var en fantastisk upplevelse!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi fick se en mängd olika djur; tretåig sengångare, näsbjörnar, tvättbjörnar, leguaner, vackra fjärilar, apor och en liten knallgul giftig huggorm. Ormen är för övrigt en av de mest giftiga i hela Centralamerika, men det är ovanligt att den biter människor. Tur för oss eftersom den bara var någon meter ifrån! Vi fick dessutom höra vrålapor i den djupa regnskogen… Förutom alla djur fick vi också se många coola växter, gigantiska träd, med trädkronor högt uppe i luften samt sandstränder med grönskan tätt inpå. Vi avslutade dagen med att åka buss tillbaka till Cahuita. Bussen var överfull och en kvinna erbjöd sig att hålla Alice i sitt knä. Alice satte sig till rätta och somnade till och med!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Både måndagen (25/11) och tisdagen (26/11) såg ungefär likadana ut. Det var lite regn, men vi lyckades ändå få några timmar med uppehåll och solglimtar på stranden. Det rådde badförbud under båda dagarna på grund av kraftiga strömmar, men barnen lekte i sanden och i vattenbrynet.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi trivdes riktigt bra i Cahuita och njöt av några lugna sköna dagar, varvat med lite äventyr! Men nu är det dags att fortsätta resan… Imorgon (onsdag 27/11) tar vi bussen tillbaka till San José. Efter ett snabbt stopp i staden fortsätter vi mot Nicoyahalvön. Där väntar vildare hav, säkert betydligt fler turister, men också en hel del yogaställen! Äntligen!

• 

•