Kategori: Belize

Bacalar – lagunen med sju nyanser av blått & grönt

Bacalar beskrivs av vissa som den vackraste platsen på Yucatánhalvön. Efter att vi sett sjön så håller vi med – platsen var magisk! Vattnet gick i alla nyanser från pastellblått och turkost till mörkblått och nästan svart. Det gjorde nästan ont i ögonen, så vackert var det.

  • Bacalarsjön!

Vi hade hört att det kunde kosta så mycket som 110 USD/person att åka från Caye Caulker till Chetumal (55 USD för färja direkt till Chetumal, 20 USD turistskatt för att lämna Belize och 35 USD i turistskatt för att komma in i Mexiko). Vi bestämde oss för att ta den billigare vägen (som vi också vet tar betydligt längre tid!). Därför tog vi en kortare färja till Belize City och fortsatte med lokalbuss till mexikanska gränsen. Det gjorde att vi landade på 84 USD för alla fyra. Ganska stor skillnad, eller hur?! Då fick vi i och för sig spendera hela dagen med att resa, istället för en båttur på runt tre timmar. För oss, som ser själva resan som målet och som har all tid i världen, var det helt klart den bästa vägen 🙂

  • Varför åka snabba vägen, när en kan få en heldag på bussar istället?!

Så här såg vår resdag mot Mexiko ut: Vi började söndagen (12/1) med att ta 8-färjan till Belize City. Sedan gick vi en dryg kilometer till busstationen. Där hoppade vi på en buss till gränsen. Vi stämplade passen och började gå genom ingenmansland. Flera taxibilar stannade, men eftersom vi gärna går traskade vi vidare. Skyltningen var ytterst oklar, men vi följde Frontera Mexico. När vi gått närmare en kilometer insåg vi att det var en bra bit kvar. Hade vi gått fel tro?! Vi stannade och liftade. Tillslut plockade en gammal gubbe upp oss och körde till gränsen.

  • Bussen från Belize City till mexikanska gränsen

Efter att vi stämplat våra pass in i Mexico (utan att behöva betala 35 USD i skatt, hurra!) så fick vi veta att denna gränskontrollen endast var för bilar. Vi skulle inte ha följt skylten mot mexikanska gränsen, utan gått rakt fram i rondellen… Det var visst onödigt att skylta för fotgängare, eftersom alla vet vägen (förutom oss turister då!)… Vi stod kvar och efter en stund erbjöd en kvinna oss skjuts över gränsen och efter att Jan frågat så fick vi tillslut skjuts hela vägen till Chetumal!

  • I baksätet när vi liftade till gränskontrollen

När vi väl tagit oss till staden tackade vi för skjutsen och hoppade av. Vi var alla hungriga, så innan vi fortsatte satte vi oss på en restaurang och beställde mat. Eftersom klockan var runt 17 när vi ätit färdigt bestämde vi oss för att ta in på ett hotell över natten och fortsätta till Bacalar följande dag. Det visade sig vara ett bra beslut, vi fick tag i ett schysst hotell med pool. Efter en vecka med kallt, bräckt vatten var det rätt skönt med en varmvattendusch!

  • Poolen…
  • …och rummet på Hotel & Suites Argos

På måndagen (13/1) åkte vi mot Bacalar och vi blev faktiskt kvar i den lilla staden en hel vecka, ända till söndagen (19/1). Vi gick av minibussen vid stora vägen och promenerade mot centrum. Jag och barnen hängde på mysiga smoothistället Yerbabuena när Jan letade boende. Det dröjde en bra stund innan han kom tillbaka, men då hade han hittat ett rum med delat badrum och kök på La Pata de Perro.

  • Chetumal till Bacalar
  • Jan fick bästa platsen?!
  • Mot Bacalar centrum
  • Yerbabuena

Vårt hostel låg precis vid fortet San Felipe och parken Parque Principal de Bacalar. Det var perfekt för oss eftersom barnen hade flera lekplatser precis intill och alla restauranger låg i närheten. De restauranger vi flitigast besökte var Tacos de Guiso (en liten mexikansk restaurang, inklämd mellan två souvenirbutiker vid torget), Yerbabuena (fantastiska veganska/vegetariska smoothies & mackor) och Pues Si (tunna, vedugnsbakade pizzor och god pasta) och sushi på NAO Japanese Fusion.

  • Fuerte San Filipe
  • La Pata de Perro
  • Barnen leker på rummet…
  • Säker lekplats?
  • Baren har fullt upp på Yerbabuena
  • Yerbabuena
  • Tacos de Guisto
  • NAO Japanese Fusion
  • Sushi!

Lagunen vid Bacalar är en insjö med sötvatten, ändå är vattnet så galet blått! Anledning till de vackra färgerna är att botten är kalksand. Vattnet har förutom kalk gott om andra mineraler, så det kändes lent mot huden att bada. Jag har bara varit med om liknande när jag och Jan badade i Lake McKenzie på Frasier Island, Australien, för 10 år sedan. Där var det också sötvatten, kalksand och otroligt vatten!

Under våra dagar i Bacalar hann vi med en hel del, jag klippte av runt 30 cm av håret, vi åkte på båttur på lagunen, åt massa färsk frukt (som var bristvara på Caye Caulker ), frossade i fantastisk mat, yogade, badade i 90 meter djup cenote och åt oändligt många Marquesitas. Dessutom fick vi lite piratfeeling under båtturen, vid Canal de los Piratas. Pirater gjorde denna kanalen för att kunna komma från havet hela vägen till Bacalar.

  • I början av båtturen, som varade i två timmar och kostade runt 300 kronor.
  • På båtturen körde vi förbi några cenotes och badade på två ställen i sjön
  • Cenote Negro – från 2 meter djupt till 90!
  • Vi såg en kajman i cenoten
  • Canal de Los Pirates
  • Barnen väntar på…
  • …Marquesitas!
  • Edvin & Jan i Cenote Azul

Bacalarsjön är unik, bland annat eftersom den innehåller de äldsta spåren av liv – Stromatoliter. Fossil från stromatoliter har hittats som kan dateras till äldre än 3,5 miljarder (!) år. Levande stromatoliter finns idag bara på isolerade platser, i ogästvänliga miljöer, med bristande konkurrens från modernare organismer. Biologer är oroliga för att sjöns speciella flora och fauna påverkas negativt av all turism. Visst det är förbjudet att ha på sig solskyddsfaktor, smink eller myggmedel om en ska bada, men frågan är om det räcker?! Troligtvis inte…

  • Stomatoliterna är precis vid alla badgäster, men en fick självklart inte röra!

För att kunna spendera en dag vid vattnet här behöver en betala inträde (mellan 20 och 30 pesos) eftersom de flesta strandtomter är privata. Det finns några olika alternativ, vi var på tre olika: Balneareo Mágico Bacalar, Cocalitos och Cenote Azul. Balneareo Mágico Bacalar ligger närmast staden och här finns det vattenrutschbanor och restaurang vid vattnet. Det finns en även en brygga, gräsmatta att ligga på och flottar ute i vattnet. Om du följer vattenkanten norrut, så finns det till och med lite naturlig strand mitt bland träden.

  • En flotte vid Balneareo Mágico Bacalar
  • Naturlig strand, en bit från Balneareo Mágico Bacalar

En bit söder om Bacalar finns Cocalitos. Det här stället har mer naturlig strand, utan cementkanter mot vattnet och det fanns gungor och hängmattor utplacerade i sjön. Färgen på vattnet gick från gräddvitt till mörkt blått, så platsen är vacker! Det är också här du finner de känsliga stromatoliterna som sjön är känd för.

  • Cocalitos
  • Det fanns gott om åskmoln, folk, stromatoliter, hängmattor och gungor…
  • …och poliser 🙂

En bit från Cocalitos ligger Cenote Azul. En cenote är ett djupt hål, som bildats när kalksten har rasat och synliggjort grundvattnet. Just denna cenoten var över 90 meter djup! Galet! Edvin ville gärna bada och trots att han var lite rädd så simmade han och Jan tvärs över hela cenoten och tillbaka. Jag, som inte gärna badar om vattnet inte är varmt, kristallklart och grunt, var orimligt stolt!

  • Cenote Azul
  • 90 meter till botten!

Bacalar var på många sätt perfekt för oss. Det enda som saknades var egentligen en sandstrand och ett boende precis vid vattenkanten, men en kan inte få allt eller hur?! Nu bär det i alla fall av mot Tulum och sedan några dagar i Playa Carmen innan vi flyger hemåt. Bara två veckor kvar, sedan är det ”vardag” i Sverige igen. Det känns konstigt, eftersom resandet har blivit vardag för oss…

Barfotaön Caye Caulker, Belize

Vi kom till Caye Caulker med en längtan efter havet och att ”bara vara”. Direkt när du gått av färjan möts du av skyltar som Go Slow och No bad days. Här ska du helst lunka fram, utan ett bekymmer i världen och barfota i sanden. En perfekt ö för oss med andra ord 🙂

  • Vår lilla bungalow var den lila på styltor, i mitten

Vi bestämde oss för att åka med en större buss, som gick hela vägen från Flores till Belize City. För en gångs skull så var det förvånansvärt billigt, 25 USD för oss alla. Vi skulle knappt spara in några pengar på att dela upp resan med flera lokalbussar. Så på lördagen (4/1) tog vi en buss vid åtta mot gränsen. Övergången gick smidigt och innan tolv var vi framme vid havet. Redan när vi fick av bussen i Belize City så kändes det att vi var någon helt annanstans – nu var vi i Karibien. Språket var bytt från spanska till engelska, med det där sköna gunget som alla öar Västindien kännetecknas av.

  • Promenad i Belize City

Det var bara en kilometer från bussen till färjan, men tydligen bör en ta taxi eftersom det är ett fattigt och ”farligt” område… Vi gick ut från busstationen och började promenera. Det slutade med att vi gick hela vägen till färjan. Visst, det var fattigt, men vi kände aldrig att det inte var säkert att promenera. Vi hade tur och behövde inte vänta länge på nästa färja.

  • Snart framme vid färjan
  • Framme på Caye Caulker!

När vi kom med båten såg vi ett gäng strandhus på styltor, precis vid vattenkanten. Det såg ut som ett ställe precis i vår smak, men vi trodde att det skulle vara alldeles för dyrt för oss. Det visade sig tvärtom vara billigaste boendet på hela ön! Det var också det enklaste och minst iordninggjorda stället på ön, eller ”Rustic and old school” som vår granne beskrev det. Vi bodde för 14 USD/natt. Bungalowen intill kostar en nolla till, men då har du i och för sig varmvatten, AC, WiFi, täta fönster och väggar och fungerande toalett… Det galna är att så här enkelt bor vi allra helst! Inte bara för att det är billigt, utan för att känslan blir så annorlunda. Lite mer Robinson Cruise helt enkelt.

  • Vårt lilla strandhus!
  • Vår bungalow

Vi spenderade lite över en vecka på Caye Caulker, från lördagen 4/1 till söndagen 12/1. Det var en vecka med sol och lata dagar, men också piskande regn och stormbyar som skakade vår lilla bungalow på nätterna. Vi hade tur eftersom regnet bara höll i sig under natten, förutom under en dag när regnet kom och gick… Sjävklart måste det också finnas en nagel i ögat?! Denna gången var det faktiskt inte mygg, utan en jäkla massa sandflugor!

  • Vi trivdes i skuggan under huset (tyvärr gjorde även sandflugorna det)
  • Regnet piskade utanför stugan denna kvällen…
  • Det är alltid kul med vattenpölar!

Under vår vecka på ön varvade vi häng på altanen och bad i havet med yoga på bryggan och promenader. Jag tror att vi gått på de flesta gator och vi promenerade faktiskt runt hela södra delen av ön en dag. Där fanns det mest tomter till salu och några nybyggda hus, plus öns flygfält. Det är på norra delen som de flesta hotell, hus och restauranger är. För att vara på en liten ö och en vecka med fokus på att ta det lugnt så promenerade vi faktiskt i snitt långt över 10 000 steg per dag. En dag var vi faktiskt uppe i över 17 000 steg. Inte illa för en familj med småbarn, eller hur!

  • Södra spetsen av ön
  • Världens längsta snäckmur?!
  • Underbar utsikt!
  • En pelikan landade precis framför Jan & Edvin

Det häftigaste med Caye Caulker var alla havsvarelser som vi fick se från olika bryggor på ön. Jan vågade sig på att mata tarponfiskar, trots att fiskarna var galet stora, mycket större än barnen! Sista kvällen spenderade vi på stranden vid Iguana Inn och där fick vi se en massa stingrockor, en liten muräna och hajar! Edvin var lite besviken att vi inte gick se några sjöhästar, som skulle finnas under bryggan. Trots det utbrast han nöjt ”Det här var en bra kväll!” flera gånger. Vi andra kunde bara hålla med honom, det blev en perfekt sista kväll på ön.

  • Tarponfiskar
  • Jag tror inte att det var meningen att han skulle mata fiskarna med handen (trots att han har en till!)…
  • Stingrockor kom varje dag när denna
    fiskaren rensade sin fångst
  • Stingrockor
  • Amhaj
  • Muräna

Den största anledningen till att vi gillade Caye Caulker var stället vi bodde på. Det gav en känsla av hur det var här innan. Innan alla turister hittar hit och det börjat byggas fina resorts och stora hotell överallt. Vårt ställe (som inte ens hade ett namn, men det kallades av öborna för Ignacio’s) var ett av få som fortfarande hade sin charm kvar. Nu ska det visst byggas ett hotell med 6 våningar på ön… Ignacio, som ägde vårt ställe, var över 80 år gammal och hans familj har bott på ön i flera generationer. Hans farfars far köpte hela ön för 300 USD. Sedan började hans farfar sälja av mark med jämna mellanrum och nu är sista biten till salu med den nätta prislappen på 5 miljoner… USD! Jag tror att paradisön Caye Caulker redan är på väg att försvinna tyvärr, och den var säkert som allra bäst för 5-10 år sedan… Så om du funderar på att åka dit, åk förr snarare än senare.

  • Det var bara vägar av sand på ön och inga bilar!
  • Här var öns elkraftverk, det drevs med olja… Det var redan brist på både el och vatten på ön.
  • Bryggan på Ignacio’s

Nu har vi tre veckor kvar av resan, sedan väntar jobb, förskola och vardag i Sverige. De sista veckorna kommer spenderas i Mexiko, med ett första stopp i Bacalar och sedan fortsätter vi norrut på Yucatánhalvön.

Nyårsafton i Flores & över 2000 år gamla ruinstaden Tikal

Vi har minsta sagt haft saker att fira i Flores, först nyårsafton, sedan bröllopsdag och sist men inte minst Jans födelsedag. Om ni känner oss vet ni att vi inte brukar fira storslaget, så blev det även denna gång… I vanlig ordning glömdes bröllopsdagen helt bort, men vi såg fantastiska Tikal just den dagen.

  • Tikal Nationalpark

Vi åkte buss från Antigua efter lunch på måndagen (30/12). Det går att åka buss hela vägen till Peten/Flores, som är Guatemalas gateway till Tikal. Det skulle ta en hel natt och kosta mer än vi fick betala för våra stand by biljetter, därför valde vi att flyga. Bussen från Antigua var framme i Guatemala City lite över en timme senare. Chauffören körde fort och vi fick hålla i oss i varje sväng. Tro mig, svängarna var många, eftersom vägen slingrade sig genom vulkanlandskapet. Vi hoppade av i stan och tog en taxi till flygplatsen. När klockan var fyra checkade vi in väskorna, men planet skulle gå först efter klockan sex. Det gav oss lite tid att fördriva på en av de mest ocharmiga flygplatserna vi varit på…

  • #1 Buss till Guate
  • På väg mot rätt väg att vänta på #2 taxin. Korsningen där vi gick av bussen hade vägar åt alla håll och kanter…

När vi landat i Flores och fått våra väskor hade klockan börjat närma sig åtta. Vi kände inte för att gå runt och leta ställe på plats, så vi bokade en natt på ett hotel. Varenda taxichaufför var på oss så fort vi gått ut, precis som alltid på flygplatser. Vi gjorde som vi brukar och gick ut från flygplatsen till vägen. Där fick vi tag på en riksha som tog oss över bron till den lilla ön Flores och vårt rum på La Posada de Don Jose.

  • #3 Flyg mot Peten/Flores
  • #4 Riksha mot Flores

Vi började nyårsafton (tisdag 31/12) med att leta upp ett nytt boende. Stället vi hittade hette Hotel Mirador del Lago och var lite sunkigt, men hyfsat billigt och hade en balkong ut mot sjön Peten Itza. När vi satt på vår balkong på kvällen så hade vi perfekt utsikt över alla fyrverkerier som speglades sig i vattnet. Vi klarade faktiskt av att hålla oss vakna en bra bit efter tolvslaget och önska varandra Gott Nytt År.

  • Vi köpte frukt & bröd och åt frukost på terassen innan vi letade nytt boende
  • Kullersten i Flores
  • Utsikt från balkongen på Hotel Mirador del Lago
  • Nyårsmiddag
  • Pizza, curry och burgare!
  • Fyrverkerier från balkongen

Nyårsdagen (onsdag 1/1) spenderades ungefär på samma sätt som övriga dagar i Flores, med restaurangbesök, en sväng till lekplatsen, promenad på ön, yoga på takterrassen och häng på balkongen. Dagen efter (torsdagen 2/1) blev det desto mer aktivitet, då åkte vi nämligen ut till ruinstaden Tikal. Jan har varit där tidigare, men det är 20 år sedan. Då fick han klättra runt hur han ville på alla ruiner och han var ensam på området med ca tio andra. Vi märkte ganska direkt att saker hade förändrats…

Tikal var centrum för en av de viktigaste kungadömena under Mayacivilisationen. De äldsta byggnaderna är en bra bit över 2000 år, de härrör från 300 fvt. Det finns gott om pyramider, tempel och pelare, allt byggt i kalksten. Flera byggnader reser sig högt över regnskogen och en del är 50-70 meter höga. Tikal består av fler än 3000 byggnader, men endast ett hundratal tempel och pyramider har grävts fram.

  • Några av alla ruiner i Tikal

Det finns alltså en hel del tempen och byggnader som ser ut som perfekta kullar, täckta med träd och vegetation. Tänk att varenda byggnad så ut så här innan arkeologer började gräva fram ruinerna under 50-talet. I slutet på 70-talet blev staden med på UNESCOs lista med världsarv och är idag en stor turistattraktion. Under högsäsongen kan parken ta emot 1500 besökare per dag, så vi var definitivt inte ensamma på plats…Vi fick inte heller klättra på byggnaderna hur som helst, utan det var uppbyggt med trätrappor. Tur det, annars hade väl vart enda tempel varit helt förstört idag.

  • Ruin under vegetationen
  • En av alla trappor
  • No climbing!

Vi tog bussen vid åtta och var framme runt två timmar senare. Första bussen tillbaka till Flores gick vid 11.30, nästa vid 12.30 och sista vid 15. Vi var helt övertygade att vi skulle hinna med första bussen… så fel vi hade. Vi gick runt i området hela dagen och hann precis med sista bussen hem. Tikal var häftigt, men det var först när vi var uppe på sista toppen, Square of the great Pyramid, som jag verkligen föll för platsen. Tikal var helt klart värt ett besök! När vi kommit tillbaka till Flores fick jag ett meddelande från en kompis som löd ”Grattis på Bröllopsdagen!”. Som vanligt hade både jag och Jan helt glömt bort det, så tack för påminnelsen Julia!

  • Det är inte ovanligt att folk vill posera med barnen och fotas, ibland får till och med jag och Jan vara med
  • Tempeltopparna över regnskogen
  • På toppen av Square of the Great Pyramid

Vi hade egentligen tänkt åka till Belize redan på fredagen (3/1), men bestämde oss för ännu en lugn dag i Flores. Det var nämligen Jans födelsedag och jag tyckte att det skulle vara tråkigt att tillbringa hela dagen på bussar. Istället spenderade vi födelsedagen med extra god mat och lugn & ro. Kvalitetstid tillsammans har vi ju gott om, likaså restaurangbesök så jag får fira Jan lite extra när vi kommit hem. Då får det bli en kväll utan barnen, hemma i huset med vardagsmat. Det är det enda vi inte kan få här 🙂

  • Grattis bästa!
  • Perfekt toa?!
  • Hotel Mirador del Lago

Nästa stopp blir Belize och äntligen kommer vi till havet! Dessutom till Karibiska havet, med turkost vatten och vita stränder. Det är efterlängtat! Tiden går så otroligt fort, det är faktiskt en månad sedan vi badade i saltvatten sist… Vi åker ut till ön Caye Caulker, som ska vara en liten paradisö helt utan bilar. Som vi längtar!

San Andres – en liten bit av Colombia i Karibiska havet

Den lilla colombianska ön gav oss några härliga dagar på stranden (men vi fick byta ställe tre gånger på fem nätter!). Det var fin vit strand och blått ljummet vatten, men vi var inte ensamma på stranden. Det var gott om colombianska semesterfirare och stämningen var på topp!

Vi flög från Cartagena på fredagen (15/11) och liksom de sista gångerna har vi kommit med planet utan problem. Lyxigt värre för en stand-by resenär (även om en väntar på bakslag ;)) Redan innan vi gick ner för landning och såg korallreven runt ön så hade jag fått upp förväntningarna på dagarna som väntade.

  • Härligt vatten och den ännu mindre ön Jhonny Cay

Det visade sig att första dagarna inte skulle bli riktigt som tänkt. Det var varmt och fuktigt när vi landade och vi gick ut från flygplatsen och letade boende till fots. När vi gått en stund utan att hitta nåt ledigt ställe överraskades vi av ösregn. Vi fick ta skydd på ett gästhus (Posada Shanghai Giovis) och där fanns det ett ledigt rum. Vi fick ett bra pris och checkade in. Vi satt kvar ute på terassen, skyddade både för regnet och solen, när jag märkte att Edvin var varm. Han hade över 39 i feber och konstigt nog hade han inte klagat på promenaden…

  • På jakt efter rum
  • Regnet öser ner
  • Posada Shanghai Giovis
  • En febrig Edvin i hängmattan

Vi gick in på rummet och satte igång AC. Nu märktes det att Edvin var sjuk. Han som alltid är full av energi och inte kan vara stilla en sekund var nu lugn och ville bara ligga och vila i sängen. Som tur var drack han massa vatten och fick i sig lite mat. Resten av familjen hängde på stället och höll honom sällskap resten av dagen och hela lördagen (16/11). Det fanns ett gemensamt kök på stället och en affär en bit bort så det gick ingen nöd på oss. Men någon strand blev det inte under våra första dagar på den lilla ön.

  • Vi vågade gå en liten promenad på lördagskvällen

Redan på söndag morgon (17/11) mådde Edvin bättre och var sitt livliga jag igen. På eftermiddagen vågade vi oss ner till stranden och barnen var snabbt igång och lekte. Det spelades musik lite överallt på stranden, här trivdes vi! San Andres ligger egentligen närmare Nicaragua och Latinamerika än Colombia, men det rådde dock inga tvivel på att vi var i just Colombia. Vi lyckades nämligen taima in när landet spelade fotbollsmatch i Copa Sudamericana. Det var fullt av folk på gatorna och varenda restaurang hade dragit fram en tv för att kunna visa matchen.

  • Polisen kom efter någon timme och sa att Alice inte fick vara naken på stranden….
  • Barnen gjorde en julgran
  • och hittade fort en kompis!
  • Solen börjar gå ner…

På måndagen (18/11) behövde vi checka ut från stället eftersom det inte fanns lediga rum. Vi insåg ganska snabbt att billiga rum, med kök, var ganska svåra att få tag i. Tillslut fick vi tag på ett rum på Casa Hostel San Andres och checkade in där runt lunch. Nu ville vi alla snabbt ner till stranden så vi gick dit efter att vi lämnat väskorna på nya stället. Vi stannade kvar på stranden fram tills solen började gå ner och sedan gick vi tillbaka mot rummet.

  • Vi stannade på ett litet hak
  • och käkade pizza

Även tisdagen (19/11) spenderades med att byta ställe och hänga på stranden. Nu tog vi oss några hundra meter närmare stranden, till Ansah’s Place. Vi lagade lunch i det gemensamma köket innan vi gick ner till stranden. En stund innan solen gick ner började det blåsa och en stund efter kom regnet. Vi hann ta oss hem innan vi blev dyngsura! Lika fort som regnet kom, hade det passerat. Här var luftfuktigheten hög och det regnade en skvätt varje dag.

Vi hade egentligen tänkt hyra cyklar och utforska ön lite mer. Det fanns gott om andra, lite mindre stränder på ön, men eftersom Edvin haft feber ville vi inte vara ute i solen för mycket. Vi var dessutom ganska nöjda med att spendera våra dagar på stranden precis vid staden. Vi kommer få paradisstränder snart nog.

Vår plan var att flyga från San Andres till Panama, men pga krångel med biljetter och fullt plan så blev rutten istället San Andres — Bogota — San José. Vi hade tänkt stanna natten i Bogota, men när vi gått av planet kände vi båda ”vad fasiken, vi fortsätter till San José redan ikväll”. Så istället för att åka in till Bogota hoppade vi vid 21-tiden på ett plan mot Costa Ricas huvudstad. Nu väntar mer sol och bad, men framförallt yoga tillsammans med andra (även om yoga på trånga rum, med familjen tätt inpå, är alldeles för underskattat).

  • På väg mot flygplatsen på San Andres

Vi har precis lagt upp en preliminär resrutt över Latinamerika, men den lär ändras några gånger om 😉 Just nu är i alla fal planen så här: Vi börjar i Costa Rica med San José och sedan fortsätter vi mot Puntarenas, Santa Teresa, Taormina. Sedan fortsätter vi längs med västkusten i Nicaragua med bland annat Isla de Ometepe som ligger i Nicaraguasjön (där det finns sötvattenshajar!). I Honduras åker vi över till Karibiska sidan och tar kusten där. I Sedan fortsätter vi till Guatemala och till ruinstaden Tikal. Efter det väntar Mexiko och Yucatánhalvön. Latinamerika – här kommer vi!

  • Vår preliminära resrutt genom Latinamerika