Resmål – länder – Sida 24 – Lilla familjen reser

Andra halvlek!

Det kändes redan som en brytpunkt när vi åkte från Grekland, plötsligt var vi på väg norrut och på nåt sätt även hemåt (trots av vi hade 4 veckor kvar av resan). Men nu har faktiskt halva tiden gått, 3 veckor av 6!

Idag blev en ganska lugnt dag, vi slängde in allt i Pärlan och körde upp till Vlore. Där körde vi förbi ett hotell som bodde på sist vi var här. Vi stannade och funderade på att ta ett rum över natten, men tyvärr var det svårt att parkera husbilen över natten där så vi fick åka vidare.

Efter ett stopp i stan för att handla mat och ta ut pengar drog vi vidare till en annan camping. Nu blev det Camper Stop Cekodhima, där vi fick plats längst ner vid vattnet. På kvällen knäckte det till i Jans rygg när han skulle stuva om i husbilen!! Han fick sitta med en öl när jag tog hand om barnen och fixade tacos till kvällsmat (bästa hustrun?!) Hoppas ryggen är bättre imorgon!!

Pannkakor, strandpromenad och sopor

På kvällen lekte jag med barnen på stranden och under tiden stekte Jan pannkakor. Det blev såklart en succé och nu är det fyra som slåss om pannkakorna ?

Efter maten tog vi en promenad. Här är det lugnt och inte mycket folk, men det byggs en del hotell… Det känns som att turismen är på gång i landet. Kul att fler vill upptäcka Albanien!

Det är så häftigt när man reser med barn, de har helt andra perspektiv och tankar om vad som är intressant. Edvin älskar sopbilen och han påpekar alltid glatt när man går förbi soptunnor eller skräp som ligger kastat nånstans ”sopor” och ”sopbilen kommer hämta det”. Han kan i samma andetag säga ”titta stranden… och sopor” och vara lika glad över att se båda ? Edvin var dessutom överlycklig över en stor grävmaskin som stod vid vägen igår. ”En stor grävmaskin” var det första han sa när han vaknade nu på morgonen ?

Hisnande bilfärd över Llogara-passet!

När jag körde ut från campingen imorse ropade personalen ”and they say ladies can’t drive” och gav tummen upp 🙂 Oftast när man ser andra husbilar så är det nämligen gubben (ja, de flesta är nog faktiskt pensionärer!) som kör.

I alla fall, idag har vi kört över Llogara-passet som passerar högsta punkten på vägen mellan Sarande och Vlore. Vägen slingrar sig från havsnivå upp till 1027 meter och bjuder på vacker utsikt över kusten.

Första vägen över passet byggdes på 1920-talet, innan dess var området nästan helt isolerat från resten av landet. Vägen är smal och går genom bergsbyar där vägen sniker husväggarna och där bilar dessutom står parkerade lite hur som helst. I vanliga fall utomlands brukar vi alltid säga att ”störst går först”, men detta verkar inte riktigt gälla här! Det går inte många lastbilar eller bussar på vägarna så vår husbil brukar vara större än övriga bilar, men ingen stannar för det… Är förhindret på motsatt sida så är det inte säkert att bilen du möter stannar! Är du mitt på en smal bro? Lita inte på att bilen du möter väntar tills du kört av! Det blir många tighta möten, men som tur är kommer man snabbt in i trafiken och kör likadant…

Vi stannade och åt lunch uppe på höjden av passet och sedan fortsatte vi mot Orikum där vi nu hittat en ställplats, Camping Dion, och parkerat för dagen. Den ligger precis på stranden så idag blir det nog ett dopp i havet 🙂

Lite all möjlig info om Albanien

Idag kommer vi inte förflytta oss någonstans utan stanna här på Livadh Beach och lyssna på cikadorna som spelar från olivträden. Så, för att ge er nån intresant läsning kommer lite udda fakta om Albanien:

Det bor fler albaner utanför landets gränser än det gör i Albanien.
Här betyder en nick ”nej” och skakar du på huvudet betyder det ”ja”. Nästan lika förvirrande som indiernas huvudskakningar, som kan betyda både jag och nej.. Eller allt mellan himmel och jord…
Det sägs att under 1970-talet fanns det endast 600 bilar i hela Albanien, och samtliga hörde till diktatorn Enver Hoxa och hans anhängare. Nu finns det desto fler bilar i landet, och det verkar som att Mercedes är val nummer ett. Någon berättade för mig att 80(?!)% av alla bilar i landet är just Mercor, men det kan väl inte stämma?! Om du nu tänker en ny Merca så har du dock fel, det är främst gamla bilar vi snackar om!
Det finns runt 750 000 bunkrar i landet, det blir en på 5,7 km2 eller en på fyra invånare!
Landet har aldrig kammat hem en OS-medalj. Till och med Kosovo (som är ett av de nyaste länderna) har vunnit en medalj. Det är faktiskt endast Bosnien & Hercegovina och Albanien som INTE har tagit någon medalj i Europa…
Fram till 2014 var staden Lazarat Europas ”Cannabis huvudstad”, med en produktion på 900 ton marijuana per år! 2014 gjorde man ett tillslag mot staden och myndigheterna återfick kontrollen över staden. Enligt BBC så är landet trots detta Europas största producent av Cannabis som odlats utomhus.

Edvin leker i en bunker på stranden i solnedgången, Livadh

”Syri i kaltër” och en varm dag i Pärlan

Vilken dag! Började bra med Syri i kaltër, eller ”Blue Eye” som det också kallas. Vattnet var så fantastisk klart och färgerna var helt magiska. Namnet har det fått eftersom det är ett ställe i vattnet med djupt kristallklart blått vatten, som ett öga. Det kommer från en källa i berget, så vi fyllde upp våra flaskor med iskallt vatten! Det var väldigt vackert men det var inte så mycket att se runt omkring tyvärr. Jag hade väntat mig en nationalpark med lite olika gångvägar men det var bara att gå några minuter från parkeringen, så efter en iskaffe och lite glass åkte vi vidare.

Vi fortsatte mot Sarande, där vi irrade runt alldeles för länge! Med smala gator och bilar som parkerat dubbelt i bredd var det inte helt lätt att ta sig fram. Backspeglarna smällde i några gånger… Staden verkade mysig, men vi hittade ingen bra camping där, utan det var ställen på asfalt och utan skugga. Inte optimalt när man reser med två små barn, så vi drog vidare norrut. Idag har det varit varmt och vägarna har slingrat sig upp och ner för bergen så det tar tid! Vi stannade på Bunec Beach och lagade lunch vid 14-tiden.

Edvin springer av sig efter att vi lagat lunch, Bunec Beach

Schysst rekvisita vid avfarten till Bunec Beach!

Efter maten körde vi vidare och nu har vi precis hittat en schysst camping vid Livadi Beach. Vi står perfekt i skuggan under några olivträd. Kvällsmaten står på spisen och vi sitter med en varsin öl och tittar på barnen när dom leker ?

I skuggan av Olivträden, Camping Moskato

Ksamil – en riktigt juvel!

Wow, vilket ställe Ksamil i Albanien visade sig vara! Så vackert! Vita stränder och turkost vatten. Stranden kantas med restauranger med prisvärd mat och dryck. Vi tog en promenad ner till stranden igår, men det blev inget bad. Vattnet såg helt ljuvligt ut så jag ser framemot ett dopp i det turkosblå idag ?

Träflotte över floden och dåliga grusvägar!

När vi körde ner till södra Korfu imorses tog vi en väg som gick över bergen, i mitten av ön. Det var härliga vyer och smala kringelikrok-vägar.

Efter att vi tagit båten över till grekiska fastlandet och sedan fortsatte mot Albanien började det kännas riktigt kul att vara på väg! Äntligen lite dåliga grusvägar och spänning ?

När vi skulle svänga av mot Ksamil var avfarten så brant, med riktigt dålig grusväg efter att vi var tvungna att stanna husbilen och först kolla så att vi kunde köra. Jo då, det skulle nog gå… efter någon kilometer så upptäckte vi att det fanns en helt ny avfart med fin asfalt!

Nästa överraskning var när vägen helt plötsligt tog slut vid en flod. Där fanns det en träflotte med vajer som skulle ta oss över. Jag körde på och fick precis plats efter en annan bil. Jag frågade hur mycket det kostade, 10 EUR svarade han och började köra över innan jag hann säga någonting. Jan tyckte att det var alldeles för mycket och började pruta (någon som väntade sig nåt annat?!). Det slutade med att vi fick betala hälften ?

Flotte över floden… På väg mot Ksamil, Albanien

När vi kom fram till Ksamil svängde vi in på en riktigt mysig camping med vinrankor som skuggade nästan hela stället. Vi fick en iskaffe, lite godis och kallt vatten när vi parkerat. Efter det lagade vi lunch och när vi satt och åt fick vi nyplockade päron och en vas med doftande rosor. Vilken gästvänlighet!