Vattenfallen i Kravice & tillbaka i Kroatien

Igår var planen att börja köra mot Kroatien direkt efter frukost, men våra grannar på campingen var så trevliga så vi stannade kvar och pratade med dom en stund. Det var en irländsk familj med tre barn som skall vara ute med husbilen ett halvår.

Alex & Catherine med sina tre barn, plus Edvin

När vi kom iväg och kollade kartan såg vi att vattenfallen i Kravice låg på vägen så vi bestämde oss för att ta ett stopp där. Vi hittade en ”genväg”, men ni vet säkert vad man brukar säga om genvägar… Det slutade med att det tog lite längre tid att komma fram, så vid 13 svängde vi in på parkeringen till fallet. Vi hade förväntat oss att det bara skulle vara att gå ur bilen och gå en bit och se på vattenfallen. Men detta var en riktig turistattraktion med souvenirstånd, tåg ner till fallen och flera restauranger nere vid vattnet.

Vattenfallen i Kravice
Som ni ser var vi inte ensamma…
Jag & Edvin går över bron på väg till fallen

Om man vill ha en skön dag, med sol och (kalla) bad så är vattenfallen nåt som passar. Tänk bara på att du inte är ensam om att tänka just det, det var fullt med folk! Om du vill ha en häftig naturupplevelse så kommer du nog tyvärr att bli besviken, just för att det är så mycket turister, solstolar och restauranger. Vi åt lunch och Edvin lekte en stund vid en bäck och hade hur kul som helst, så det var ändå ett trevligt avbrott från att sitta i husbilen.

Auto Camp Sirena

Efter två timmar i Kravice hoppade vi in i husbilen igen. På kvällen svängde vi in på Auto Camp Sirena utanför Omis. Vi gick ner till stranden direkt och tog med lite chips och popcorn ner och satte oss i skuggan och hade picknick… Det verkar som att Edvin är lika mycket badkruka som sina två föräldrar för han sa att vattnet var kallt och ville absolut inte bada! Efter en stund åkte ändå kläderna av och barnen lekte åtminstonde i vattenbrynet ?

Stranden nedanför campingen
Picknick på stranden
Edvin klättrar uppför berget och jag & Alice sitter vid vattenbrynet
Här har Edvin precis hällt vatten på Alice, inte lätt att vara lillasyster alla gånger…

Det har hänt någonting sedan vi kom upp till Montenegro, Bosnien och Kroatien: helt plötsligt är det barnfamiljer på campingarna. Tidigare har det mest varit pensionärer. Dessutom är det nästan fullt på campingarna. Innan har det varit vi och nån husbil till, men igår tog vi sista platsen! Det fanns en till plats, men den var reserverad. Visste knappt att man kunde reservera platser…

Mostar – ännu en stad som är värd ett besök

För mig som är född i slutet av 80-talet så var staden Mostar i princip helt okänd för mig, innan vi började den här resan. När vi var i Serbien så frågade en kompis om vi skulle förbi Bosnien och tipsade om just Mostar. När jag nämnde det för Jan så visste han direkt att det var här som den mäktiga bron Stari Most fanns och även att det blev förstörd under kriget 1993.

Stari Most

Vi hade inte alls tänkt åka in i Bosnien på den här resan, men då såddes ett litet frö… I morses kände vi: varför inte?! Så mot Mostar bar det av! Gränskontrollen mellan länderna gick på under en timme och sedan var vi i Bosnien. När vi åkte på MC-resan 2008 så stannade vi en natt i Bosniens enda kuststad Nerum, utan att veta att vi bytt land. Vi trodde att vi fortfarande var i Kroatien och att vi bara kört förbi en vägtull (vi behövde inte stanna eller visa passen), men det är en annan historia ?

Fortet i Stolac
Paus för mellanmål i Stolac, Bosnien
Spår från kriget antar jag, kulhål på fasaden.

Vi var framme på campingen Auto River Camp Buna på eftermiddagen och lagade Kreolsk gryta och ris till lunch. Efter att vi ätit hade klockan redan hunnit bli 17 så då satte vi fast vagnen och började cykla mot Mostar.

Auto River Camp Buna

Cykelturen in til staden var ungefär en mil och det är i vanliga fall ingenting, inte ens på den skrangliga stadscykeln som jag har med på semestern… När det är fruktansvärd motvind, så att man måste kämpa på ettans växel i nedförsbackarna hela vägen, då är det lite värre!! Det tog 1,5 timmar! När vi kommit ungefär halvvägs stannade vi och köpte en urna i koppar och ett fint fårskinn. Vi fick lite vattenmelon av gubben och gumman som hade ”butiken” och sedan cyklade vi vidare. 

Var det värt cykelturen? Jo då, Mostar är en vacker stad och bron är häftig! Marmorgolvet var så blankt att Edvin åkte rutschkana ner ? Det är fullt av restauranger, butiker och gatustånd med alla möjliga prylar i området runt bron. Så om man går runt utan en övertrött 2,5 åring så kan man säkert spendera några timmar med att strosa, äta glass och god mat, för en ganska billig peng.

Utsikt över Stari Most från den lite större bron, Lucki Most
Utsikt från Lucki Most
Stare Most, fotat från Lucki Most
Jag & Edvin uppe på bron
Edvin spanar från bron
Blank marmor uppe på Stari Most
Edvin är en liten tänkare… Här satte han sig på marken, mitt bland alla turister, och funderar…
En mindre bro bredvid den större och mer kända Stari Most
Edvin var lika nöjd på den lilla bron!
Edvin spanar ut genom staketet…
Med Edvin bak på cykeln i Mostar
Båda två i vagnen

När vi cyklade milen tillbaka till campingen hade vi istället medvind och vilken skillnad det var! Nu kom vi hem dubbelt så fort, eller hälften så långsamt ?

Här kommer några tips om du ska till Mostar:

  1. Om du kommer med bil, eller cykel, så får du en perfekt vy över Stari Most från den lite större bron Lucki Most, där trafiken korsar floden.
  2. Du kan använda Euro överallt. Vi har faktiskt inte ens tagit ut några pengar här.
  3. Om du åker under juli eller augusti så kan det bli riktigt varmt, idag var det nästan uppe i 40 grader. Försök därför anpassa så att du går runt i staden på eftermiddagen/kvällen. Vi var inne runt 18.30 och då kändes det svalt.
  4. Själva området runt bron är väldigt vackert, men det är inte så stort. För oss räckte det att gå runt i 1-2 timmar.

Vår lilla guide till mäktiga Dubrovnik

Vy över staden, fotat 2008

På förmiddagen gav sig Jan ut på en cykeltur in till Dubrovnik. Att han är galen som ger sig ut och cyklar i denna värmen är jag säkert inte ensam om att tycka?! Det är dessutom branta backar och väldigt smala vägar! Han berättade att han hade fått cykla utanför räcket flera gånger, med branta stup ner till havet. Vi hade planer på att cykla med vagnen in till staden i eftermiddag, men efter hans tur idag så kan man väl säga att vi ändrade dom planerna 🙂 Han cyklade först upp till högst punkten innan staden och vände sedan hemåt, men då fick ha syn på gamla vägen och följde den hela vägen in till staden. Han tog ett varv innanför murarna (får man ens cykla där?) och sedan vände han hemåt.

Strand som endast nås med båt, fotat på Jans cykeltur

Vid fyra gick hela familjen ner till hamnen i Mlini och tog båten in till Dubrovnik. Ungefär 20 minuter senare var vi framme vid stadsmuren och klev av.

Båt från Mlini in till Dubrovnik
Dubrovnik från båten

Eftersom vi har varit här tidigare så hade vi ingen direkt plan, utan lät Edvin springa före och bestämma vägen. Här kan man inte se sig mätt på trånga charmiga gränder, vackra byggnader, tjocka murar och blanka marmorgolv. 

Det är inte så stort så om du går runt i några timmar så kommer du troligtvis ha gått förbi de flesta större sevärdheter. På kvällen tog vi bussen tillbaka till Mlini och det var allt från Dubrovnik, för denna gången 🙂

Dubrovnik är verkligen en häftig stad, har du planer på att åka hit? Här kommer några, högst personliga, tips:

  1. Mitt bästa tips är att inte bo mitt inne i stan, dels är det fullt med folk och dessutom är det lite krångligt eftersom man måste gå med resväskorna (inga bilar får köra innanför murarna). Sist jag och Jan var här bodde vi på berget ovanför, detta gjorde att vi hade den perfekta vyn över staden från terassen.

    Frukost på terassen med Dubrovnik nedanför, fotat 2008
  2. Om du vill ha lite mer lugn och ro så tycker jag absolut att du ska bo lite utanför staden, som i Mlini. Hamnområdet och kustremsan här är riktigt charmig! Tänk dock på att hela området runt Dubrovnik är bergigt, så branta trappor och gränder är det nog svårt att komma undan (likaså stenstränder!). Härifrån når du enkelt Dubrovnik med båt eller buss. Om du åker med barn så tycker jag verkligen att detta är att föredra, åka båt och buss är ju spännande! Om du är på roadtrip är detta också perfekt eftersom du slipper hitta parkering till bilen, det verkar vara kaos och trånga parkeringar nära gamla stan!
  3. Tips nummer tre är att inte åka under högsäsongen, dels för att det är varmt och dels för att det är galet mycket turister! Om du ändå åker hit när det är varmt; åk in till stan på eftermiddagen/kvällen. Eller så tar ni med badkläder, det går faktiskt att bada precis utanför stadsmuren!
  4. Tips nummer fyra är att inte ta med vagn till promenaden innanför murarna. Det blir en hel del trappsteg och smala gränder om du vill kunna utforska staden ordentligt. Edvin, som fyller tre i oktober, sprang runt nästan heja tiden, men det sista blev han trött och då fick han sitta på min rygg i selen. Jan bar runt på Alice, som fyller ett i augusti, utan sele hela tiden. Vi såg dock flera kämpa med vagn uppför trapporna, så visst går det också om man vill 🙂

Det bästa av Montenegro!

Igår fortsatte vi vår resa. Vi hade kunnat stanna i Lepetane längre, men på förmiddagen gjorde vi åt den sista (!!) blöjan och då packade vi ihop allt för att likaväl åka vidare (och handla på vägen). Vi tog ett stopp i Kotor och hade egentligen tänkt stanna över natten, men när vi kom fram så kände vi igen muren som slingrar sig från staden och över berget. Vi var visst här sist!

Stadsmuren som slingrar sig över berget, Kotor
Vallgrav framför muren, Kotor

Det var mycket folk och jämfört med ute på halvön var det långt ifrån lika charmigt! Så mitt tips till er som ska åka hit är: stanna i nån av de halvslumrande, söta byarna mellan Lepetane och Prcanj. Åk sedan på dagsutflykt till Kotor och om ni vill ha ännu mer liv och rörelse även till Budva. Det kommer kännas som himmelriket när ni kommer tillbaka till er lilla by igen, jag lovar!

Kotors gränder

Vi gick runt och strosade i stan och käkade lunch och sedan satte vi oss i Pärlan och åkte vidare mot Kroatien. Nu står vi på Camp Kate i byn Mlini, som ligger något söder om Dubrovnik. På kvällen tog jag och Edvin en promenad ner till vattnet. Det var trappor (160 trappsteg berättade en granne) och branta backar ner men Edvin kämpade på bra, när vi gick nerför i alla fall ?

Edvin på väg ner till vattnet, Mlini

Han tycker att det är så mysigt när han får lite tid själv och sprang runt och pratade hela tiden. Mitt lilla charmtroll! När vi skulle gå hem sa han i första backen att han var trött, 160 trappsteg senare med en 12 kilos Edvin på höften så var jag också trött…

Charmiga halvön mellan Tivat och Kotor

Vi bestämde oss att åka vidare från Budva nu på morgonen. Visst, vi hade en trevlig kväll igår, men för vår del så räckte det med ett snabbt stopp.

Budva på morgonen, gamla stan är längst till vänster

Nu vill vi till nån mindre stad som är lite charmigare. Sist vi var här körde vi mycket inne i landet och där var det riktigt vackert med mycket berg och sjöar.

Inne i landet, fotat 2008

Denna gång kommer vi istället att följa kusten och den lilla halvön som ligger vid Tivat och Kotor. Dagens stopp blev i Lepetane och Autocamp Verige, där vi har en gnutta utsikt över havet.

Autocamp Verige, med havet i bakgrunden

På kvällen gav vi oss ut på en cykeltur längs med vattnet. Det var så vackert, idylliska byar med gamla stenhus vid vattnet och blommande träd som hängde ut över vägen.

Cykeltur på kustvägen mellan Tivat och Kotor
Häftiga hus längs med vägen
Två små bebyggda öar utanför Perast.
De två små öarna, på den ena ligger ett museum.

Vi vände hemåt vid en liten butik, men vi var tvungna att gå in först och så klart hittade vi nåt att köpa med hem. Det blev en vattenkanna och en stor tung hink, båda i mässing.

Visst måste man gå in i en sån här butik?!
Magiskt kvällsljus…

Det är så kul att cykla bakom Jan när Edvin & Alice sitter i cykelvagnen, folk vänder sig om och ropar och skrattar. En bilist stannade mitt på vägen med bilar bakom och sa: Vad härligt det ser ut! Jag önskar att jag också kunde köra så med mina barn!

Två nöjda barn i vagnen

Men på vägen hem vet jag inte riktigt om det var min last på cykeln som gav mer uppmärksamhet ändå 😉

Dyrbar last på cykelstolen ?

Godkänt betyg till turisttäta Budva

När vi traskade in till Budva på kvällen anande vi att det skulle vara mycket turister, krimskrams-butiker och en ganska tråkig stad… Med de låga förväntningarna var det ganska enkelt att inte bli besviken och vi alla hade faktiskt en riktigt trevlig kväll.

Hamnen med gamla stan i bakgrunden
Jan och båda skruttarna i vagnen
Vätskepaus!

Vi har varit på resande fot i fyra veckor och den sista tiden har spenderats på ganska tomma stränder och städer som andats fattigdom och Östeuropa, så en charterort med kvällsöppna butiker och musik från restauranger och barer blev ett trevligt avbrott. Jag är övertygad om att vi inte hade känt likadant om vi kommit från Kroatien, eftersom det finns gott om liknande strandorter längs kusten norrut.

”Är pizzan färdig snart pappa?”
3/4 av familjen framför stadsmuren

Vi gick först strandpromenaden längs med staden och kom fram till muren runt gamla staden. Innanför stadsmurarna gick vi runt i smala gränder och spanade in husen och lite butiker. Den gamla stadskärnan var ganska liten så efter en stund gick vi ut och spanade på lite stora lyxbåtar i hamnen istället sedan vände vi hemåt.

Smala gränder, tur att vagnen inte är bredare!
Kyrktornet når precis över stadsmuren…
Lyxbåtar i marinan framför gamla stan
På väg ut genom stadsmuren i skymningsljuset…
Budva by night! Fotat på promenaden hem till husbilen

Jaz – Europas bästa strand enlig Lonely Planet! Kanske den sämsta enligt lilla familjen…

Idag packade vi, återigen, ihop allt och drog vidare. Edvin är bra nu som tur är, annars hade vi självklart stannat kvar tills han var bättre. Vi började köra norrut längs med kusten och kom fram till dagens stopp: Jaz Beach. Jan hade läst på nätet igår att stranden var på första plats över Europas vackraste stränder 2015 (enligt Lonely Planet). Egentligen har vi lärt oss att det inte går att lita på liknande listor för länge sedan, men vi tänkte ändå ge Jaz en chans. På väg mot Budva körde vi förbi ett av Montenegros mest (?) fotade vyer: Sveti Stefan. Om du sett bilder från landet så är sannolikheten stor att du sett en bild som denna nedan (självklart är alla bilder i bloggen fotade av mig):

Sveti Stefan

När vi närmade oss Jaz Beach, strax efter Budva, såg det ganska lovande ut.

Första vyn över Jaz Beach

Tyvärr var slogs våra förväntningar ner redan på parkeringen som var full med bilar. När vi fick veta att ”campingen” var bland alla bilar på parkeringen sjönk förväntningarna ytterligare… När strömmen inte fungerade (”just det, jag kom på det nu efter att ni parkerat att strömmen tyvärr är avstängd i några dagar”) och stranden dessutom var helt full av folk, solstolar och parasoller så kände vi att här vill vi verkligen inte bo! Så istället lagade vi lunch drog sedan vidare!

Vacker strand sa du? Skulle inte tro det morsan!

Vi körde tillbaka mot Budva och hittade en camping i Becici söder om stan, Auto Kamp Avala. Ikväll tänkte vi gå ner och kolla in Budvas gamla stadsdel, hoppas det överträffar våra redan rätt låga förväntningar ?

Auto Kamp Avala