En cykeltur som var tuffare än väntat i natursköna Bled

Sjön i Bled och på toppen av berget ligger slottet Blejski grad
I torsdags kom vi till Bled vid 19-tiden och letade camping. Det var svårare än vi trodde. Sist bodde vi på Camping Bled, men det var fullt i tre dagar framåt. Vi hänvisades istället till en ännu större camping utanför stan, men det kände vi inte alls för. Vi åkte därför 15 minuter norrut och kom till en helt perfekt, liten camping precis vid floden! 
Camping Perun Lipce
Kvällen gick fort och efter en dusch var det läggdags. Vi har fått lite knasiga semesterrutiner och barnen är uppe till 22! Fördelen är att vi kan hitta på roliga saker tillsammans på kvällen, men det bästa är att båda två sover till 8!! Edvin har alltid lagt sig vid 19 och vaknat tidigt, runt klockan 5-6 har varit standard! Hemma följer vi alltid samma rutiner, men efter snart 6 veckor på resande fot har vi bilivt lite mer flexibla…
Edvin & Alice spanar ut över floden från campingen
Igår tog vi cyklarna ner till Bled, det visade sig vara mycket tuffare än vi trott. Vi hittade en väg som såg närmast ut och enligt appen maps.me skulle ta 30 minuter, men ni vet ju vad man brukar säga om genvägar… Vägen tog slut vid ett stup med branta trappor ner till ett vattenfall. Då hittade vi en stig på kartan som verkade vara kortaste vägen (att vi aldrig lär oss ?). 
Så härligt att det är grönt överallt!
Letar ny väg på kartan, efter att den första tog oss till branta trappor…
Det var en skogsväg med rullsten, extremt branta backar med ett stup på ena sidan. Jag hade haft svårt att cykla där med en mountainbike, nu satt jag på en treväxlad tantcykel. Jan hade älskat att cykla vägen, utan två barn bak i vagnen med en totalvikt på närmare 40 kilo. 
Början av stigen, och än så länge ser den helt okej ut
Stenar, grus och brant stup…. och tantcykel!
Det var så smalt på vissa ställen att jag tyckte det var läskigt, tänk då att ha vagnen bakom. På ett ställe var det så smalt att vi fick stanna så att jag kunde leda Jans cykel så att han kunde bära över vagnen.

En och en halv timme senare var vi framme vid Vintgar, stigen vi kom på visade sig vara avstängd för cyklar och även att gå till fots! Vi tog ett välbehövligt stopp och köpte glass. Efter ytterligare 30 minuter på asfalt och mestadels nerför var vi framme i Bled. Självklart fick vi den briljanta idéen att cykla upp till slottet Beljski Grad (som att två timmar upp och ner i bergen inte var nog!). Om ni spanar in första kortet så förstår ni att det var ganska brant upp! 

Vy över Bledsjön
Vy över ön uppifrån slottet
Ön som ligger i sjön
Bledsjön
Vattnet i sjön är riktigt klart!
Efter besöket till slottet cyklade vi runt sjön och självklart hittade vi nåt stort och otympligt att ta med hem! Så att cykelturen tillbaka skulle bli lite tuffare och saker att snubbla på i husbilen skulle ökas med ännu en. Finaste gungstolen i rotting fick plats på vagnen och jag tog en tung skärbräda av valnöt i cykelkorgen.
Shopping!

Nu var vi redo för lunch och sedan ett besök till stranden. Vid 18 började vi cykla tillbaka, vi valde en större väg denna gången och var tillbaka på campingen på lite under två timmar. Sista backen hem hade 14 % lutning, men det var i alla fall nedför ?

Stranden framför Camping Bled
Så härligt och klart vatten! Extra skönt med sötvatten!

Tips:

  1. Om ni vill ha plats på Camping Bled under högsäsong – boka plats. Annars rekommenderar vi varmt den mindre campingen vid floden. Men det kanske är en bättre idé att ta bilen till sjön…
  2. Ett besök i slottet Bjelski Grad kostar 10 EUR/person. Om du inte har lust att betala så finns det en utsiktsplats vid slottet. Åk upp på förmiddagen om du vill ha rät ljus för att fota ön. På eftermiddagen, när vi var där, var det motljus.
  3. Cykla runt sjön, det är vackert! 

Två sevärdheter i Slovenien på en dag: Postojnska Jama och Predjamski Grad

Ännu en händelserik dag kan bockas av! Efter frukosten åkte vi mot staden Postojna. Vad finns där? Jo, Sloveniens näst största grottsystem. Grottan uppskattas vara 3 miljoner (!) år gammal och har skapats av vattnet i floden Pivka.

Grottan i Postojna
Häftiga formationer av stalaktiter & stalagmiter inne i grottan

Grottan (ny)upptäcktes år 1818 och började med rundturer för turister redan året efter. Man fick köpa sin biljett för inträdet, men utöver det gick man också betala för stearinljusen som skulle lysa upp i mörkret. Ju mer pengar man var villig att betala, desto mer av grottan fick man se. Jag kan inte riktigt ta in hur många ljus man fick tända för att se de häftiga stalaktit- och stalagmitformationerna, men det måste varit en jäkla massa! 

Tunnelsystemet är ca 24 km långt och vi åkte tåg en bra bit in i grottan och sedan gick vi en tur på 1,5 km. För de första turisterna som besökte grottan tog det 5 timmar att gå in till det ställe som tåget tog oss till på 10-15 minuter!

Tåget som tog oss långt in i grottan på bara 10-15 minuter
Här har vi precis gått av tåget

Efter att ha korsat ”Ryska bron” (den har fått sitt namn eftersom ryska straffångar byggt den) kom vi in till det som ska vara den vackraste delen av grottan. Det är tre kammare, spagettikammaren som fått sitt namn av alla tunna stalaktiter i taket som ser ut som just spagetti. Sedan kommer vita och sist röda kammaren, som fått sina namn av färgskiftningarna på kalkfirmationerna. Det var verkligen vackert här och jag har nog aldrig sett Edvin så trollbunden av någonting tidigare.

Spagettikammaren
Som spagetti i taket…
Vita kammaren
Vita kammaren
Röda kammaren
Röda kammaren

Efter att ha promenerat 1,5 kilometer under marken var det ganska skönt att ta tåget tillbaka och komma uti värmen igen! Vi hoppade in i Pärlan, käkade lite och sedan körde vi några kilometer till slottet i Predjama. När vi var på MC-resa 2008 stannade vi till utanför slottet, men vi gick aldrig in. Bilden av slottet etsade sig fast och det var kul att komma tillbaka och se hur det såg ut på insidan.

Slottet i Predjama

Själva slottet ligger vid öppningen av ett stort grottsystem i berget och ligger på en 123 meter hög klippa! Det ger ett mäktigt första intryck! Tänk att bo där inne! Det var som en riktig fästning, med fallbro och murar.

En nöjd Edvin på rundtur inne i slottet
På väg mot parkeringen, så skönt med lite grönska igen!

Efter besöket satte vi oss på en trappa och åt glass. Till och med Alice fick smaka lite och hon blev riktigt arg när hon inte fick mer (å nej, hon har nog fått mitt humör! Det märks redan att hon är bestämd och vet vad hon vill). Vi lagade mat i husbilen och sedan styrde vi upp mot Bled.

Här kommer några tips om du planerar att besöka grottorna i Postonja:

  1. Tänk på att ta med varma kläder! Grottan håller en jämn temperatur året runt, på uppfriskande 10 grader. Jag hade på jeans, tröja & sjal, barnen hade byxor, tröjor och mössor på sig.
  2. Om ni har möjlighet, ta med en systemkamera eller annan ”riktig” kamera. Mobilen fungerar dåligt att fota med i mörker, speciellt eftersom man inte får använda blixt i grottan.
  3. Det kommer ta tid! Vi var framme till grottan vid 12, men fick vänta på tåget som gick kl 13 och var tillbaka vid bilen vid 14.30. Allt som allt tog själva grottbesöket 1,5 timme, men det fanns även museum och akvarium som man kunde gå till (mot extra betalning). Med två små barn räckte den kortaste turen.
  4. Vi hade varken vagn eller sele med oss, Edvin sprang själv hela vägen. Han tyckte det var riktigt häftigt och var så duktigt! Han förstod att man inte fick röra stenarna och tittade på alla ”stenpinnar” med förundran.
  5. Vi betalade 35 EUR/person plus 5 EUR i parkering, för tågresa och rundtur i grottan samt inträde till slottet i Predjama. Barn kostar efter de fyllt 6 år. Det var helt klart värt pengarna! Detta var häftigaste naturupplevelsen på resan!
  6. Det går gratis buss mellan grottorna och slottet, eftersom det inte finns så mycket parkeringar vid slottet. Vi valde ändå att ta husbilen så att vi skulle kunna äta kvällsmat när vi gått runt där. Parkeringen var gratis, men vi fick gå en liten bit.

Ny dag, nytt land: Slovenien & vackra Piran!

Nu har vi varit i flera pittoreska småstäder med blanka stengator och trånga gränder. Har vi tröttnat? Nej, dagens besök i Piran lyckades till och med överraska oss med den vackra vyn över staden uppifrån stadsmuren. Och Edvin har absolut inte tröttnat på att springa runt i gränder och nedför branta gator med blanka kullerstenar! 

Piran

Men vi backar bandet något. Vi körde från den, enligt oss, ocharmiga campingen i Rovinj och styrde mot Slovenien. Det blev en kort dag i Pärlan idag, under två timmar senare hade vi parkerat på Camper Stop Marina Portoroz (tack för tipset Julia!). Det kändes så jäkla skönt! Äntligen en liten camping igen och precid vid vattnet! Helt perfekt för Edvin! Massa båtar att spana in plus häftiga kranar, lastbilar, minigrävare och en stor grävmaskin. Det fanns dessutom en lekplats precis intill, men med havet så nära var inte ens lekplatsen så intressant ?

Lunch på Camperstop Marina Portoroz

Vi lagade lunch och hängde lite vid husbilen, sedan tog vi cyklarna in till staden Piran. Vi ställde cyklarna vid torget och promenerade upp till muren. Det var branta backar upp! Edvin kämpade på bra, men kanske främst Jan som drog upp vagnen…  

Fullfart ner för backen!
Stadsmuren från marken

Vy över staden uppifrån stadsmuren

Stadsmuren
Edvin spanar ut över Piran
Min fina familj!
Efter nån timme i stan cyklade vi tillbaka till campingen och grillade. Det kom en spansk familj och ställde sig bredvid oss på kvällen. Deras två barn och Edvin lekte på klipporna ända tills det började mörkna. Bästa dagen och kvällen på länge!
Jan och Alice grillar!
Kasta sten i havet och klättra på stenar är kul!

Rovinj – Kroatiens svar på Venedig

Det var nån gång på semestern som jag fick upp ögonen för Istrienhalvön och Rovinj och kände: dit måste vi åka! Så igår styrde vi Pärlan mot just Rovinj som ligger på Istriens västkust. Staden kallas för ”lilla Venedig” och vid första anblick kan jag förstå varför, husväggarna går rätt ner i havet och ger ett mäktigt första intryck! Om du väntar dig kanaler inne i staden kommer du att bli besviken, men hela den gamla staden ligger på en liten udde så havet ligger verkligen runt knuten. Det jag gillar mest är alla ruffiga och lite slitna hus, samt alla badvänliga klippor på stadens sydvästra del. Om vi inte hade rest med två små hade vi garanterat hängt på klipporna tills efter solen gått ner!

Här kommer en liten bildbomb från vår tur in till staden:




När vi gick hem så tog jag lite bilder på min fina familj, här kommer en bildbomb på trefjärdedelar av familjen Axelsson:

Ännu en (lång) dag i Pärlan!

I vanlig ordning betade vi av några mil igår också. Istället för att köra på A1:an som går igenom landet och är betalväg så körde vi längs med kusten. Öarna som ligger utanför kusten var otroligt karga, landskapet såg nästan ut som en öken. Vägen var kurvig och löpte längs med havet på ena sidan och bergen på den andra. Efter tre-fyra timmars körning stannade vi i byn Karlobag på lek- och lunchpaus! När barnen lekt av sig en timme drog vi vidare norrut. 

Lyckan när det finns massa lastbilar och brandbilar på lekplatsen!

Vi hade tänkt stanna ganska tidigt på eftermiddagen så att vi kunde hänga på stranden. Så blev det inte. Vi hittade ingen bra camping och barnen var nöjda i bilen, så klockan hann bli 17 innan vi stannade. Då tog vi lite mellanmål och handlade mat, sedan körde vi vidare. Nu var vi rejält trötta på att köra, men klockan var över 18 innan vi hittade en camping. Då hade vi hunnit ta oss ändå till Medveja ute på Istrienhalvön. På vägen körde vi igenom staden Opatilja, som var riktigt vacker och verkade vara hit man åker om man har pengar?! Det var häftig arkitektur, fina butiker och lyxiga hotell.

Det var så skönt när vi äntligen hittat en camping och parkerat på Auto Camp Medveja. Edvin fick bestämma vad vi skulle hitta på så vi gick och kastade sten i havet och sprang runt lite på campingen. 

Nu på förmiddagen har vi bara tagit det lugnt. Vi tog fram lite andra leksaker till barnen (tredje gången som dom åkt fram på 5 veckor…) så dom har suttit nöjda på en filt och lekt. Jag tror att vi alla behövde lite avkoppling! 

Vi har inte riktigt bestämt om vi ska dra vidare mot Rovinj idag eller om vi stannar här till imorgon. Efter Rovinj har reseplaneringen varit i princip obefintlig så vi ska sätta oss med kartan och se vart det bär av sedan… 

Vattenfallen i Krka – vackert men extremt många turister!

På måndagen känns det alltid som att vi är ett steg närmare hem, eftersom det är då jag blir medveten om hur länge vi har varit iväg… Idag har vi varit iväg 5 veckor och nu har nedräkningen börjat, bara en vecka kvar!

Vattenfallen i Krka

Igår åkte vi till nationalparken Krka, som mest är känd för sina vackra vattenfall. Och visst det är vackert, men om du åker i juli är det också extremt mycket folk. Detta gör att naturupplevelsen, för min del, försvinner nästan helt. Jag har svårt att njuta av naturen när man trängs med flera tusen andra! När vi kom på morgonen stod det att 7200 biljetter fanns kvar och när vi åkte, runt kl 15, så fanns 3500 kvar. Det var alltså minst 3700 personer i parken, vilket känns helt galet. Det var dessutom dyrt att gå in, 180 kuna/person (ca 230 kronor). Vi har tidigare betalat för att gå in i parker och sevärdheter på resan, men det har varit några tior.

Edvin kollar på fiskarna i vattnet

Vi valde att gå en rutt på ca 2 kilometer. Största delen var på spångade leder (som jag älskar att gå på!) längs med vattnet. Det var väldigt vackert, med vattendrag med fiskar och små vattenfall hela vägen. Vi såg till och med en orm som jagade fisk i vattnet, vilket var extremt häftigt. Edvin hade hur kul som helst och var helt oberörd av allt folk. Han sprang runt och kollade på fiskar och plaskade med fötterna i vattnet. Vår lilla solstråle! Han hade hur kul som helst, hela vägen, så det var värt både pengarna och tiden!

Edvin plaskar i vattnet

Mitt enda tips om du funderar på att åka till Krka är: åk inte dit under högsäsong! Eller i alla fall inte om du vill ha lite lugn och ro för att kunna stanna till längs med vägen och uppskatta den fina naturen. Sen får du inte glömma badkläder, det går att bada i fallen.

Ganska fullt på bron vid vattenfallen!

Vi hade tänkt åka upp till Plitvice Lakes, men känner att vi sparar det till en annan sommar, om vi åker till Kroatien i juni eller september… Då ska jag nog lyckas njuta riktigt av den, vad jag har hört, helt magiska naturen där. 

När vi kom tillbaka till Pärlan åt vi lite lunch (mackor räknas väl som lunch?!) och åkte vidare norrut. Vi stannade i en liten mysig by som hette Drage och letade ställe för natten. Det fanns en fyrstjärnig camping, Oaza Mira, men den kostade runt 700 kronor natten! Vi hittade istället en liten camping, Delphin, som låg precis vid vattnet och kostade under 200 kronor.

Auto Camp Delphin, havet skymtar bakom husbilen

Vi lagade spagetti & köttfärssås och sedan gick vi ner till stranden. Edvin var i vattnet och vi andra tre satt på stranden och tog det lugnt. Vilka härliga dagar och kvällar vi har! Vi passar på att njuta av värmen! Sedan vi kom till Kroatien har det blivit behagliga temperaturer, på lite över 30 grader och svalare kvällar. Helt perfekt!

Kvällen spenderades på stranden, precis som sig bör på semestern!

Två idylliska småstäder i Kroatien på en dag: Omiš & Trogir

Igår blev en fullspäckad dag! Under natten blåste det mycket, vinden riktigt sög tag i husbilen så att vi vaknade flera gånger. På morgonen blåste det fortfarande, så vad gjorde vi då? Packade ihop allt och drog vidare såklart ?

Omiš

Vi körde in till Omiš, som är känd för att ha sandstrand och en vacker gammal stad. Staden ligger mitt emellan två berg och floden Omiš i mitten av bergen. Staden ger ett ganska dramatiskt intryck med de kala vitgrå bergen mot vattnet. Vi stannade på den största campingen i området, Galeb, men där var det en festival och fullt. Så istället parkerade vi och tog cyklarna in till staden. En vakt kom och försökte köra bort oss men Jan lyckades snacka till sig tre timmars parkering vid campingen (gratis såklart!).

Sandstranden i Omiš

Om du är i Kroatien och vill ha sandstrand så kan du åka till Omiš, men på den stora stranden mitt i staden är det ganska mycket folk. Vi hängde istället vid sandstranden mellan Camp Galeb och Omiš och där var det helt tomt! Så åk dit istället!

Den lilla stranden, precis efter Omiš

Efter att ha cyklat runt i staden, käkat Cevapci till lunch och hängt lite vid stranden så tog vi oss tillbaka till husbilen och började köra mot Trogir. Efter att ha parkerat på Camping Seget tog vi cyklarna in till staden.

Trogir
Gränderna i Trogir

Om du vill åka till en vacker idyllisk liten stad och måste välja mellan Omiš och Trogir så tycker jag att du ska åka till Trogir. Varför? Jo, den ha en mysig småbåtshamn och en gångväg med restauranger vid vattnet och ett litet fort. Sen har den, precis som Omiš, små gränder med lite butiker och restauranger. Trogir kändes mysigare, utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför…

Trogir

Vi var tillbaka på campingen vid 18-tiden och tänkte att en picknick på stranden kunde vara mysigt. Så vi packade ihop lite ostar, salami, oliver, fikon och bröd och gick ner till vattnet. Här bestod stranden av små stenar, perfekt när man reser med barn. Ingen sand som fastnar överallt, men inte heller stora stenar som gör ont att gå på. Det blev två mysiga timmar på stranden. Edvin badade och satt och skakade av köld det sista, ändå ville han inte gå och lägga sig.

Camping Seget
Redo för en dag på vägen!
Liten kille som inte vill sluta bada!