Vad äter lillafamiljen på husbilssemestern & ryggskott

Jans rygg har inte blivit bättre tyvärr, så vi har inte hittat på så mycket idag. Vi gick till affären allihopa utan att riktigt fundera på hur vi skulle få hem allt… Det slutade med att jag fick bära all mat och frukt (inklusive en stor och tung vattenmelon!), Jan bar Alice och Edvin fick gå själv. Det funkade som tur var!

På väg hem med tunga kassar!

Det kanske är någon som funderar på vad vi äter nu när vi är iväg? Standard är säkert att grilla, men vi har faktiskt bara grillat en gång ännu. Det spelar säkert in att vi faktiskt inte grillar så ofta hemma heller och med två små skruttar som är högt & lågt och hit & dit så tycker vi att det är enklare att laga på spisen. En av oss brukar leka med barnen när den andra gör mat och vi varvar vem som gör vad. Laga mat och diska är på nåt sätt avkoppling och egentid (som bara ni som har barn förstår fullt ut! ?).

Trots att vi inte har ugn så tycker jag att vi äter varierat och vi känner inte att vi tröttnat på maten än. Även om det är väldigt billigt att äta ute här så har vi faktiskt lagat i princip all mat i Pärlan. Om vi räknar bort när vi var i storstäderna i början (Prag, Bratislava, Budapest och Belgrad) så kan jag räkna på en hand de gånger vi ätit ute. Så vad käkar vi?

  1. Pastasallad är en favorit, med oliver, fetaost, tomater (allt det är riktigt billigt här!)
  2. Charkuterier som salami är billigt. Det är även olika ostar och oliver, så vissa kvällar har vi bara ätit det med ett glas rött vin till. Smaskens! Barnen är finsmakare så dom gillar också ostar, oliver och sånna saker!
  3. Vi hade med pulvermos från Sverige, hemma skulle jag aldrig laga det men när man är iväg funkar det. Så mos och korv har vi gjort några gånger. Den korv vi köpt här har varit riktigt god!
  4. Vi har även gjort mos med köttbullar, brunsås och lingon. Vi har fortfarande några hemifrån kvar i frysfacket!
  5. Stekt potatis med ägg, bacon och vita bönor
  6. Pasta med pesto, fetaost och oliver
  7. Ris (10-minuters) med sås på grädde, champinjoner, paprika, lök och bacon.
  8. Spagetti med köttfärssås (Jans favorit alla dagar i veckan, året om!)
  9. Tacos!
  10. Hamburgare med bröd
  11. Stekta pannkakor (favorit hos alla fyra!)
  12. Chili sin carne (alltså chili con carne, fast utan kött) med pasta eller ris
  13. Sedan har vi ibland gjort enklare kvällsmat som kräm med mjölk, omelett, blåbärs- eller nyponsoppa etc.
Till lunch blev det favorit i repris, tacos!

Ni som har barn vet att det dessutom blir mellis två gånger per dag och då äter vi frukt. Barnen älskar det och kan få i sig hur mycket som helst! Att det dessutom är billigt och skolmoget gör det ännu bättre. Det blir allt från apelsin, päron, kiwi, vindruvor och bananer till aprikoser, nektariner, persikor och melon.

Albanien 2008 vs 2017

Jag och Jan åkte, som ni säkert redan har koll på nu, på motorcykelsemester i Albanien för nästan 10 år sedan. Då var det någon som sa till oss ”Tanka fullt och kör rätt igenom landet”. Vilken tur att vi inte lyssnade på det rådet! Albanien var en av höjdpunkterna på resan och stränderna var magiska! Nu har nästan 10 år gått och vad har förändrats sedan sist? Folket är fortfarande lika gästvänliga, vi har inte mött någon som inte varit genuint trevlig mot oss!

Vy över strand i Albanien, fotat 2008
Bunkrar på stranden, fotat 2008

Det känns som att ekonomin har förbättrats en hel del, vägarna är mycket bättre och det går finare och nyare bilar på vägarna. Vägen vi körde över Llogara-passet hade fram till 2009 inte plats för möten på stora delar och hade mycket dåligt underlag. När vi körde med motorcykeln så de flesta av vägarna extremt dåliga, men vi märkte redan då att man börjat göra iordning vissa vägar och lägga asfalt.

Perfekt väg för en Africa Twin! Fotat 2008

Det verkar som att det fortfarande finns en hel del halvfärdiga hus lite överallt, men inte lika många som tidigare. Det var tydligen så att man slapp betala fastighetsskatt och huset inte var färdigt, kanske har det ändrats nu?

Varför byggs klart övervåningen om man inte måste? Fotat 2008

Det är fortfarande billigt här och det finns flera stränder med kritvit sand och turkost vatten som inte har blivit så exploaterade, men det är nog på gång. Vi har sett flera hotellbyggen längs med vägen, men det står många som inte har blivit färdigbyggda. Kanske har man byggt lite väl fort?

Jag minns sist att vi blev fruktansvärt besvikna på Kroatien när vi väl kom dit (var i Montenegro mellan, som vi älskade!). Fullt med turister och vi blev inte bemötta med samma vänlighet. När vi letade boende och berättade att vi skulle stanna en eller två nätter så skakade dom bara på huvudet och bad oss leta någon annanstans. Jag tror att det kommer bli liknande även denna gång, eller kanske ännu mer än sist? Vi får se… Om vi inte gillar det så kan vi ju bara köra vidare 🙂

Andra halvlek!

Det kändes redan som en brytpunkt när vi åkte från Grekland, plötsligt var vi på väg norrut och på nåt sätt även hemåt (trots av vi hade 4 veckor kvar av resan). Men nu har faktiskt halva tiden gått, 3 veckor av 6!

Idag blev en ganska lugnt dag, vi slängde in allt i Pärlan och körde upp till Vlore. Där körde vi förbi ett hotell som bodde på sist vi var här. Vi stannade och funderade på att ta ett rum över natten, men tyvärr var det svårt att parkera husbilen över natten där så vi fick åka vidare.

Hotellet, fotat 2008

Efter ett stopp i stan för att handla mat och ta ut pengar drog vi vidare till en annan camping. Nu blev det Camper Stop Cekodhima, där vi fick plats längst ner vid vattnet. På kvällen knäckte det till i Jans rygg när han skulle stuva om i husbilen!! Han fick sitta med en öl när jag tog hand om barnen och fixade tacos till kvällsmat (bästa hustrun?!) Hoppas ryggen är bättre imorgon!!

Camper Stop Cekodhima
Kvällspromenad är standard!

Pannkakor, strandpromenad och sopor

På kvällen lekte jag med barnen på stranden och under tiden stekte Jan pannkakor. Det blev såklart en succé och nu är det fyra som slåss om pannkakorna ?

Efter maten tog vi en promenad. Här är det lugnt och inte mycket folk, men det byggs en del hotell… Det känns som att turismen är på gång i landet. Kul att fler vill upptäcka Albanien!

Det är så häftigt när man reser med barn, de har helt andra perspektiv och tankar om vad som är intressant. Edvin älskar sopbilen och han påpekar alltid glatt när man går förbi soptunnor eller skräp som ligger kastat nånstans ”sopor” och ”sopbilen kommer hämta det”. Han kan i samma andetag säga ”titta stranden… och sopor” och vara lika glad över att se båda ? Edvin var dessutom överlycklig över en stor grävmaskin som stod vid vägen igår. ”En stor grävmaskin” var det första han sa när han vaknade nu på morgonen ?

Hisnande bilfärd över Llogara-passet!

När jag körde ut från campingen imorse ropade personalen ”and they say ladies can’t drive” och gav tummen upp 🙂 Oftast när man ser andra husbilar så är det nämligen gubben (ja, de flesta är nog faktiskt pensionärer!) som kör.

I alla fall, idag har vi kört över Llogara-passet som passerar högsta punkten på vägen mellan Sarande och Vlore. Vägen slingrar sig från havsnivå upp till 1027 meter och bjuder på vacker utsikt över kusten.

Utsikt från toppen av Llogara-passet
Hästar på berget vid Llogara-passet

Första vägen över passet byggdes på 1920-talet, innan dess var området nästan helt isolerat från resten av landet. Vägen är smal och går genom bergsbyar där vägen sniker husväggarna och där bilar dessutom står parkerade lite hur som helst. I vanliga fall utomlands brukar vi alltid säga att ”störst går först”, men detta verkar inte riktigt gälla här! Det går inte många lastbilar eller bussar på vägarna så vår husbil brukar vara större än övriga bilar, men ingen stannar för det… Är förhindret på motsatt sida så är det inte säkert att bilen du möter stannar! Är du mitt på en smal bro? Lita inte på att bilen du möter väntar tills du kört av! Det blir många tighta möten, men som tur är kommer man snabbt in i trafiken och kör likadant…

På väg upp till högsta höjden…
Alice spanar in utsikten!
”I’m the king of the world!”
”Du drog väl handbromsen?!”

Vi stannade och åt lunch uppe på höjden av passet och sedan fortsatte vi mot Orikum där vi nu hittat en ställplats, Camping Dion, och parkerat för dagen. Den ligger precis på stranden så idag blir det nog ett dopp i havet 🙂

Dion Camping

Lite all möjlig info om Albanien

Idag kommer vi inte förflytta oss någonstans utan stanna här på Livadh Beach och lyssna på cikadorna som spelar från olivträden. Så, för att ge er nån intresant läsning kommer lite udda fakta om Albanien:

  1. Det bor fler albaner utanför landets gränser än det gör i Albanien.
  2. Här betyder en nick ”nej” och skakar du på huvudet betyder det ”ja”. Nästan lika förvirrande som indiernas huvudskakningar, som kan betyda både jag och nej.. Eller allt mellan himmel och jord…
  3. Det sägs att under 1970-talet fanns det endast 600 bilar i hela Albanien, och samtliga hörde till diktatorn Enver Hoxa och hans anhängare. Nu finns det desto fler bilar i landet, och det verkar som att Mercedes är val nummer ett. Någon berättade för mig att 80(?!)% av alla bilar i landet är just Mercor, men det kan väl inte stämma?! Om du nu tänker en ny Merca så har du dock fel, det är främst gamla bilar vi snackar om!
  4. Det finns runt 750 000 bunkrar i landet, det blir en på 5,7 km2 eller en på fyra invånare!
  5. Landet har aldrig kammat hem en OS-medalj. Till och med Kosovo (som är ett av de nyaste länderna) har vunnit en medalj. Det är faktiskt endast Bosnien & Hercegovina och Albanien som INTE har tagit någon medalj i Europa…
  6. Fram till 2014 var staden Lazarat Europas ”Cannabis huvudstad”, med en produktion på 900 ton marijuana per år! 2014 gjorde man ett tillslag mot staden och myndigheterna återfick kontrollen över staden. Enligt BBC så är landet trots detta Europas största producent av Cannabis som odlats utomhus.
Edvin leker i en bunker på stranden i solnedgången, Livadh

”Syri i kaltër” och en varm dag i Pärlan

Vilken dag! Började bra med Syri i kaltër, eller ”Blue Eye” som det också kallas. Vattnet var så fantastisk klart och färgerna var helt magiska. Namnet har det fått eftersom det är ett ställe i vattnet med djupt kristallklart blått vatten, som ett öga. Det kommer från en källa i berget, så vi fyllde upp våra flaskor med iskallt vatten! Det var väldigt vackert men det var inte så mycket att se runt omkring tyvärr. Jag hade väntat mig en nationalpark med lite olika gångvägar men det var bara att gå några minuter från parkeringen, så efter en iskaffe och lite glass åkte vi vidare.

Blue Eye
Kristallklart vatten vid Blue Eye

Vi fortsatte mot Sarande, där vi irrade runt alldeles för länge! Med smala gator och bilar som parkerat dubbelt i bredd var det inte helt lätt att ta sig fram. Backspeglarna smällde i några gånger… Staden verkade mysig, men vi hittade ingen bra camping där, utan det var ställen på asfalt och utan skugga. Inte optimalt när man reser med två små barn, så vi drog vidare norrut. Idag har det varit varmt och vägarna har slingrat sig upp och ner för bergen så det tar tid! Vi stannade på Bunec Beach och lagade lunch vid 14-tiden.

Betongbrygga, Bunec Beach
Edvin springer av sig efter att vi lagat lunch, Bunec Beach
Schysst rekvisita vid avfarten till Bunec Beach!

Efter maten körde vi vidare och nu har vi precis hittat en schysst camping vid Livadi Beach. Vi står perfekt i skuggan under några olivträd. Kvällsmaten står på spisen och vi sitter med en varsin öl och tittar på barnen när dom leker ?

I skuggan av Olivträden, Camping Moskato