När vi traskade in till Budva på kvällen anande vi att det skulle vara mycket turister, krimskrams-butiker och en ganska tråkig stad… Med de låga förväntningarna var det ganska enkelt att inte bli besviken och vi alla hade faktiskt en riktigt trevlig kväll.
Vi har varit på resande fot i fyra veckor och den sista tiden har spenderats på ganska tomma stränder och städer som andats fattigdom och Östeuropa, så en charterort med kvällsöppna butiker och musik från restauranger och barer blev ett trevligt avbrott. Jag är övertygad om att vi inte hade känt likadant om vi kommit från Kroatien, eftersom det finns gott om liknande strandorter längs kusten norrut.
Vi gick först strandpromenaden längs med staden och kom fram till muren runt gamla staden. Innanför stadsmurarna gick vi runt i smala gränder och spanade in husen och lite butiker. Den gamla stadskärnan var ganska liten så efter en stund gick vi ut och spanade på lite stora lyxbåtar i hamnen istället sedan vände vi hemåt.
Idag packade vi, återigen, ihop allt och drog vidare. Edvin är bra nu som tur är, annars hade vi självklart stannat kvar tills han var bättre. Vi började köra norrut längs med kusten och kom fram till dagens stopp: Jaz Beach. Jan hade läst på nätet igår att stranden var på första plats över Europas vackraste stränder 2015 (enligt Lonely Planet). Egentligen har vi lärt oss att det inte går att lita på liknande listor för länge sedan, men vi tänkte ändå ge Jaz en chans. På väg mot Budva körde vi förbi ett av Montenegros mest (?) fotade vyer: Sveti Stefan. Om du sett bilder från landet så är sannolikheten stor att du sett en bild som denna nedan (självklart är alla bilder i bloggen fotade av mig):
När vi närmade oss Jaz Beach, strax efter Budva, såg det ganska lovande ut.
Tyvärr var slogs våra förväntningar ner redan på parkeringen som var full med bilar. När vi fick veta att ”campingen” var bland alla bilar på parkeringen sjönk förväntningarna ytterligare… När strömmen inte fungerade (”just det, jag kom på det nu efter att ni parkerat att strömmen tyvärr är avstängd i några dagar”) och stranden dessutom var helt full av folk, solstolar och parasoller så kände vi att här vill vi verkligen inte bo! Så istället lagade vi lunch drog sedan vidare!
Vi körde tillbaka mot Budva och hittade en camping i Becici söder om stan, Auto Kamp Avala. Ikväll tänkte vi gå ner och kolla in Budvas gamla stadsdel, hoppas det överträffar våra redan rätt låga förväntningar ?
Innan vi körde ut ur Albanien på förmiddagen såg vi en vattenkanna och hink i galvaniserad plåt och var tvungna att stanna och köpa med båda hem. Nu längtar jag nästan hem till verandan och plantera blommor och göra fint! Vi hann bara köra några meter innan vi var tvungna att stanna igen och köpa ännu en sak till hemmet, nämligen en snurra att ha på skorstenen hemma. Det blir fantastiskt reflekterande ljus från solen när den snurrar på taket. Kommer bli magiskt! Att vi redan har svurit några gånger på våra inköp som än så länge står mitt på golvet är en annan femma…
Från Shkoder var det inte långt till gränsen, men där tog det stopp… Det var en del köer, men en timme senare var vi över i Montenegro. Det som var mest störande var inte tiden det tog utan att bilar bara susade förbi alla på motsatt sida (och var nära att krocka med mötande trafik)… Som svensk finns det nog inget mer frustrerande än personer som inte respekterar köer! ?
Vi valde att stanna redan i Ulcinj, endast 5 mil från gränsen eftersom Edvin inte är helt 100 idag (håller tummarna att det inte är magsjuka). Vi tog första campingen vi stötte på, Camp Miami Beach. Stranden är full av parasoller och stället har inte lyckats charma oss alls. Det är dessutom mycket fler turister än vi sett på länge, men det är kanske lika bra att vi vänjer oss?! Så att vi är förberedda inför Kroatien…
Här är visst strömmen endast på 110 volt, så AC:n funkar inte, typiskt när lillkillen är dålig. Dessutom gick strömmen helt, men en generator stod redo som tur var (det var nog inte första strömavbrottet…). Vi skulle tvätta en maskin sängkläder men det var redan en maskin i; ”2 timmar” sa kvinnan som jobbar här. När jag kom tillbaka efter 2 timmar sa hon ”1 timme till”… Efter en timme gick jag dit och hon öppnade maskinen och det forsade ut vatten. Behöver jag säga att jag struntade i att tvätta?! Det känns lite som att vi lämnade ordning och reda (och lugna, sköna stränder) på andra sidan gränsen… ?
Nå ja, vi hoppas på nya friska tag imorgon för då fortsätter vi upp genom Montenegro. Vi var även här på MC-semestern genom Europa 2008, det besöket gav mersmak och det känns kul att äntligen vara tillbaka! Förhoppningsvis får vi idag se lite vacker natur och charmiga städer, för det är så jag minns Montenegro.
Igår morses gav vi oss iväg upp till Rozafa slott, vägen upp bestod av hala kullerstenar och branta backar. Tur att Jans rygg är bättre så att jag slapp köra upp vagnen själv ?
Enligt sägnen så har slottet fått sitt namn av en kvinna som offrades för att skydda borgen och dess mur. När jag går runt i en gammal stad eller borg så försöker jag alltid tänka mig in i hur det vara att leva där. Alla fötter som nött de gamla blankslitna stenarna… Hela platsen går från att bara vara gammal sten och ruiner till att bli levande.
Vi hade tur som var där ganska tidigt så det var tomt på folk. Utsikten uppifrån var fantastisk och Edvin tyckte att det var kul att springa runt på alla stenar och i tunnlar och små öppningar i borgen.
På eftermiddagen igår (efter att äntligen ha tvättat upp alla tre maskiner tvätt vi samlat på oss!) cyklade vi ner till Gamla Stan här i Shkoder. Det var en mysig och pittoresk liten stad med små gränder, gamla kyrkor och moskéer.
Vi cyklade runt i staden, stannade på lite olika lekplatser och till slut åt vi kvällsmat. Kvällen gick fort och det hade börjat skymma när vi svängde in på campingen. Då var alla fyra trötta, men belåtna med dagen.
Igår hade vi inte kört många meter när vi fick syn på en gummiverkstad och bestämde oss för att byta våra däck. Innan vi skulle åka på semestern märkte vi att det slog i ett av däcken, men vi hann inte fixa det innan. Vi slängde med två extra däck, utan fälg, med tanken att byta på vägen. Det visade sig att Jan gjorde ett bra val att ta med däcken, ena backdäcket var skadat. Skönt att ha det gjort! Dyrt blev det inte heller, runt 150 kronor gick allt på och vad mycket plats vi fick helt plötsligt!
När man kör längs med vägarna här inser man ganska snabbt att det är galet många bensinstationer. Man kör inte många 100 meter mellan stationerna och det är nästan alltid en på var sida av konkurrerade märke. Hur kan det gå ihop?! funderar jag som ekonom…
Vi kom fram till Shkoder på eftermiddagen och hittade en camping vid stan. Legjenda Camping heter den och erbjuder fin utsikt över Rozafa Slott högst upp på berget bredvid. Vi parkerade Pärlan, plockade fram cyklarna och vagnen och stack ut på en cykeltur. Första intrycket av staden är att det är fattigt, vi har inte sett något riktigt slumområde innan men utanför staden kändes det nästan som en liten (ytterst liten) smak av Indien. Men det är samtidigt väldigt vackert! Rozafa slott uppe på berget, med den albanska flaggan stolt svajande i vinden. Floderna som omger staden och sjön som bär samma namn, Shkodersjön.
Idag tog vi ut mattorna och städade ur Pärlan och jisses så smutsigt det var! Skönt att få det lite renare, nu ska vi bara tvätta upp också. Livet på resande fot är tufft ibland ? För er andra som är på väg så har jag ett bra tips (som jag även kommer använda hemma) och det är städservetter. Jag har aldrig sett det tidigare, men det har kanske funnits länge? Perfekt om man ska torka av Alice barnstol, bordet, köket eller badrummet. Så smidigt! Jag har svårt för svampar och disktrasor eftersom jag tycker att dom känns snuskiga…
Om ni är i Durrës så måste ni bara stanna på Kamping Pa Emer! Det är verkligen helt magiskt. Så häftigt byggt med egen ö utanför som nås av en träbro. Vattnet är långgrunt så det är inga vågor och vattnet är varmt (till och med för en badkruka som jag!). Under eftermiddagen igår var hela familjen i vattnet länge, så härligt!
Sist vi var här så såg vi bunkrar överallt längs med vägarna, det känns som att det är något färre nu. När vi gick på kvällspromenad igår så förstod vi varför när vi helt plötsligt kom till en ”bunkerkyrkogård”.
Igår körde vi upp till Durrës och efter nästan en vecka med smala och krokiga vägar fick vi uppleva jämna och breda som omväxling. Sträckan var drygt 10 mil och tog endast 3 timmar (ja, det är rekordsnabbt för att vara här ?).
Nu står vi på en riktigt häftig camping precis vid havet. Kamping Pa Emer heter den och är den dyraste vi bott på hittills, den kostar nästan 200 kronor/natt. Vi har oftast bott runt 100-lappen med el. Här finns det el, men den verkar väldigt svajig så vi drog ut vår sladd och använder istället våra batterier. Stället är helt klart annorlunda och har en egen ö som man når via en hög och lång bro. Om ni tror att det är nån lyxig camping så har ni dock fel, även om det är vackert så är det ganska primitivt och inte ens lamporna på toan funkade inte igår kväll…
Det känns som att det blir nån natt till här så att Jan kan vila upp ryggen riktigt. Den är fortfarande inte 100 och blev knappast bättre efter några timmar i bilen. Nästa etapp ser just nu ut att bli Lake Skhoder i norra Albanien. Sedan blir det Montenegro och det ser vi fram emot. Det är riktigt vackert där! Precis som det alltid är när vi reser och som det absolut ska vara när man reser med eget fordon så tar vi dagen som den kommer.
Jag såg att mätaren visade att vi kört strax över 340 mil hittills och det var just det som kartan visade att totala sträckan skulle bli när jag gjorde en preliminär resrutt. Jag visste att det skulle plocka på med ganska många fler mil och det ska bli kul att se vad vi landar på totalt.