I Söndags packade vi in oss i Pärlan och körde till min syster. Hennes familj bor i en Glasbruksvilla från 1875. Edvin säger alltid att vi åker till ”stora huset” när vi åker dit… Varför? Huset är på över 300 kvm, har åtta rum och 3,5 meter i takhöjd!
Vi hade en lugn och skön eftermiddag med gott fika och trevligt sällskap. På kvällen sa vi god natt och gick ut till Pärlan och la oss. Så smidigt att ha huset med sig 🙂
När vi vaknat och öppnade dörren låg det en lapp på trappsteget: ”Kaffe och chokladbollar (och frukost) finns i köket”. Så härligt! Efter frukosten körde vi till Falköping för att hämta upp ett Blocket-fynd: några traktorer med släp till barnen. Ni som känner oss eller har kikat in på bloggen tidigare blir kanske inte förvånade?!
I fredags förmiddag packade vi in oss i Pärlan och körde mot det årliga kräftfisket i Svenljunga. Först lämnade vi av barnen hos min mamma och efter det väntade lite över ett dygn på tu man hand. Vi började på bästa sätt genom att äta lunch på hamburgerhaket Tugg i Borås.
Efter lunchstoppet i Borås åkte vi vidare mot Svenljunga. Ibland visar sig Sverige från sin bästa sida och vi hade sol! Det blev en riktigt bra kväll som inte bara bjöd på kräftfiske utan även tid tillsammans med goda vänner! Här kommer en liten bildbomb från kvällen:
Det kändes så härligt att vara tillbaka i husbilen. Nu ser vi fram emot en sväng med Pärlan i veckan som kommer!
Efter en heldag i Pärlan i tisdags så kom vi upp till Sassnitz på kvällen. Eftersom vädrets makter bjöd på regn och rusk köpte vi båtbiljetter över till Trelleborg med avfärd kl 23 samma kväll. Vi var nästan först på båten så vi hade tur och fick tag i en soffa att ligga på.
Vi gick i land i Trelleborg klockan 3.30 på morgonen. Eftersom vi alla fått en del sömn så bestämde vi oss för att fortsätta hemåt direkt. Vid 8-tiden på onsdagen var vi framme i Bollebygd och handlade upp matförråden. När Jan körde från affären fick han bara i treans växel! Vilken tur att vi bara hade 1,5 mil hem och att det inte hänt tidigare!! (Uppför Llogara-passet till exempel… se: Hisnande bilfärd över Llogara-passet) Sista biten av vägen hem till oss består av grusväg och branta backar, skulle vi komma upp för backarna på trean? Jo då, med bra fart uppför kom vi ända hem. Det var tur att vi inte fick möte på grusvägen, då hade nog grannarna undrat varför vi hade så bråttom hem 🙂
När vi öppnade dörren kändes det helt knasigt. Så mycket plats!!! Efter sex veckor på några ynka kvadrat var första tanken att 200 kvadrat är alldeles för stort. Vi kommer sakna att vara tätt, tätt tillsammans hela familjen! Edvin var glad att vara hemma, men han sa flera gånger igår ”åka husbilen”!
Nu har Jan skruvat och hittat felet, en vajer från växelspaken till växellådan hade gått av… Felet var visst enkelt att åtgärda, så snart är nog Pärlan körklar igen 🙂 Vem vet, då kanske vi packar in allt och sticker iväg igen…