Äntligen 5:ans växel

Igår körde vi upp till Durrës och efter nästan en vecka med smala och krokiga vägar fick vi uppleva jämna och breda som omväxling. Sträckan var drygt 10 mil och tog endast 3 timmar (ja, det är rekordsnabbt för att vara här ?).

Kusten på väg mot Durrës

Nu står vi på en riktigt häftig camping precis vid havet. Kamping Pa Emer heter den och är den dyraste vi bott på hittills, den kostar nästan 200 kronor/natt. Vi har oftast bott runt 100-lappen med el. Här finns det el, men den verkar väldigt svajig så vi drog ut vår sladd och använder istället våra batterier. Stället är helt klart annorlunda och har en egen ö som man når via en hög och lång bro. Om ni tror att det är nån lyxig camping så har ni dock fel, även om det är vackert så är det ganska primitivt och inte ens lamporna på toan funkade inte igår kväll…

Ön som ligger utanför campingen
Bron som går ut till ön

Det känns som att det blir nån natt till här så att Jan kan vila upp ryggen riktigt. Den är fortfarande inte 100 och blev knappast bättre efter några timmar i bilen. Nästa etapp ser just nu ut att bli Lake Skhoder i norra Albanien. Sedan blir det Montenegro och det ser vi fram emot. Det är riktigt vackert där! Precis som det alltid är när vi reser och som det absolut ska vara när man reser med eget fordon så tar vi dagen som den kommer.

Edvin leker i sanden, fotat igår kväll

Jag såg att mätaren visade att vi kört strax över 340 mil hittills och det var just det som kartan visade att totala sträckan skulle bli när jag gjorde en preliminär resrutt. Jag visste att det skulle plocka på med ganska många fler mil och det ska bli kul att se vad vi landar på totalt.

Vad äter lillafamiljen på husbilssemestern & ryggskott

Jans rygg har inte blivit bättre tyvärr, så vi har inte hittat på så mycket idag. Vi gick till affären allihopa utan att riktigt fundera på hur vi skulle få hem allt… Det slutade med att jag fick bära all mat och frukt (inklusive en stor och tung vattenmelon!), Jan bar Alice och Edvin fick gå själv. Det funkade som tur var!

På väg hem med tunga kassar!

Det kanske är någon som funderar på vad vi äter nu när vi är iväg? Standard är säkert att grilla, men vi har faktiskt bara grillat en gång ännu. Det spelar säkert in att vi faktiskt inte grillar så ofta hemma heller och med två små skruttar som är högt & lågt och hit & dit så tycker vi att det är enklare att laga på spisen. En av oss brukar leka med barnen när den andra gör mat och vi varvar vem som gör vad. Laga mat och diska är på nåt sätt avkoppling och egentid (som bara ni som har barn förstår fullt ut! ?).

Trots att vi inte har ugn så tycker jag att vi äter varierat och vi känner inte att vi tröttnat på maten än. Även om det är väldigt billigt att äta ute här så har vi faktiskt lagat i princip all mat i Pärlan. Om vi räknar bort när vi var i storstäderna i början (Prag, Bratislava, Budapest och Belgrad) så kan jag räkna på en hand de gånger vi ätit ute. Så vad käkar vi?

  1. Pastasallad är en favorit, med oliver, fetaost, tomater (allt det är riktigt billigt här!)
  2. Charkuterier som salami är billigt. Det är även olika ostar och oliver, så vissa kvällar har vi bara ätit det med ett glas rött vin till. Smaskens! Barnen är finsmakare så dom gillar också ostar, oliver och sånna saker!
  3. Vi hade med pulvermos från Sverige, hemma skulle jag aldrig laga det men när man är iväg funkar det. Så mos och korv har vi gjort några gånger. Den korv vi köpt här har varit riktigt god!
  4. Vi har även gjort mos med köttbullar, brunsås och lingon. Vi har fortfarande några hemifrån kvar i frysfacket!
  5. Stekt potatis med ägg, bacon och vita bönor
  6. Pasta med pesto, fetaost och oliver
  7. Ris (10-minuters) med sås på grädde, champinjoner, paprika, lök och bacon.
  8. Spagetti med köttfärssås (Jans favorit alla dagar i veckan, året om!)
  9. Tacos!
  10. Hamburgare med bröd
  11. Stekta pannkakor (favorit hos alla fyra!)
  12. Chili sin carne (alltså chili con carne, fast utan kött) med pasta eller ris
  13. Sedan har vi ibland gjort enklare kvällsmat som kräm med mjölk, omelett, blåbärs- eller nyponsoppa etc.
Till lunch blev det favorit i repris, tacos!

Ni som har barn vet att det dessutom blir mellis två gånger per dag och då äter vi frukt. Barnen älskar det och kan få i sig hur mycket som helst! Att det dessutom är billigt och skolmoget gör det ännu bättre. Det blir allt från apelsin, päron, kiwi, vindruvor och bananer till aprikoser, nektariner, persikor och melon.

Andra halvlek!

Det kändes redan som en brytpunkt när vi åkte från Grekland, plötsligt var vi på väg norrut och på nåt sätt även hemåt (trots av vi hade 4 veckor kvar av resan). Men nu har faktiskt halva tiden gått, 3 veckor av 6!

Idag blev en ganska lugnt dag, vi slängde in allt i Pärlan och körde upp till Vlore. Där körde vi förbi ett hotell som bodde på sist vi var här. Vi stannade och funderade på att ta ett rum över natten, men tyvärr var det svårt att parkera husbilen över natten där så vi fick åka vidare.

Hotellet, fotat 2008

Efter ett stopp i stan för att handla mat och ta ut pengar drog vi vidare till en annan camping. Nu blev det Camper Stop Cekodhima, där vi fick plats längst ner vid vattnet. På kvällen knäckte det till i Jans rygg när han skulle stuva om i husbilen!! Han fick sitta med en öl när jag tog hand om barnen och fixade tacos till kvällsmat (bästa hustrun?!) Hoppas ryggen är bättre imorgon!!

Camper Stop Cekodhima
Kvällspromenad är standard!

Hisnande bilfärd över Llogara-passet!

När jag körde ut från campingen imorse ropade personalen ”and they say ladies can’t drive” och gav tummen upp 🙂 Oftast när man ser andra husbilar så är det nämligen gubben (ja, de flesta är nog faktiskt pensionärer!) som kör.

I alla fall, idag har vi kört över Llogara-passet som passerar högsta punkten på vägen mellan Sarande och Vlore. Vägen slingrar sig från havsnivå upp till 1027 meter och bjuder på vacker utsikt över kusten.

Utsikt från toppen av Llogara-passet
Hästar på berget vid Llogara-passet

Första vägen över passet byggdes på 1920-talet, innan dess var området nästan helt isolerat från resten av landet. Vägen är smal och går genom bergsbyar där vägen sniker husväggarna och där bilar dessutom står parkerade lite hur som helst. I vanliga fall utomlands brukar vi alltid säga att ”störst går först”, men detta verkar inte riktigt gälla här! Det går inte många lastbilar eller bussar på vägarna så vår husbil brukar vara större än övriga bilar, men ingen stannar för det… Är förhindret på motsatt sida så är det inte säkert att bilen du möter stannar! Är du mitt på en smal bro? Lita inte på att bilen du möter väntar tills du kört av! Det blir många tighta möten, men som tur är kommer man snabbt in i trafiken och kör likadant…

På väg upp till högsta höjden…
Alice spanar in utsikten!
”I’m the king of the world!”
”Du drog väl handbromsen?!”

Vi stannade och åt lunch uppe på höjden av passet och sedan fortsatte vi mot Orikum där vi nu hittat en ställplats, Camping Dion, och parkerat för dagen. Den ligger precis på stranden så idag blir det nog ett dopp i havet 🙂

Dion Camping

”Syri i kaltër” och en varm dag i Pärlan

Vilken dag! Började bra med Syri i kaltër, eller ”Blue Eye” som det också kallas. Vattnet var så fantastisk klart och färgerna var helt magiska. Namnet har det fått eftersom det är ett ställe i vattnet med djupt kristallklart blått vatten, som ett öga. Det kommer från en källa i berget, så vi fyllde upp våra flaskor med iskallt vatten! Det var väldigt vackert men det var inte så mycket att se runt omkring tyvärr. Jag hade väntat mig en nationalpark med lite olika gångvägar men det var bara att gå några minuter från parkeringen, så efter en iskaffe och lite glass åkte vi vidare.

Blue Eye
Kristallklart vatten vid Blue Eye

Vi fortsatte mot Sarande, där vi irrade runt alldeles för länge! Med smala gator och bilar som parkerat dubbelt i bredd var det inte helt lätt att ta sig fram. Backspeglarna smällde i några gånger… Staden verkade mysig, men vi hittade ingen bra camping där, utan det var ställen på asfalt och utan skugga. Inte optimalt när man reser med två små barn, så vi drog vidare norrut. Idag har det varit varmt och vägarna har slingrat sig upp och ner för bergen så det tar tid! Vi stannade på Bunec Beach och lagade lunch vid 14-tiden.

Betongbrygga, Bunec Beach
Edvin springer av sig efter att vi lagat lunch, Bunec Beach
Schysst rekvisita vid avfarten till Bunec Beach!

Efter maten körde vi vidare och nu har vi precis hittat en schysst camping vid Livadi Beach. Vi står perfekt i skuggan under några olivträd. Kvällsmaten står på spisen och vi sitter med en varsin öl och tittar på barnen när dom leker ?

I skuggan av Olivträden, Camping Moskato

Dröm och verklighet!

Igår hände det inte mycket… På förmiddagen var vi på campingen och tog det lugnt. Barnen lekte med Edvins grävmaskin och dumper i gruset utanför  och vi drack iskaffe och tvättade upp kläder. Barnen var inne på sina sista t-shirts så det var dags ?

Efter lunch gick vi ner till stranden och hängde i skuggan. Vi försöker alltid undvika den starka solen mitt på dagen och vara på stranden efter 15-tiden. Det blir ändå många timmar på stranden, vi gick tillbaka vid 19 igår!

I skuggan av berget, perfekt för oss!

Inatt vaknade Edvin och ville ha vatten, han väckte mig från en dröm och jag skulle precis säga till Jan att ”Jag drömde att vi var på husbilssemester” när jag kom på att vi faktiskt är det på riktigt! Så skön känsla! Vi brukar ofta drömma om resor båda två och berätta för varandra vart vi varit iväg under natten ?

Solnedgång över Ksamil och stadens 4 öar

Ksamil – en riktigt juvel!

Wow, vilket ställe Ksamil i Albanien visade sig vara! Så vackert! Vita stränder och turkost vatten. Stranden kantas med restauranger med prisvärd mat och dryck. Vi tog en promenad ner till stranden igår, men det blev inget bad. Vattnet såg helt ljuvligt ut så jag ser framemot ett dopp i det turkosblå idag ?

Vilket ställe! Ksamil, Albanien
En av Ksamils öar
Ksamil