Resa med bobil/husbil – Sida 12 – Lilla familjen reser

Rovinj – Kroatiens svar på Venedig

Det var nån gång på semestern som jag fick upp ögonen för Istrienhalvön och Rovinj och kände: dit måste vi åka! Så igår styrde vi Pärlan mot just Rovinj som ligger på Istriens västkust. Staden kallas för ”lilla Venedig” och vid första anblick kan jag förstå varför, husväggarna går rätt ner i havet och ger ett mäktigt första intryck! Om du väntar dig kanaler inne i staden kommer du att bli besviken, men hela den gamla staden ligger på en liten udde så havet ligger verkligen runt knuten. Det jag gillar mest är alla ruffiga och lite slitna hus, samt alla badvänliga klippor på stadens sydvästra del. Om vi inte hade rest med två små hade vi garanterat hängt på klipporna tills efter solen gått ner!

Här kommer en liten bildbomb från vår tur in till staden:

När vi gick hem så tog jag lite bilder på min fina familj, här kommer en bildbomb på trefjärdedelar av familjen Axelsson:

Ännu en (lång) dag i Pärlan!

I vanlig ordning betade vi av några mil igår också. Istället för att köra på A1:an som går igenom landet och är betalväg så körde vi längs med kusten. Öarna som ligger utanför kusten var otroligt karga, landskapet såg nästan ut som en öken. Vägen var kurvig och löpte längs med havet på ena sidan och bergen på den andra. Efter tre-fyra timmars körning stannade vi i byn Karlobag på lek- och lunchpaus! När barnen lekt av sig en timme drog vi vidare norrut.

Lyckan när det finns massa lastbilar och brandbilar på lekplatsen!

Vi hade tänkt stanna ganska tidigt på eftermiddagen så att vi kunde hänga på stranden. Så blev det inte. Vi hittade ingen bra camping och barnen var nöjda i bilen, så klockan hann bli 17 innan vi stannade. Då tog vi lite mellanmål och handlade mat, sedan körde vi vidare. Nu var vi rejält trötta på att köra, men klockan var över 18 innan vi hittade en camping. Då hade vi hunnit ta oss ändå till Medveja ute på Istrienhalvön. På vägen körde vi igenom staden Opatilja, som var riktigt vacker och verkade vara hit man åker om man har pengar?! Det var häftig arkitektur, fina butiker och lyxiga hotell.

Det var så skönt när vi äntligen hittat en camping och parkerat på Auto Camp Medveja. Edvin fick bestämma vad vi skulle hitta på så vi gick och kastade sten i havet och sprang runt lite på campingen.

Nu på förmiddagen har vi bara tagit det lugnt. Vi tog fram lite andra leksaker till barnen (tredje gången som dom åkt fram på 5 veckor…) så dom har suttit nöjda på en filt och lekt. Jag tror att vi alla behövde lite avkoppling!

Vi har inte riktigt bestämt om vi ska dra vidare mot Rovinj idag eller om vi stannar här till imorgon. Efter Rovinj har reseplaneringen varit i princip obefintlig så vi ska sätta oss med kartan och se vart det bär av sedan…

Vattenfallen i Krka – vackert men extremt många turister!

På måndagen känns det alltid som att vi är ett steg närmare hem, eftersom det är då jag blir medveten om hur länge vi har varit iväg… Idag har vi varit iväg 5 veckor och nu har nedräkningen börjat, bara en vecka kvar!

Igår åkte vi till nationalparken Krka, som mest är känd för sina vackra vattenfall. Och visst det är vackert, men om du åker i juli är det också extremt mycket folk. Detta gör att naturupplevelsen, för min del, försvinner nästan helt. Jag har svårt att njuta av naturen när man trängs med flera tusen andra! När vi kom på morgonen stod det att 7200 biljetter fanns kvar och när vi åkte, runt kl 15, så fanns 3500 kvar. Det var alltså minst 3700 personer i parken, vilket känns helt galet. Det var dessutom dyrt att gå in, 180 kuna/person (ca 230 kronor). Vi har tidigare betalat för att gå in i parker och sevärdheter på resan, men det har varit några tior.

Vi valde att gå en rutt på ca 2 kilometer. Största delen var på spångade leder (som jag älskar att gå på!) längs med vattnet. Det var väldigt vackert, med vattendrag med fiskar och små vattenfall hela vägen. Vi såg till och med en orm som jagade fisk i vattnet, vilket var extremt häftigt. Edvin hade hur kul som helst och var helt oberörd av allt folk. Han sprang runt och kollade på fiskar och plaskade med fötterna i vattnet. Vår lilla solstråle! Han hade hur kul som helst, hela vägen, så det var värt både pengarna och tiden!

Mitt enda tips om du funderar på att åka till Krka är: åk inte dit under högsäsong! Eller i alla fall inte om du vill ha lite lugn och ro för att kunna stanna till längs med vägen och uppskatta den fina naturen. Sen får du inte glömma badkläder, det går att bada i fallen.

Vi hade tänkt åka upp till Plitvice Lakes, men känner att vi sparar det till en annan sommar, om vi åker till Kroatien i juni eller september… Då ska jag nog lyckas njuta riktigt av den, vad jag har hört, helt magiska naturen där.

När vi kom tillbaka till Pärlan åt vi lite lunch (mackor räknas väl som lunch?!) och åkte vidare norrut. Vi stannade i en liten mysig by som hette Drage och letade ställe för natten. Det fanns en fyrstjärnig camping, Oaza Mira, men den kostade runt 700 kronor natten! Vi hittade istället en liten camping, Delphin, som låg precis vid vattnet och kostade under 200 kronor.

Auto Camp Delphin, havet skymtar bakom husbilen

Vi lagade spagetti & köttfärssås och sedan gick vi ner till stranden. Edvin var i vattnet och vi andra tre satt på stranden och tog det lugnt. Vilka härliga dagar och kvällar vi har! Vi passar på att njuta av värmen! Sedan vi kom till Kroatien har det blivit behagliga temperaturer, på lite över 30 grader och svalare kvällar. Helt perfekt!

Kvällen spenderades på stranden, precis som sig bör på semestern!

Två idylliska småstäder i Kroatien på en dag: Omiš & Trogir

Igår blev en fullspäckad dag! Under natten blåste det mycket, vinden riktigt sög tag i husbilen så att vi vaknade flera gånger. På morgonen blåste det fortfarande, så vad gjorde vi då? Packade ihop allt och drog vidare såklart ?

Vi körde in till Omiš, som är känd för att ha sandstrand och en vacker gammal stad. Staden ligger mitt emellan två berg och floden Omiš i mitten av bergen. Staden ger ett ganska dramatiskt intryck med de kala vitgrå bergen mot vattnet. Vi stannade på den största campingen i området, Galeb, men där var det en festival och fullt. Så istället parkerade vi och tog cyklarna in till staden. En vakt kom och försökte köra bort oss men Jan lyckades snacka till sig tre timmars parkering vid campingen (gratis såklart!).

Om du är i Kroatien och vill ha sandstrand så kan du åka till Omiš, men på den stora stranden mitt i staden är det ganska mycket folk. Vi hängde istället vid sandstranden mellan Camp Galeb och Omiš och där var det helt tomt! Så åk dit istället!

Efter att ha cyklat runt i staden, käkat Cevapci till lunch och hängt lite vid stranden så tog vi oss tillbaka till husbilen och började köra mot Trogir. Efter att ha parkerat på Camping Seget tog vi cyklarna in till staden.

Om du vill åka till en vacker idyllisk liten stad och måste välja mellan Omiš och Trogir så tycker jag att du ska åka till Trogir. Varför? Jo, den ha en mysig småbåtshamn och en gångväg med restauranger vid vattnet och ett litet fort. Sen har den, precis som Omiš, små gränder med lite butiker och restauranger. Trogir kändes mysigare, utan att jag riktigt kan sätta fingret på varför…

Vi var tillbaka på campingen vid 18-tiden och tänkte att en picknick på stranden kunde vara mysigt. Så vi packade ihop lite ostar, salami, oliver, fikon och bröd och gick ner till vattnet. Här bestod stranden av små stenar, perfekt när man reser med barn. Ingen sand som fastnar överallt, men inte heller stora stenar som gör ont att gå på. Det blev två mysiga timmar på stranden. Edvin badade och satt och skakade av köld det sista, ändå ville han inte gå och lägga sig.

Vattenfallen i Kravice & tillbaka i Kroatien

Igår var planen att börja köra mot Kroatien direkt efter frukost, men våra grannar på campingen var så trevliga så vi stannade kvar och pratade med dom en stund. Det var en irländsk familj med tre barn som skall vara ute med husbilen ett halvår.

Alex & Catherine med sina tre barn, plus Edvin

När vi kom iväg och kollade kartan såg vi att vattenfallen i Kravice låg på vägen så vi bestämde oss för att ta ett stopp där. Vi hittade en ”genväg”, men ni vet säkert vad man brukar säga om genvägar… Det slutade med att det tog lite längre tid att komma fram, så vid 13 svängde vi in på parkeringen till fallet. Vi hade förväntat oss att det bara skulle vara att gå ur bilen och gå en bit och se på vattenfallen. Men detta var en riktig turistattraktion med souvenirstånd, tåg ner till fallen och flera restauranger nere vid vattnet.

Jag & Edvin går över bron på väg till fallen

Om man vill ha en skön dag, med sol och (kalla) bad så är vattenfallen nåt som passar. Tänk bara på att du inte är ensam om att tänka just det, det var fullt med folk! Om du vill ha en häftig naturupplevelse så kommer du nog tyvärr att bli besviken, just för att det är så mycket turister, solstolar och restauranger. Vi åt lunch och Edvin lekte en stund vid en bäck och hade hur kul som helst, så det var ändå ett trevligt avbrott från att sitta i husbilen.

Efter två timmar i Kravice hoppade vi in i husbilen igen. På kvällen svängde vi in på Auto Camp Sirena utanför Omis. Vi gick ner till stranden direkt och tog med lite chips och popcorn ner och satte oss i skuggan och hade picknick… Det verkar som att Edvin är lika mycket badkruka som sina två föräldrar för han sa att vattnet var kallt och ville absolut inte bada! Efter en stund åkte ändå kläderna av och barnen lekte åtminstonde i vattenbrynet ?

Edvin klättrar uppför berget och jag & Alice sitter vid vattenbrynet

Här har Edvin precis hällt vatten på Alice, inte lätt att vara lillasyster alla gånger…

Det har hänt någonting sedan vi kom upp till Montenegro, Bosnien och Kroatien: helt plötsligt är det barnfamiljer på campingarna. Tidigare har det mest varit pensionärer. Dessutom är det nästan fullt på campingarna. Innan har det varit vi och nån husbil till, men igår tog vi sista platsen! Det fanns en till plats, men den var reserverad. Visste knappt att man kunde reservera platser…

Mostar – ännu en stad som är värd ett besök

För mig som är född i slutet av 80-talet så var staden Mostar i princip helt okänd för mig, innan vi började den här resan. När vi var i Serbien så frågade en kompis om vi skulle förbi Bosnien och tipsade om just Mostar. När jag nämnde det för Jan så visste han direkt att det var här som den mäktiga bron Stari Most fanns och även att det blev förstörd under kriget 1993.

Vi hade inte alls tänkt åka in i Bosnien på den här resan, men då såddes ett litet frö… I morses kände vi: varför inte?! Så mot Mostar bar det av! Gränskontrollen mellan länderna gick på under en timme och sedan var vi i Bosnien. När vi åkte på MC-resan 2008 så stannade vi en natt i Bosniens enda kuststad Nerum, utan att veta att vi bytt land. Vi trodde att vi fortfarande var i Kroatien och att vi bara kört förbi en vägtull (vi behövde inte stanna eller visa passen), men det är en annan historia ?

Vi var framme på campingen Auto River Camp Buna på eftermiddagen och lagade Kreolsk gryta och ris till lunch. Efter att vi ätit hade klockan redan hunnit bli 17 så då satte vi fast vagnen och började cykla mot Mostar.

Cykelturen in til staden var ungefär en mil och det är i vanliga fall ingenting, inte ens på den skrangliga stadscykeln som jag har med på semestern… När det är fruktansvärd motvind, så att man måste kämpa på ettans växel i nedförsbackarna hela vägen, då är det lite värre!! Det tog 1,5 timmar! När vi kommit ungefär halvvägs stannade vi och köpte en urna i koppar och ett fint fårskinn. Vi fick lite vattenmelon av gubben och gumman som hade ”butiken” och sedan cyklade vi vidare.

Var det värt cykelturen? Jo då, Mostar är en vacker stad och bron är häftig! Marmorgolvet var så blankt att Edvin åkte rutschkana ner ? Det är fullt av restauranger, butiker och gatustånd med alla möjliga prylar i området runt bron. Så om man går runt utan en övertrött 2,5 åring så kan man säkert spendera några timmar med att strosa, äta glass och god mat, för en ganska billig peng.

Edvin är en liten tänkare… Här satte han sig på marken, mitt bland alla turister, och funderar…

En mindre bro bredvid den större och mer kända Stari Most

När vi cyklade milen tillbaka till campingen hade vi istället medvind och vilken skillnad det var! Nu kom vi hem dubbelt så fort, eller hälften så långsamt ?

Här kommer några tips om du ska till Mostar:

Om du kommer med bil, eller cykel, så får du en perfekt vy över Stari Most från den lite större bron Lucki Most, där trafiken korsar floden.
Du kan använda Euro överallt. Vi har faktiskt inte ens tagit ut några pengar här.
Om du åker under juli eller augusti så kan det bli riktigt varmt, idag var det nästan uppe i 40 grader. Försök därför anpassa så att du går runt i staden på eftermiddagen/kvällen. Vi var inne runt 18.30 och då kändes det svalt.
Själva området runt bron är väldigt vackert, men det är inte så stort. För oss räckte det att gå runt i 1-2 timmar.

Det bästa av Montenegro!

Igår fortsatte vi vår resa. Vi hade kunnat stanna i Lepetane längre, men på förmiddagen gjorde vi åt den sista (!!) blöjan och då packade vi ihop allt för att likaväl åka vidare (och handla på vägen). Vi tog ett stopp i Kotor och hade egentligen tänkt stanna över natten, men när vi kom fram så kände vi igen muren som slingrar sig från staden och över berget. Vi var visst här sist!

Stadsmuren som slingrar sig över berget, Kotor

Det var mycket folk och jämfört med ute på halvön var det långt ifrån lika charmigt! Så mitt tips till er som ska åka hit är: stanna i nån av de halvslumrande, söta byarna mellan Lepetane och Prcanj. Åk sedan på dagsutflykt till Kotor och om ni vill ha ännu mer liv och rörelse även till Budva. Det kommer kännas som himmelriket när ni kommer tillbaka till er lilla by igen, jag lovar!

Vi gick runt och strosade i stan och käkade lunch och sedan satte vi oss i Pärlan och åkte vidare mot Kroatien. Nu står vi på Camp Kate i byn Mlini, som ligger något söder om Dubrovnik. På kvällen tog jag och Edvin en promenad ner till vattnet. Det var trappor (160 trappsteg berättade en granne) och branta backar ner men Edvin kämpade på bra, när vi gick nerför i alla fall ?

Han tycker att det är så mysigt när han får lite tid själv och sprang runt och pratade hela tiden. Mitt lilla charmtroll! När vi skulle gå hem sa han i första backen att han var trött, 160 trappsteg senare med en 12 kilos Edvin på höften så var jag också trött…