Packning – Lilla familjen reser

Våra fyra hjul till Mongoliet

Nu ska det handla lite om den femte medlemmen på vår roadtrip till Mongoliet – vår Opel Combo som har fått det förträffliga namnet Toto. Det är en bil som gått blygsamma 40 tusen mil och har några år på nacken. Växellådan, bromsarna, stötdämpare, luftfilter och oljefilter har behövt lite tid och kärlek av Jan nu i vår. Speciellt eftersom bilen stått still sedan sommaren 2017. Vi besiktigade bilen i mars, men den gick inte igenom. Surprise! Det vi måste fixa är bland annat bromsrören som var lite för rostiga. Sen kan vi väl låtsas som att ABS-lampan INTE alls började lysa på väg till besiktningen, men som tur var slocknade innan… Kort och gott – några saker återstår men snart är bilen laglig att köra omkring med. Sedan börjar det roliga med att fixa iordning vårt vrålåk för resan! Det blir en kompakt tvåa med kök och toalett.

Master Bedroom

Tanken är att jag, Jan och Alice ska sova bak i bilen på en madrass. Invändigt är bilen 130 cm bred och om vi fäller baksätena (och skjuter fram stolarna) så kan den nog precis bli 180 cm lång. Det är ju gott om plats?! Det enklaste hade varit att göra som när vi körde med vår Land Rover till Burkina Faso, då plockade vi bort baksäten och byggde upp en skiva bak i bilen som vi la ett varsitt liggunderlag på. Nu måste vi lösa det på något annat sätt eftersom vi behöver ha kvar baksätena för Edvin och Alice.

Sovrum nummer 2

Edvins säng kommer troligtvis att vara en madrass i framsätena. Vi måste bara fundera på hur han ska få en jämn säng och utan en växelspak i ryggen… Men det ska vi garanterat lösa! Tur att Jan är påhittig och expert på att fixa sådana här saker (hur snyggt det blir är en annan femma 😉 )

Kök

Vi ska ha ett enklare gasolkök med två plattor, en 12 V kylbox och lite plats för konserver. Eftersom bagageluckan är helt rak när den är öppen så passar det perfekt med ett utekök där. Det ultimata vore ju ett kök som man drar fram från bagaget, så det ska vi klura lite på. Jag har dessutom tänkt sy nån typ av tält/myggnät som man kan ha runt bagageluckan. Då står vi lite skyddade om det regnar och samtidigt kanske vi lyckas stoppa några myggor från att ta sig in i bilen.

Badrum

Vi har tänkt bygga ett enklare badrum med dusch, handfat och toalett inne i bilen… Eller nej föresten, så lyxigt blir det inte, men en Porta Potti ska vi nog lyckas klämma in…

Förvaring

Den enklaste lösningen blir en takbox, så att vi får plats med bord, stolar och annat smått och gott. Sedan blir det också en del förvaring under sängen i bagageutrymmet. Eftersom bilen är hög inuti så har vi också planer på att göra någon typ av förvaring i taket för lite kläder och kanske går det även att fästa madrasserna där under dagtid?! En sak är säker – det kommer blir trångt, så det gäller att packa lätt!

Visst låter det som en bra plan för vår lilla bobil Toto 🙂 Nu har vi fyra månader på oss att göra iordning bilen (utöver allt annat som måste lösas inför resan parallellt med två heltidsjobb och småbarn) men nu står nedräkningen på under fyra månader – i början av augusti åker vi!

Tiden flyger iväg – 10 år sedan vi körde ner till Ouagadougou

Jag insåg häromdagen att det faktiskt är 10 år sedan vi slängde in lite packning i vår Landrover och styrde ner mot östra Afrika. Snart ska vi ju ge oss ut på ett liknande äventyr hela familjen, så därför passar det väl utmärkt att tänka tillbaka på resan som vi gjorde för ett decennium sedan?!

Det hela börja med att Jan året innan körde sin Africa Twin ner till Ghana, skeppade hem mc:n och sedan flög hem. I Ghana träffade han fantastiska Micke & Julia, som sedan dess är våra bästa vänner… Han fick mersmak av äventyret och ville gärna visa mig Micke & Julias ställe på stranden i Ghana. Det dröjde inte länge innan vi hade bestämt oss – vi skulle göra en liknande resa året efter. Vi valde att köra bil ner för att kunna sälja den när vi nått antingen Mali och Bamako eller Burkina Faso och Ouagadougou (eller Ouaga som staden för enkelhetens skull också kallas). Eftersom dessa båda länderna saknar hamn så kan man nämligen få ganska bra betalt för en bra bil och kanske till och med tjäna en hacka…

Hösten 2008 köpte vi en Landrover Discovery och några månader efter var vi på väg. Ni som känner oss blir kanske inte förvånade över att vi knappt kört med bilen innan vi gav oss av. Vi försökte lägga så lite pengar som möjligt på både bil och utrustning, eftersom vi skulle ge bort allt som inte fick plats i våra ryggsäckar när vi sålt bilen. Det hela slutade med att Jan svetsade ihop ett takräcke, där vi satte på en gammal takbox och surrade fast några diesel- och vattendunkar. Istället för sandstegar, som behövs om man kör fast i öknen, så köpte vi två ramper och det visade sig (som tur var!) fungera utmärkt. I bilen skruvade vi fast en skiva som vi lade varsitt liggunderlag på och sedan styrde vi söderut med slitna däck och äventyret hade börjat 🙂

Vi körde ner genom ett snöigt och kallt Europa, genom bland annat bergspassen i Andorra (inte att rekommendera med slitna däck nerför isiga backar). Efter Gibraltar började resan på riktigt… Snart skulle vi lämna Europa och komma till Afrika. Men, när vi skulle köpa färjebiljetter och tog fram vårt registreringsbevis (som man skulle visa för att få köpa biljetter och ta med sitt fordon på färjan från Europa) så insåg vi att vi inte hade med den förra ägarens registreringsbevis. Vi låtsades som ingenting och kom faktiskt över gränsen med Ernst Hupkes papper på bilen…

Marocko bjöd på berg, stenöken och mäktiga städer med pampiga byggnader. I Västsahara däremot var det mest öken och minerade områden. I Mauretanien körde vi rätt i Saharaöknen och körde på sanddynerna och sov mitt ute i ingenstans. I Mali tog vi oss bland annat till staden Djenné där världens största lerbyggnad finns, och genom häftiga Dogon Country. Det är ett område längs med Bandiagaraklippan där dogonfolket fortfarande bor i hus i klippskrevorna. Sedan var vi inne i Burkina Faso och började köra mot huvudstaden där vi skulle sälja bilen…

När vi körde in i Ouaga så var det enda vi såg en jäkla massa cyklar. Skulle det verkligen gå att sälja bilen här? Det visade sig gå relativt enkelt, men att gå igenom pappersproceduren för att byta ägaren var något krångligare. Vi fick skriva på x antal papper och ordna lika många stämplar på olika kontor runtom i staden. Eftersom tutan gick varm på bilarna så skämtade jag och Jan om att tutan säkert är det första en eventuell köpare testar… Vi fick oss ett gott skratt när det visade sig vara sant 🙂

Efter att vi sålt bilen lämnade vi Ouaga med en bunt euros och begav oss söderut mot Ghana. Vi åkte lokalbussar och till slut hade vi hamnat Kumasi och skulle ta oss ner till huvudstaden Accra. Någon nämnde att det kanske skulle gå att ta tåget mellan städerna så vi började fråga runt efter tågstationen. Någon sa att tåget nog skulle gå imorgon, en annan nästa vecka… Vi letade vidare och tillslut hade vi hamnat vid stationen och rälsen. Tåget kanske skulle gå nästa vecka, om det inte varit för den lilla detaljen att det växte träd på rälsen och folk hade byggt hus över tågbanan… Det visade sig att det inte gått något tåg från staden på många år… Vi fick helt enkelt ta bussen.

Efter Accra tog vi oss vidare västerut till Takoradi och Micke och Julias Desert Rose Lodge. Jan hade längtat efter all god mat och deras schyssta strand, men det visade sig att Micke och Julia fått flytta två gånger under det året. Nu hade båda precis köpt en annan bit mark och hade bara börjat bygga en grund till deras hus. Trots detta fick vi några sköna sista dagar på resan, innan det var dags för oss att flyga tillbaka till Sverige igen. Micke och Julia bodde kvar i Afrika i tre år till och under dessa år var vi och hälsade på ytterligare fyra gånger.

Idag startade Jan faktiskt upp vår Opel Combo och den startade utan bekymmer trots att den stått stilla alldeles för länge… Nu är det dags att besiktiga den och börja fixa ett litet kök och sovplatser. Denna gången får det nog bli madrasser på en skiva. Man blir ju lätt lite bekväm med åren…

Palolem Beach 2016 vs. 2019

Igår kom vi tillbaka hem till Sverige. Resan gick bättre än väntat, vi kom med alla flyg även om det var på håret. Efter att först ha åkt taxi en och en halv timme till flygplatsen, väntat på flyget, åkt strax över fyra timmar till Doha, väntat på flyget och sedan åkt nästan sju timmar hem så var vi ganska trötta när vi väl landade. Vi kom hem till ett stort, tyst och kallt hus. Ungefär allt det som Indien INTE är 🙂

När man besöker ett ställen man tidigare varit på så är det väl på sin plats att jämföra lite och fundera över vad som hänt sedan sist?! Vi kunde ganska snabbt konstatera att det mesta var sig likt, men det fanns så klart en del förändringar…

Bad med barnen 2019…
… och 2016!

Cash is still King – men kanske inte riktigt lika mycket…

Jag skrev lite kort i ett tidigare inlägg om att staten, helt plötsligt över en natt, gick ut med att alla sedlar på 500 och 1000 rupier (1000 rupier är cirka 120 kronor) var helt förbjudna. Istället skulle man samma dag börja med helt nya 500 och 2000 sedlar. Enda problemet var att det knappt fanns dessa nya sedlar. Så vad hände då? Bankerna fick hålla stängt och folk stod i oändliga köer till bankomater som man trodde kanske, eventuellt skulle fyllas på med sedlar snart. Mitt i allt detta landade vi fyra, som aldrig har med några USD i reserv. Detta gjorde att vi var helt utan pengar när vi landade en kväll på flygplatsen i Mumbai… Typiskt oss, och aldrig lär vi oss heller. Vi har fortfarande aldrig med några pengar när vi åker iväg. Vilket även denna gång gjorde att vi fick sätta oss i en taxi utan en rupier, eftersom bankomaterna på flygplatsen var trasiga 🙂 Men åter till 2016… Som tur är tänka vi alltid att allt går att lösa, så vi ordande boende som vi kunde betala med kort och dagen efter tog vi en taxi in till Colaba och Café Leopold, som är ett riktigt turistställe där vi gissade att man kunde betala med kort (alla som läst Shantaram vet vilket café det är). Där lyckades vi få caféet att betala taxin och lägga det vår nota. Smart va? Vi lyckades sedan få tag i en bankomat som fungerade och fick ut lite kontanter efter att ha köat en bra stund. Det var dock gräns på några tusen rupee per kort per dag, så pengarna vi fick ut räckte inte länge…

När vi sedan tagit oss ner till Palolem så fick vi leva på krita på alla ställen och sedan betala när vi fått ut pengar. Jan fick gå upp vid 4 på morgonen och gå upp till Canacona och stå i kö, sedan kom han tillbaka vid lunch UTAN pengar eftersom bankomaten inte fyllts på ännu. Så här höll det på och sedan, en kväll när vi gått in allihopa och köat i några timmar så fylldes bankomaten på och folk började få ut pengar. Skulle pengarna räcka till oss? Som tur var gjorde den det, då hade vi nog med pengar för att klara oss i några dagar och sedan var det samma visa en gång till. Det var fortfarande ont om pengar när vi åkte hem efter en månad. Vi mötte till och med turister som valde att åka hem eftersom dom inte orkade med att aldrig ha pengar och behövde lägga så mycket tid på att köa till bankomater. Inga ställen här tog kort 2016, men idag tar faktiskt flera restauranger kort, så kanske lyckades staten med att öka kortanvändningen och minska kontanthanteringen. Kanske lyckades de till och med få bort en del svarta pengar. Sjukt var det i alla fall och jag tror inte att man någon annanstans skulle komma undan med att förbjuda alla sedlar över en natt, utan någon som helst förvarning.

Barnen

Vilken skillnad det är idag! Nu sitter båda två och leker tillsammans, vilket gör att jag och Jan faktiskt kan sitta på altanen och bara ta det lugnt. Sist gick inte det. Varför? Jo, Edvin var en vild tvååring som inte var stilla en sekund. Han sprang iväg på äventyr hela tiden, så man fick snällt följa efter. Alice å andra sidan var bara några månader gammal och sova eller ammade om vart annat dygnet runt… Vi la oss alla tidigt och Alice hade en egen klocka så hon vaknade tidigt varje morgon och då brukade Jan gå ut med henne på promenad, innan solen ens gått upp. Nu får vi sovmorgon och barnen kan vara uppe senare och sover ensamma i sängen på kvällen så att vi kan hänga på altanen. Det är nästan, men bara nästan, som att livet börjar bli mer som innan vi fick två skruttar som vände upp och ner på världen 🙂

Alice november 2016…
… och januari 2019!

Edvin 2 år…
.. och 4 år!

Packningen

Vi skippade faktist sulky denna gången och ångrade oss inte en enda gång. Det blir så mycket smidigare att bara ha en varsin ryggsäck och inte ha en vagn att släpa på när man ska förflytta sig. Barnen är så pass stora nu så båda två orkar gå ganska långt själva, dessutom blir det ändå alltid gnabb om vem som ska sitta i vagnen och inte allt för sällan så vill ingen sitta i den… Eftersom båda barnen är blöjfria har vi varken med blöjor, våtservetter eller annat som behövs i skötväskan. Så denna gången reste vi lätt, med varsin ryggsäck som var långt ifrån fullpackad. Det var dock inte riktigt lika mycket plats kvar på hemvägen 🙂

Maten, boendet & andra turister

Här har alla ställen som vi ätit på fantastisk mat. Jag äter nästan bara indiskt (enbart vegetariskt och gärna veganskt), men Jan äter även annan mat som falafel, pizza, tacos, pasta och hamburgare och allting har varit gott. Så var det även förra gången, och restaurangen bredvid vår bungalow – Siarl Presley Bar & Restaurant har riktigt bra mat. Här åt vi alltid frukost och titt som tätt åt vi här alla dagens måltider, men nån gång emellanåt käkade vi på andra restauranger.

Vi bor på samma ställe som sist, Leela Guesthouse, och det är sig likt, men nu finns det både WIFI och varmvattensdusch. Priset är ungefär det samma, både på boende och mat. Det är samma personer som arbetar här och vi fick ett varmt välkomnande av personalen på såväl Leela som Siarl Presley. Alla är så gästvänliga och vi känner oss verkligen som hemma!

Prash på Leela
Sanjee på Siarl Presley
Barnen sover inne vår (otroligt välstädade) bungalow

Trots att vi var här i november 2016, när säsongen knappt hade kommit igång, så har jag för mig att det var fler turister då. Här är det blandat med både indiska och utländska turister, men jag tycker ändå att det är lugnt. På helgerna blir det dock ganska fullt eftersom det kommer gott om helgturister hit från hela Indien. Det är verkligen en kort säsong här, som börjar i november och sträcker sig till slutet februari. Under regnperioden så plockar man ner alla ställen här och så får man bygga på allt igen till nästa säsong. Undrar hur alla ställen går runt?!

Yoga

Sist vi var här var jag nybliven tvåbarnsmamma så då var det inte aktuellt med att gå på några yogapass (Alice ville vara nära mig hela tiden och ammade titt som tätt), men denna gången har jag varje morgon promenerat bort till Earth Yoga Village och varit med på Vinyasayoga. Om ni ska åka hit så kan jag verkligen rekommendera detta! Det är ett yoga retreat som även tar emot drop in, vilket passar perfekt för mig med en liten familj. Drop in är mellan 8.30-10 samt 17-18.30 och kostar 500 rupee. Om du vill veta mer så gå in på deras hemsida, du hittar den här.

Plast & miljö

Som turist märker man självklart bara av småsaker och kanske inte det som verkligen gör skillnad, men jag blev faktiskt förvånad över ett ökat fokus på miljö. Som exempel var det standard på flera restauranger att inte ha några sugrör, på andra ställen fick du sugrör i papper. Vissa restauranger försökte vara plastfria, så gott det går, och det fanns även många ställen som var helt veganska. Någonting nytt var att det även fanns soptunnor och sopsortering på stranden. Plastpåsar när man handlar var också någonting sällsynt, istället hade folk med sig egna påsar och de som finns i affären var nån typ av tunn tygpåse. Några steg i rätt riktning!

Visum

Idag kostade våra visum 80 USD per person, alltså närmare 3200 kronor för oss fyra. Sist betalde vi ungefär hälften. Visst det är relativt billigt både med mat och boende på plats, men ändå… Du kan läsa lite mer om hur vi ansökte om e-Visa här.

Sammanfattningsvis

…så kan jag säga att vår semester blev som vi förväntade oss och det var sig likt. Vi var lite rädda för att det skulle försämrats, vilket ofta är fallet när man åker tillbaka till samma ställe efter något år, men så var inte fallet med Palolem. Jag kan verkligen rekommendera Leela Guesthouse. Du hittar hit genom att gå till höger (om du kollar mot havet) när du kommit ner till stranden. Sedan går du några hundra meter bort. Restaurangen brevid, Siarl Presley, är vår favoritrestaurang med fantastisk personal och mat. Är du sugen på att åka till Indien? Gör det! Om du inte varit här tidigare så är mitt tips att åka till Goa, det är som ett Indien Light.

Road trip utomlands? Detta behöver du tänka på!

Funderar ni på att dra iväg på en road trip med eget fordon? Är ni osäkra på vad ni behöver förbereda innan? Egentligen vill jag bara skriva ”de ä bar å åk”, för i det stora hela är det sant! Man behöver inte förbereda en massa, det mesta går att lösa längs med vägen. Men visst, det finns en del saker som underlättar om man tänkt på innan man stuckit iväg!

Registreringsbevis

Det enda man egentligen måste tänka på att ha med sig, förutom giltiga pass till hela familjen, bankkort och allt annat självklart är det Blå registreringsbeviset. När vi åkte över från Gibraltar till Tanger och sedan vidare in i Marocko så insåg vi att vi hade med oss FÖRRA ägarens registreringsbevis. Inte att rekommendera, men vi låtsades som ingenting och kom faktiskt hela vägen från Sverige till Marocko utan giltigt registreringsbevis. Vi fick det riktiga skickat till ett hotell i Marocko och sedan fortsatte vi söderut i Afrika.

Nyservat fordon

Se till att bilen är genomgången innan ni åker. Men det finns verkstäder i resten av världen också, så det mesta går självklar att lösa under resans gång. Sommarens husbilssemester började med tre dagar på verkstad för vår del, så allt kan hända trots att man gjort en full service och besiktigat bilen innan.

Förvaring av värdesaker

Fundera på något smart ställe att förvara värdesaker. Ett kassaskåp är alltid bra, men oftast är det för litet för en dator. Ett lönnfack för att förvara dator och andra värdesaker är att rekommendera. Tänk också (som alltid!) på att inte ha alla nycklar, kontokort och värdesaker på ett ställe. Vi har alltid nåt kort undanstoppat för nödfall.

Packa smart

Kika över förvaringen och packa smart. Detta brukar inte vara något större problem för oss, inte ens när vi åkt två stycken på en MC. Mitt bästa tips är att packa det man behöver i en hög och sedan lägga det i väskan/bilen. Om det finns ledig plats, fyllt inte upp det! Annars är det lätt att packa med för mycket.

UTANFÖR EU ELLER LÄNGRE UTLANDSVISTELSE

Om ni ska ge er av utanför EU eller planerar att vara utomlands en längre period så tillkommer en del grejer som man behöver tänka på, förutom allt i listan ovan såklart 🙂

Försäkringar, till dig och ditt fordon

Det är viktigt att fundera över familjens försäkringar. Upp till 45 dagars vistelse utomlands ingår i din hemförsäkring, men om ni ska vara borta längre behöver ni en tilläggsförsäkring. Du behöver dessutom ett Grönt Kort som intygar att ditt fordon är försäkrat. För de flesta länderna inom Europa gäller automatiskt din svenska försäkring, men självklart finns det vissa undantag. Kolla upp vad som gäller för de länder ni ska besöka genom att kontakta ert försäkringsbolag.

Pass, visum, körkort och tullpapper

En hel del länder kräver att passet är giltigt 6 månader efter HEMRESAN. Kolla även upp visum och andra regler för de länder ni ska besöka. Vissa länder, utanför Europa, kräver att du har ett Internationellt körkort. Kolla upp vad som krävs och ordna med detta i god tid innan, det tar nämligen upp till tre veckor att få hem ditt körkort. Carnet de Passage en Douane (CPD) är ett internationellt tulldokument för ditt fordon. Det krävs inte inom Europa, men är ett måste i vissa länder i ex Asien och Afrika. Det är en ganska tidsödande och kostsam process att ansöka om CPD och du måste lägga ut en deposition motsvarande fordonets värde (eller ännu mer beroende på land!).

GPS

Vi har använt GPS för första gången och det funkar ju super. Varför har vi inte gjort det tidigare?! Innan har vi kört med kartor kopierade från en Atlas. Det blir inte alltid så lätt att hitta då! Speciellt inte när man sitter bakom Jan på MC:n och är förste kartläsare. För att se kartan på tankväskan var jag tvungen att kika över Jans axel. Detta innebar ibland en del svårigheter, bara ni som åkt med bak på en MC på slingriga vägar kan föreställa er 🙂 Så mitt tips är: köp en GPS med kartor i de områden ni ska till och se till att den är uppdaterad. Vi har använt oss av en Garmin Nüvi som vi köpte på Blocket för 500 kronor och den dög utmärkt! Om ni åker inom EU, med fri surf, så räcker det såklart att använda sig av telefonen.

Så där, det var nog allt! Sugna på att ge er iväg? Bara gör det!

Läs även detta om ni inte ska ge er iväg med eget fordon utan planerar att hyra bil utomlands.

Äntligen är vi på väg – Sassnitz nästa!

När jag kom hem från jobbet i fredagskväll bokade vi färjan och därmed var startskottet för årets semester bestämt… Tre dagar senare, på måndagen, skulle vi åka Trelleborg-Sassnitz. Men innan vi kunde åka hade vi en hel del saker att fixa. Inte minst eftersom Jan varit iväg på tre veckors semester och bara hunnit vara hemma i några dagar… Så på lördagen åkte vi in till Alingsås och handlade en jäkla massa mat. Sedan var det dags att städa ur husbilen och börja packa lite smått. Under tiden bytte Jan också olja och filter på husbilen och servade cyklarna. Sedan hade lördagen gått och vi avslutade dagen med att ligga i husbilen hela familjen och kolla på film.

På söndag eftermiddag väntade släktkalas hos barnens kusin och när vi året frukost kände vi – äh, vi sticker direkt efter kalaset! Då fick vi lite bråttom och började packa husbilen och städa iordning hemma. Vi hade bestämt att vi skulle åka vid 15 och vid 15.07 sladdade vi ut från uppfarten hemma. Nu var vi äntligen på väg!!

Efter kalaset åkte vi till några vänner i Göteborg. Efter en fika där körde vi några mil söderut och stannade i Lerviks Gästhamn. Barnen sov när vi var framme på kvällen och det första Edvin frågade när han vaknat var ”Är vid stranden nu?” Han blev mäkta imponerad när jag drog upp gardinen och havet var precis utanför fönstret!

Efter frukosten började vi köra mot Falkenberg och ett fikastopp hos min mormor. Vi brukar stanna till där när vi kör söderut… Nu har vi precis ätit lunch och är på väg mot Trelleborg. Imorgon vaknar vi upp i Tyskland och då har semestern börjat på riktigt 🙂

Som ett gäng rockstjärnor på turné – med ett första stopp i Jakarta

Starten på semestern kunde varit bättre… Redan på fredagen när jag kom från jobbet så hade jag feber. Eftersom barnen var friska så bestämde vi oss för att åka på lördagen som planerat. Vi flyger ju med stand by-biljetter så vi är inte styrda av någon viss dag, utan åker som vi vill. Under förutsättningen att det finns plats förstås 😉

Jan jobbade på fredagskvällen och med vår framförhållning innebar detta att jag skulle lyckas packa våra väskor och ordna lite inför resan, med nästan 40 graders feber OCH två vilda barn hemma… Det gick så där. Slutade med att jag däckade i soffan tillsammans med barnen framåt kvällskvisten. Som ni kanske förstår så fick vi packa på lördagen istället…

På lördag eftermiddag satte vi oss i bilen och körde mot Landvetter. Efter tre timmar var vi i Istanbul och efter några timmars väntan gick vi på planet till Jakarta. Redan på flygplatsen blev jag påmind om vilken rockstjärna man känner sig som när man reser med små barn i Asien… Alla ska fota och gärna bära på barnen. Att det bjuds på godis är standard och när man försöker förklara att barnen inte äter godis så skakar dom oförstående på huvudet… Tur att varken Edvin eller Alice förstått det där med godis riktigt ännu så att det är enkelt att norpa det från deras små händer.

Flygresan till Jakarta tog nästan 11 timmar, men det gick förvånansvärt fort! Flera timmars sömn och lite mat och sedan var vi framme… En taxiresa senare så var vi framme på gatan Jalan Jaksa. Där hoppade vi av och gick och letade efter hotell. Vi fick tag på ett helt okej rum för en billig peng och checkade in. Då hade klockan redan hunnit närma sig åtta. För att komma in i ridomställningen någorlunda gick vi ut och käkade innan alla däckade i sängen, runt klockan 23.

Vilken härlig känsla det är att vakna upp i en ny stad att upptäcka. Jan var i Jakarta för 25 år sedan, men det är ju så länge sedan att det knappt räknas?! Dagen gick fort, vi började med en promenad till National Monument och sedan åkte vi vidare till Grand Indonesia Shopping Town. Inget ställe vi valt om vi inte haft barn, men nu var det helt perfekt. Edvin fick leka i ett stort lekland. Under tiden fick Alice (och hennes pappa!) sin vilostund. Efter lunch tog vi oss tillbaka till Jalan Jaksa där vi satte oss på en uteservering… Vi hängde där en bra stund och åt mellanmål och jag och Jan lyckades få i oss en varsin öl i (någorlunda) lugn och ro.

Nu är det dags för att gå ut och käka kvällsmat här och sedan blir det sängen. Imorgon förmiddag flyger vi vidare mot Sumatra och Padang.

Julklappstips för en globetrotter!

Nu närmar sig julen verkligen med stormsteg! Om man inte har planer på att bojkotta alltihop och ligga under en palm någonstans såklart 🙂 Under våra första åtta år tillsammans spenderade jag och Jan varje jul på resande fot. De tre senaste jularna har dock spenderats hemma med våra små barn och nära & kära. Med julen kommer ju också funderingar på vad man ska köpa i julklapp…

Den ultimata julklappen, till en som gillar att resa, måste väl vara en flygbiljett till värmen!? Om du inte har x antal tusenlappar att spendera på en resa kommer här lite billigare alternativ 🙂

#1 Birkenstocks – På de sista resorna har ett par Birkenstocks varit de enda skor jag tagit med mig – bästa skorna på lite sydligare breddgrader. Tidigare gick jag alltid i flips när vi var utomlands, men nu har jag insett fördelarna med att ha en mer fotriktig sko. Just den här modellen heter Ramses och ligger på 1850 kr. Men jag går fortfarande allra helst barfota hela dagarna, speciellt om man bor i en bungalow på stranden. Då är skor överflödiga 🙂

#2 Schyssta hörlurar! Just nu har jag ett par Urbanista Boston och jag tycker att dom är grymma! Lång batteritid, perfekt passform, vattentåliga och dessutom är de snygga! Finns för 700 kr här.

#3 Reselakan – Perfekt om du sitter och fryser på ett tåg eller om rummet du just tagit in på saknar täcke (eller rena lakan för den delen). Plus i kanten eftersom lakanet tar minimalt med plats i ryggsäcken. Finns en uppsjö av olika, i olika prisklasser, från några hundralappar till närmare tusenlappen.

#4 Extern hårddisk -Den här är liten och smidig! Vi blev av med våran kamera på en resa, och det som kändes mest var förlusten av alla bilder… Med en hårddisk (ex denna från WD, My Passport 1TB, 750 kr) så kan detta undvikas.

#5 Klocka – just nu är jag inne på att köpa en liten och smidig klocka som passar på såväl på stranden som på skogspromenaden. För självklart ska mobilen inte med överallt på semestern! Swatch Yokorace , 670 kr.

#6 Scratch Map – Vem vill inte hålla koll på vilka länder man besökt?! Finns för 179 kronor här.

#7 Schyssta solbrillor – Just dessa är vikbara för att ta minimalt med plats. Dessa från Persol hittas för runt 1500 kr här.

#8 Vattenflaska/ termos från Blank. Plastflaskor i värmen är inte optimalt, de här är rostfri stål och håller vattnet kallt i 18 timmar. Det kan ju inte bli bättre! Finns i olika storlekar, från 195 kronor och hittas här.

Översta bilden fotades på Barbados julen 2011.