Vid det här laget är jag och Jan ganska rutinerade när det gäller att resa med våra små globetrotters. Någonting som slår mig är hur skeptiska folk här hemma är till att resa med små barn. Folk verkar tycka att man är vågad om man törs åka på en veckas charter med sin bebis. Att åka iväg till allt som inte är Thailand, USA eller Europa med små barn verka folk tycka är rena vansinnet och kanske rent av ansvarslöst. Så det första ”rådet” man stöter på är kanske rent av Ska ni verkligen åka dit med barnen? Jag har lärt mig att de som är mest skeptiska här hemma oftast är de som inte rest mycket själva. Och visst, om man tycker att det känns lite skrämmande att åka ut i världen så förstår jag att det känns ännu mer skrämmande att göra just det, men med barn i släptåg 🙂
När man väl vågat sig ut med sina små så väntar ännu mer tips väl på plats… När vi varit iväg kan jag räkna upp nästan otaliga tillfällen på någon sagt åt mig att jag inte sköter mina barn på rätt sätt. Det kan vara alla möjliga småsaker som: varför har hon inte hål i öronen? Det måste man göra direkt när barnen är nyfödda! Varför klipper ni inte hennes hår? Hon får det i ögonen! Ammar hon inte, fast hon bara är 1,5 år? Det bästa är ju att amma tills dom är två-tre år! Ni måste klippa deras naglar, dom är alldeles för långa! Äter hon den maten, är inte den för stark?! Ni måste mosa hennes ris med händerna innan hon äter det! Jag skulle kunna fortsätta i en evighet, men ni förstår nog vid det här laget att man kan få alla möjliga ”tips” 🙂
Det som satt djupast spår i mig var när vi precis kommit till Vietnams Ho Chi Minh med en tre månader gammal Edvin. Som nybliven förälder och ute på första resan med barn var jag rädd för att ”göra fel” och funderade en hel del på vad andra tyckte. Därför var det extra tufft när en främling gick rätt fram till mig när jag hade Edvin i bärselen och sa ”vad gör du här med ett litet barn” och skällde på mig en bra stund. Jag blev helt förstummad. När jag hämtat andan sa jag att han inte hade någon rätt att säga åt mig hur jag tar hand om mitt barn. I efterhand är jag glad för att jag fann mig och gav svar på tal, men händelsen satte verkligen spår i mig och minnet smyger fortfarande upp titt som tätt…
Jag har lärt mig (eller i alla fall, försöker lära mig) att tipsen ges med välvilja och att det främst handlar om olika syn på hur man tar hand om sina barn på bästa sätt. De personer som säger sådana här saker har med största sannolikhet inte varit i andra länder och sett att alla gör olika. Vetskapen om att barn växer upp till vuxna överallt i världen, trots lite olika seder och bruk gör att jag har blivit oerhört förstående för att alla gör olika (inom rimliga gränser givetvis!). Men visst, det gör lite ont i hjärtat (och rycker lite i irritationsnerven) varje gång någon har synpunkter på hur jag tar hand om mina barn…
Jag vill egentligen avsluta detta inlägg med en uppmaning – våga ut och res med era små och försök att inte lyssna på alla råd ni kan få längs med vägen… Hmm, förutom mina råd i detta inlägget då förstås 🙂
Resa med barn? Här är en lista på vad du kan vänta dig!
15 tips inför flygresan med barn eller bebis!
Ut och resa med bebis eller småbarn? Här kommer mina bästa tips för packningen!
