Lillafamiljenreser

Vår drömresa börjar ta form – ett halvårs äventyr med familjen väntar

Nästa år slänger vi in barnen i en liten Opel och drar iväg på den ultimata roadtrippen till Mongoliet! Det känns nästan helt obeskrivligt… Tänk att spendera ett halvår med att upptäcka världen tillsammans. Kanske funderar några av er på varför det blir just Mongoliet, och varför just nu? Precis som med det mesta i livet så är det en blandning av drömmar, ambitioner och tillfälligheter.

När min pappa gick bort förra sommaren och hans gamla Opel Combo skulle säljas köpte vi den utan att tveka. Redan då fanns drömmen om att bygga om den till bobil och ta hela familjen till Mongoliet någon gång… Under sommarens ledighet kände vi båda att nu fasiken är det dags, det är nu eller aldrig… Det är så enkelt att bara gå och drömma, men aldrig ta steget och faktiskt VÅGA.

Ni som kände pappa skrattar ni säkert gott åt tanken att hans bil ska ut på en resa över halva jordklotet. Min pappa hade aldrig flugit och aldrig varit utomlands. Något han gärna påpekade titt som tätt (oftast tätt) och satte ett stort värde i. ”Jag har aldrig…” var någonting som pappa sa med en blandning av bitterhet och stolthet om det mesta han inte provat på… Så om han visste vilket äventyr hans älskade Opel Combo ska ut på hade han säkert bara fnyst och skakat på huvudet 😉 Men nu skulle ju inte detta inlägg handla om min pappa; utan om vår resa med hans gamla bil…

Vi har plan på resrutt, men den innefattar än så länge bara en lista med länder; genom Östeuropa ner till Turkiet, Georgien, Armenien & Azerbajdzjan och sedan vidare genom ett gäng -istan länder (Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan & Kazakstan) och sedan Mongoliet. Därefter vet vi inte alls vart vi bär av, kanske fortsätter vi med bilen mot Asien eller så lämnar vi den på vägen och tar oss vidare med tåg eller flyg. Vi tar helt enkelt (som vanligt) planerandet inför resan med ro och lämnar allt efter Mongoliet helt blankt.

I veckan fick jag beviljat tjänstledigt ett halvår, med start i augusti 2019, så nu kan vi börja planera på allvar! Tänk – om ett år kanske vi precis har stannat för natten och bäddat ner oss i vår lilla bobil någonstans på väg mot de stora stäpperna i Centralasien 🙂

Översta bilden är från 2008/2009 någonstans i Sahara under vår roadtrip till Burkina Faso.

Bästa ön? En högst personlig jämförelse mellan Sicilien, Sardinen & Korsika

Nu har det börjat bli höst här hemma och det känns som en evighet sedan sommarens husbilssemester… Vad passar då inte bättre än att tänka tillbaka och reflektera lite över resan?! Vad var egentligen bäst? Svår fråga, som kanske behöver delas in i några olika kategorier för att kunna ge ett någorlunda vettigt svar… Så vi börjar med – Vilken ö var bäst?

Själva huvudmålet med resan var från början Sicilien. Innan vi åkte hade vi varken vägen dit eller tillbaka planerad, så vi började köra söderut med målet på Medelhavets största ö… Sicilien gjorde oss inte besvikna och jag kan till och med påstå att det var bättre än vi tänkt oss. Städerna, stränderna och stämningen var precis vad vi gillar. Gammalt blandat med nytt, trånga gränder, trevligt folk, lugna stränder. Mysigaste ställplatsen på resan måste varit Spiaggia Calamosche! Där stod vi i princip helt ensamma i en olivlund med en fin strand en bit bort. När det gäller städer var vår favorit Cefalù, men Palermo överraskade och visade sig vara en storstad som var väl värd ett besök.

När vi någonstans efter Rom bestämde oss för att åka hemåt via Sardinen och Korsika så började jag tro att Sardinen skulle bli höjdpunkten på resan. Alla som besökt ön verkar tycka att det är hel magiskt.. Visst det var vackert, men det är samtidigt fler turister och folktäta stränder. Ön saknar lite av Siciliens råa charm, och enda ”fördelen” med ön var egentligen den lugnare trafiken, både på landsvägarna och i städerna. Det var dessutom renare och det stod inte överfulla soptunnor längs med vägarna… Alltid något.

Vi hade tänkt stanna merparten av tiden efter Sicilien på Sardinen och endast spendera någon natt på Korsika. Så blev det inte. Sardinen var, som jag skrev ovan, inte riktigt för oss… Korsika däremot visade sig bjuda på flera guldkorn och kanske den mysigaste staden på hela resan – Bonifacio. Efter att främst sett torrt landskap, med gult gräs med knappt någonting grönt i sikte sedan norra Italien, så bjöd Korsika på lite efterlängtad grönska. Stränderna var dessutom helt jäkla magiska! Den vackraste stranden på resan, med helt turkost vatten, var helt klart Plage du Petit Spérone.

Enda nackdelen med Korsika var prisläget – det var dyrt! Det fanns inte heller lika gott om bra ställplatser på det sätt som vi blivit bortskämda med i Italien. Istället var det ganska stora campingar, där tält, husvagnar och bilar blandades hej vilt. Priserna var ungefär det dubbla mot Italiens ställplatser och långt ifrån lika charmiga.

Så om ni funderar på vilken ö ni ska till av dessa tre så är mitt givna svar – åk till Sicilien! Om det ruffiga Sicilien inte lockar så tycker jag att ni ska åka till Korsika. Söker ni lite mer fart och fläkt (och turister!) så passar Sardinen alldeles utmärkt! Det är lite som att välja mellan pest eller kolera, fast tvärtom 🙂

Några sköna semesterdagar i vårt kära grannland

Nu har vi redan varit hemma över en vecka! Det är med andra ord hög tid att dela med mig av av våra sista dagar på vår Eurotour 2018! Vi körde ganska långa dagar från Schweiz och norrut i Tyskland. Efter en natt mitt i landet så tog vi oss, på torsdagen, upp till gränsen mot Danmark. Här gjorde vi som de flesta andra som åker denna vägen – stannade till på Scandinavian Park och handlade x antal ölflak… Här fanns det också en stor lekpark, så självklart fick barnen leka av sig innan vi åkte vidare mot Danmark.

Det var omöjligt att få skarpa bilder här, barnen var inte stilla en sekund 🙂

Det är alltid att tråkigt att köra norrut, man vet att semestern snart är slut.. Varje gång jag har åkt genom Tyskland har också vädret hjälpt till att dämpa stämningen, med regn, regn & regn.. Denna gången hade vi för en gångs skull vädrets makter på vår sida och vi klarade oss med bara några droppar regn! När vi kom till Danmark, som bjöd på strålande sol, så bestämde vi oss för ytterligare ett stopp på hemvägen. Det blev på en mysig ställplats vid hamnen i Aadenraa. Här var det som att hela familjen pustade ut och kom in i semesterläge igen.

Vi hade egentligen bara tänkt stanna en natt i Danmark, men eftersom det kändes som att hela familjen njöt av att få några bonusdagar i husbilen så stannade vi lite extra. Under två dagar tog vi det förvånansvärt lugnt och varvade stranden med lekplatsen utan en endaste promenad eller cykeltur. När vi åkte mot Grenå var barnen överlyckliga, den dagen blev det TVÅ olika lekplatser och TVÅ olika stränder. Kan det bli bättre?!

När vi färjade över från Grenå till Varberg tog vi hytt, vilken lyx 😉 Barnen tyckte att det var spännande att sova nere under bildäck, i ett eget litet rum. Vi kunde för en gångs skull köra av färjan utvilade, på morgonkvisten förra söndagen. När vi någon timme senare sladdade in på grusplanen hemma och gick in i huset så kändes det STORT. Efter 1,5 månad i en liten husbil så kändes det nästan lite ödsligt… Sista semesterdagen gick i alla fall fort och vi lyckades åtminstone tvätta några maskiner och röja lite i vår lilla Pärla. Dagen efter väntade jobb för min del. Hej vardag!

Ett kort stopp i Schweiz – sedan mil efter mil genom Tyskland

På tisdagen väcktes vi av klockan för första gången på semestern. Vi hade ställt väckarklockan på åtta, för nu skulle vi åka in i Schweiz och ville komma iväg i någorlunda god tid. Annars sover vi till efter nio!! Lyxen av att låta barnen härja alldeles för sent på kvällen 😉 Vi började med den 5,798 kilometer långa Great Saint Bernards-tunneln och sedan åkte vi mot Genèvesjön. Där tog vi ett lunchstopp strax utanför Montreux och häftiga Château de Chillion.

Alice kändes lite hängig vid lunch och eftersom hon inte ätit riktigt så bestämde vi oss för att stanna för dagen ganska snart. Vi körde till en camping vid Yverdon och Neuchâtelsjön. Ungefär här började hela familjen känna sig krassliga, men vi gick ändå till stranden och lekplatsen en stund på eftermiddagen. Eftersom både jag och Jan saknar förmågan av att riktigt njuta av att göra ingenting så gick vi även en promenad in till staden på kvällen. När vi kommit tillbaka till husbilen fick barnen välja kvällsmat… Båda två ville ha Fattiga Riddare och när Edvin dessutom lyckades hälla på halva sockerpaketet så var barnen extra nöjda 🙂

Vi hade tänkt stanna i Schweiz mer än bara en natt, men eftersom hela familjen verkat råka ut för nån typ av influensa så började vi köra norrut och hemåt istället. Under onsdagen låg vi och betade av mil efter mil och tog oss norr om Frankfurt. Tyskland bjöd, som alltid, på en jäkla massa vägarbeten!

Många som bilar genom Europa undviker Schweiz. Varför? Jo, det är dyrt! Vägskatt, eller Vignette, måste köpas årsvis och kostar 40 CHF (runt 350 kronor). Dessutom är det på många ställen dyra tunnlar in i landet. Vi tog Great St Bernard-tunneln och för vår husbil kostade det runt 40 euro (strax över 400 kronor). Är det då värt det? Ja, om man planerar att stanna några dagar och uppleva den vackra naturen så är Schweiz säkert värt ett stopp.

Vackra Breil – När en liten fransk bergsby blir helt rätt

När vi var på Côte d’Azur så hade vi tänkt stanna till i Cannes, men efter att ha betat av Antibes, Nice och Monte Carlo så var båda två lite trötta på trånga kuststäder. Istället började vi köra norrut. Kruxet var att Jan såklart hittat en MC-firma utanför Cuneo i Italien som bygger motorcyklar till Dakar-rallyt. Dit ville han självklart kika in och köpa lite delar! Eftersom vi lämnade kusten på en söndag så behövde vi fördriva en dag innan vi kom dit. Tur det, för det gjorde att vi stannade till i den vackra bergsbyn Breil. Vi hittade en camping som låg intill en alldeles grön flod, med isande kallt vatten. Här låg husen tätt emot berget och floden, med små trånga gränder emellan. Så mysigt!

På måndagen började vi köra norrut mot Buano Race Parts. Vägen dit var otroligt vacker, med serpentinvägar och grönskande berg och dalar. Vi hade hoppats på lite svallade temperaturer uppe i bergen, men termometern visade ändå uppemot 35 grader… På vägen stannade vi till på en gårdsförsäljning med massa gamla grejer och allt mellan himmel och jord. Kul att gå runt och titta, men det blev inga fynd till huset, tyvärr.

När vi väl kom fram till MC-butiken så var den stängd! Jag ringde upp och lyckades med hjälp av Google Translate förstå att det var lunchstängt fram till kl 14. Det var bara en halvtimme kvar, så under tiden åt vi lunch i husbilen. Vid två hängde vi på låset, men ingen dörr öppnades… Då gick vi till baksidan och hittade ett gäng killar på verkstaden/kontoret. Det visade sig att butiken var stängd på måndagar och att de grejer som Jan ville ha var beställningsvara och inte fanns på lager. Så surt!

Något besvikna började vi köra norrut och tog oss hela vägen till Aosta. Här handlade vi upp förråden och sedan tog vi in på en liten camping vid floden. Efter det började vi köra mot Schweiz…

Antibes, Nice & Monte Carlo i en salig blandning

Avstånden mellan städerna längs med Côte d’Azur är inte långa, så vi lyckades beta av tre stycken på en gång. Vi valde att bo strax utanför Antibes och sedan utgick vi därifrån. Första dagen cyklade vi några kilometer in till Antibes, efter bergen i Korsika kändes den plana vägen hur enkel som helst! Antibes visade sig vara en härlig liten stad, med gågator och de obligatoriska stengränderna… Om ni kommer från Borås med omnejd så känner ni kanske igen skulpturen på bild, lite längre ner. Snacka om att jag blev förvånad när jag såg en likadan skulptur i Antibes som i min hemstad! Fast här hette den Le Nomade och inte House of Knowledge..

Andra dagen tog vi tåget till Monaco och Monte Carlo. Vi hade ingen egentlig plan med dagen, men barnen ville gärna se Casino de Montecarlo. Ni som har sett Madagaskar 3 förstår nog varför! Vem vill inte se en flodhäst, zebra, giraff och ett lejon storma ett kasino sedan dra därifrån i en pansarbil?! Barnen blev lite besvikna när det bara var andra turister som trängdes vid casinot, men tyckte att det var lite coolt att ha varit där ändå 😉 Vi strosade runt i staden i någon timme och sedan gick vi tillbaka till tågstationen. Staden ligger verkligen inklämd i berget och det är stora höjdskillnader, så Jan fick släpa vagnen uppför otaliga trappor.

På vägen tillbaka hoppade vi av tåget i Nice. Nu var alla ganska trötta och hungriga så vi stannade för en sen lunch och sedan var vi någorlunda pigga igen. Vi gick runt i Nice, från tågstationen och ner till vattnet. Som tur var hittade vi en lekplats på vägen så att barnen kunde springa av sig. Sedan gick vi flera kilometer på Promenade d’Anglas. Under vägen somnade äntligen båda barnen, så jag och Jan fick lite lugn och ro… Två städer i ett svep kanske var att ta i med två små barn?!

När barnen vaknat till gick vi till en mataffär och handlade. Nu hade det hunnit kväll och alla var hungriga igen. Vi lyckades äta upp sex nektariner och sedan var blodsockret (och humöret) stabiliserat. Efter en missad buss (missförstånd med busschauffören om att det inte gick att köpa biljetter ombord, varför kan inga engelska här!!!) så slutade det att vi tog en annan buss två stationer bort och sedan tog tåget hem… Jobbigt och härligt i en mix, ungefär som det brukar vara på resande fot 🙂

Sista dagarna på Korsika med lite poolhäng och ännu en strand – Plage du Cupabia

Efter Bonifacio körde vi norrut på Korsika, längst med slingriga bergsvägar. Vi hade inget direkt mål för dagen, men vi såg några campingar längs med vägen och stannade till en på. Den var helt perfekt, en liten camping precis vid vattnet. Självklart var det helt fullt. Vi pratade med en gubbe som berättade att han kommit dit varje sommar i 37 år! Tillslut stannade vi på en stor camping som till och med hade pool. Inte likt oss kanske, men det kändes faktiskt riktigt härligt att spendera eftermiddagen vid en pool. Trots att Jan var tvungen att bada i kalsonger (och Edvin åkte så mycket rutschkana så att det gick hål på hans badbyxor 🙂

Om ni funderar över varför Jan badade i kalsonger, så berodde det inte på nån modeidé från hans sida utan man var tvungen att ha tighta badbyxor, typ Speedos, i poolen… Det kom en vakt och sa till Jan att han var tvungen att byta från sina badshorts. När Jan sa att han inte hade några andra fick han till svar att kalsonger var ett utmärkt alternativ… Man lär sig nåt nytt varje dag, osv…

Dagen efter åkte vi vidare längs med kusten norrut och stannade till på Plage du Cupabia. Här låg de en camping precis vid vattnet och vi hade tur att hitta en plats i skuggan. Här var det rena rama vilda västern och man fick parkera vart man ville… Det gick strömsladdar kors och tvärs över området, men vi lyckades faktiskt hitta ett ledigt uttag. Vi var framme på campingen redan vi innan 11, så vi fick hela dagen till att hänga vid husbilen och på stranden. På kvällen sprang det runt ett gäng med barn utanför husbilen, och Edvin & Alice vill självklart också vara med. Det slutade med att alla satt på en filt ute och målade. Jag fick hämta in båda två vid 22-tiden 🙂

Vi hade tänkt stanna två nätter här och åka tidigt upp till färjan på fredagen. Eftersom grindarna öppnades först kl 06 så fick vi åka kvällen innan istället. Ägaren var schysst och lät oss stå kvar till kl 19 utan att vi behövde betala extra. Det passade oss perfekt, då kunde vi hänga på stranden ända till kl 17.30. Efter det fixade vi kvällsmat, duschade och gjorde i ordning husbilen. Sedan bar det av mot Ajaccio, där färjan skulle gå mot Nice på fredag morgon.

På väg in till staden körde vi förbi en stor åker med en massa husvagnar och husbilar på. Men det var ingen skylt om om nån camping så vi körde in mot färjeläget och tänkte ställa oss på en parkeringsplats över natten. Det visade sig vara lättare sagt än gjort… Fullt med folk och bilar i staden, en halv milimter från att köra i en backspegel och parkeringsplatser med max takhöjd under två meter… Jag behöver väl knappt berätta att Pärlan är högre?!

Så det slutade med att vi åkte tillbaka till åkern utanför staden och lyckades hitta infarten. När vi väl parkerat så var det ingen som kunde engelska (surprise!), men tänkte att vi står kvar tills någon säger till oss. Det verkade vara någon typ av (religiöst?)möte. Det fanns till och med ström, men det vågade vi inte koppla in oss på… Vi sov i alla fall gott och vid 06 åkte vi mot färjan som skulle ta oss till Nice.