Sista dagarna på vårt sex månaders äventyr spenderades i Playa del Carmen i Mexico. Kanske inte det mysigaste eller mest genuina stället, men där det finns sol, bad och god mat är det svårt att vantrivas. Speciellt när dom du älskar allra mest finns vid din sida. 🙂
När vi skulle åka från Tulum (måndagen 27/1) bestämde vi oss för ta en colectivo stället för en stor turistbuss. Det var på grund av tre anledningar… Ett: det var närmare, vi behövde bara gå ut från Mundo Maya Hotel, korsa vägen och hoppa på en colectivo till Playa Carmen. Två: det var betydligt billigare. Vi fick betala 100 pesos (ungefär hälften i SEK) för oss fyra, och en stor buss skulle kosta tre gånger så mycket. Tre: det händer mer på de mindre bussarna så barnen tröttnar inte alls lika fort!
På colectivon mot Playa Carmen 
Barnen fick en kompis…
Det tog ungefär en timme från Tulum till Playa del Carmen. Vi bodde på samma hotell (Hacienda Del Caribe) som jag och Jan gjorde 2009 och det såg precis likadant ut. Denna gången fick vi sviten, trots att vi bara betalat för ett dubbelrum. Inte första gången på den här resan, men det känns lika lyxigt varje gång. Vi hade två stora sängar, bord & stolar, plus kylskåp och kaffemaskin.
Barnen var nöjda med rummet! 
Något udda placering.. Jag är ändå 170 cm!
Gott om plats att leka… 
…och stöka ner 🙂 
Vi stannade i Playa Del Carmen tre nätter, från måndagen 27/1 till torsdagen 30/1. De sista dagarna gick fort, men vi hann ändå äta lite mer tacos, spendera lite mer tid på stranden och njuta av varje sekund utomhus i värmen.
Inte så mysig strand, men vi njöt av bad i havet…
Det var gott om måsar på stranden 
Edvin gömde några leksaker under hinken, eftersom en mås försökte ta en av hajarna!
Jan gick ut med några kollegor en kväll, så då fick jag och barnen lite tid för oss själva. Jag var beredd på att Jan skulle krypa till rummet framåt morgontimmarna, men han kom hem förvånansvärt tidigt (runt midnatt) och kunde både stå och prata tydligt. Det ni! Kanske har Jan blivit vuxen på resan?! 😉
Promenadstråket 
I väntan på maten…
Sista kvällen avslutades med ett åskväder och regn. På något sätt var det skönt. Vi han spendera en sista dag på stranden och när vi gick hemåt började det regna. Vi spenderade kvällen med att packa iordning våra väskor och köpa bussbiljetter till flygplatsen.
Ananas- och vattenmelonjsuice 
Sista nachotallriken för den här gången
På torsdagen (30/1) ringde klockan tidigt eftersom vi skulle hinna med att äta frukost och gå till busstationen innan bussen gick klockan 06. På flygplatsen insåg jag att jag hade feber och Edvin var också brännhet! Det var bara att bita ihop och plågas på ett 12 timmars flyg till Istanbul, sedan några timmar på flygplatsen och ytterligare strax över fyra timmar hem till Landvetter. Vi hade i alla fall tur och kom med alla plan (alltid lika skönt som stand-by resenär!).
05.45 och väntar på att vakten ska släppa ut oss 
Barnen roar sig när vi väntar på att få checka in 
Barnen kollar när flygplanet görs i ordning 
Mot Istanbul! 
Vi hade ett extra säte, så Edvin kunde breda ut sig 
Istanbuls flygplats 
Mot Landvetter 
Snart framme!
Väl hemma i Sverige började vi vabruari som sig bör – med sjukstuga hemma. Vardagen med jobb och förskola fick vänta i ytterligare en vecka tills vi alla var på fötter igen. Efter ett halvår tätt, tätt tillsammans var det sedan dags att dela upp oss på jobb och förskola. Det kändes helt främmande, men vi har överlevt 🙂
Edvin var så nöjd att komma hem till sina leksaker! 
En viss skillnad mot de senaste månaderna…
Åh så härligt inlägg! Var i Playa del Carmen 2014 och det var ju en riktigt turistig stad, men äsch, gick alldeles utmärkt att göra utflykter och se lite mer av det genuina Mexiko 😉
Tack! Ja, ibland kan det till och med vara skönt med lite större “turistiga” städer… Precis som du skriver kan det vara en bra bas och sedan göra utflykter därifrån ?