Det jag kommer minnas mest med Granada är alla pampiga, nötta byggnader. Hela staden osade historia! Höjdpunkten med dagarna i Granada blev ändå nationalparken Masaya, där vi kunde stirra ner på kokande lava i botten av en vulkankrater. Det jag å andra sidan gärna stått över var sjukhusbesök och infektion i njurarna…. men så kan det gå!
Några av Granadas kyrkor
Volcán Santiago
Vi började tisdagen (17/12) med att käka frukost på vår ställe – Hospedaje Central. Sedan var det dags att säga hej då till personalen, som på bara några dagar fick oss att känna oss som hemma. Vid 10 tog vi färjan från vulkanön Omtepe och en timme senare var vi i San Jorge. Där stod en buss och väntade, men eftersom bussen bara var halvfull fick vi vänta i hamnen en timme på nästa färja så att bussen fylldes med passagerare. Vid 12-tiden rullade vi mot huvudstaden Managua. Vi fick hoppa av vid en vägkorsning efter en timme och ta en riksha mot Granada som var slutmålet för dagen. Det är så skönt att förflytta sig så här korta sträckor, återigen blev det en resdag på runt 4 timmar.
#1 Färjan 
#2 Buss mot Managua 
#3 Riksha
Vi checkade in på en hostelkedja som en kompis tipsat om, Selina. Stället låg precis intill Parque Central, hade cool inredning, pool och gemensamt kök. Återigen hade vi tur och fick ett rum med tre sängar och eget badrum, trots att vi endast bokat ett dubbelrum med delad toalett. Eftersom vi inte ätit lunch skyndade vi oss ut på Grenadas gator och letade restaurang. Vi kunde till och med klämma in lite sightseeing (och den obligatoriska jakten på en lekplats) innan dagen var över.
Blandade bilder från Selina
Första kvällen i Granada
Onsdagen (18/12) började med att jag mådde skit, med fruktansvärda smärtor i ländryggen (njurarna) och magen. Jag anade att jag gått med urinvägsinfektion för länge, men jag hade aldrig haft så här ont vid en uvi tidigare. Jag insåg ganska snart att det var läge att åka till sjukhus för att få medicin. Det visade sig att jag hade ”multipel infections in the kidney ”, vad det nu innebär?! Det blir lätt lite tokigt med Google Translate. Läkaren bad till exempel om ”en urinpuré” istället för ett urinprov… Som tur var kunde den sjuksköterska som gav mig recepten lite engelska. Jag skulle komma tillbaka i tre dagar och få sprutor med antibiotika i kombination med tabletter. Nu var det dags att lyssna på kroppen och ta det lite lugnt. Jag spenderade resten av dagen på rummet och Jan fick underhålla småttingarna.
Bästa toan för urinprov, utan både papper & ring 
Familjen väntar på Cruz Azul Hospital
Granada hade gott om hästar med vagnar… PS. inte vidare trevligt för hästarna, ni åker väl aldrig sådant här på semestern hoppas jag!
Jan & barnen badade en hel del i poolen när jag vilade på rummet
När vi ätit frukost på torsdagen (19/12) fick jag åka en sväng till sjukhuset för att få spruta med antibiotika. Jag var tillbaka inom en timme och resten av förmiddagen spenderades vid poolen. När det började bli lunch gick vi alla ut. Jag kände mig lite bättre och jag ville gärna se mer av Granada, som är Nicaraguas äldsta stad och faktiskt en av de äldsta i Amerika. Kanske skulle jag till och mer orka med en utflykt?! En av anledningarna till varför vi stannade till i just Granada var att den aktiva vulkanen Santiago låg precis i närheten. När vi ätit lunch kände jag mig så pass bra att jag slängde ur mig- äh, vi drar till vulkanerna.
Barnen spelar fotboll vid Iglesia la Merced
Granadas katedral, från taket av Iglesia la Merced
Från taket av Iglesia la Merced
En ordnad tur skulle kosta oss runt tusenlappen ($26/person och ja, barnen skulle behöva betala). Jag tror inte att jag och Jan åkt på en enda ordnad tur (eller shuttel mellan ställen heller för den delen). Så varför börja nu? Självklart skulle det gå att åka till vulkanen billigare utan att vara så mycket krångligare. Att förflytta sig är den del av resandet eller hur?! Oavsett om det är mellan städer eller till utflyktsmål. Resan mot vulkanerna började med en buss mot Managua, men vi bad om att bli avsläppa vid avfarten till Masaya Volcán Parque Nacional. Självklart visade det sig att vi var tvungna att vänta 1,5 timme med att gå in i parken, om vi ville se vulkanen efter att solen gått ner. Vi trodde att vi skulle kunna gå in i parken och vänta där till skymningen. Det gick inte…
Buss mot Managua 
Vi fick hoppa av vid avfarten till vulkanerna
Istället lyckades vi bjuda in oss på kaffe hos en gammal kvinna i ett hus intill. Edvin & Alice lekte med hennes barnbarn när jag & Jan drack kaffe och fick ta del av hur livet i Nicaragua kan se ut. Det visade sig vara tufft. Kvinnan berättade om det osäkra politiska läget och frågade oss förvånat hur vi vågade resa runt i landet… Vi blandade våra bristfälliga kunskaper i spanska med hennes få ord engelska. Vi förstod att hon inte kände sig trygg, varken hemma eller i landet. Huset var till salu och hon skulle försöka lämna Nicaragua, precis som hennes barn gjort för länge sedan. Ibland kommer verkligheten ikapp och vi blev återigen påminda om hur privilegierade vi är som bor i Sverige.
Här har vi lyckats bjuda in oss på kaffe…
Vid 17 tiden var det i alla fall dags för oss att gå in i parken och åka 5 km upp till vulkankratern. När vi kom fram höll solen på att gå ner och gav ett härligt ljus över vulkanerna. Vi gick fram till kratern på Volcán Santiago och stirrade vi rakt ner i en aktiv vulkan! I väntan på mörkret gick vi till några utsiktsplatser högre upp och såg solen på ner över kullarna. Först när det mörknat gick vi tillbaka till kratern. I mörkret såg vi bubblande lava, djupt där nere. Vi var alla i familjen överens – det här var häftigt!
Kratern på Santiago i skymningsljuset
Volcán Santiago 
Kratern av Volcán Masaya
Så häftigt med bubblande lava!
Vid 18 tiden åkte vi tillbaka till utgången av parken och ställde oss vi stora vägen, för att hoppa på en buss tillbaka till Grenada. Nu var det dock rusningstrafik och varenda buss som körde förbi var så full att chauffören inte ens brydde sig om att stanna. Folk stod till och med bakom bussen, de var nästan lika fullpackade som i Indien 🙂 Det körde säkert förbi 10 bussar innan en stannade. Vi fick nätt och jämnt plats, men tillbaka till Grenada kom vi. Prislappen för alla fyra landade på under $30. Då var $20 inträde i parken (det är betydligt billigare att åka in på dagen, men vi ville se lavan i mörkret) och $10 totalt för all transport. Inte illa eller hur?!
Trångt på bussen tillbaka mot Granada
Edvin stod på 1:a parkett 
Alice fick sittplats efter en stund
På fredagen (20/12) fick jag åka en tur till sjukhuset för sista sprutan och sedan bar det av mot Léon. Tydligen tävlar Léon och Granada om vilken som är den bästa, vackraste och mest kulturella staden i Nicaragua. På pappret verkar städerna lika, båda är kolonialstäder med ett rikt kulturarv. Självklart måste vi se båda två för att kunna avgöra vilken som tar hem titeln ”Nicaraguas bästa stad”, åtminstone om Lilla Familjen får bestämma… Léon nästa, med andra ord!
Familjen vinkade hej då från vårt rum, innan jag åkte till sjukhuset för sista sprutan
Skönt att du känner dig bättre!!
Vad häftigt med vulkanerna! Förstår att ni alla gillade det!
Ta hand om er!!
Massor med kramar från oss
Ja, Edvin går fortfarande runt och säger ”nu vet jag hur lava luktar”. Det var helt klart ett minne för livet. Kram!