Den lilla byn Cahuita på Costa Ricas kust mot karibiska havet gjorde oss inte besvikna. Jag menar galet fina stränder intill en regnskog fylld av djur, fåglar och växter kan väl inte vara annat än fantastiskt?! Cahuita blev snabbt en av mina favoritplatser på jorden!
Regnskog 
Svart lavasand 
Och vit sandstrand!
För er som läst mitt förra inlägg med vår planerade resrutt genom Sydamerika, JA vi har redan ändrat väg! Det hela började med att vi landade i ett mörkt San José i onsdags (20/11). Vi skyndade oss ut till bussarna och hann med (en helt tom) buss in mot centrum. Vi visste inte riktigt vart vi skulle, så busschauffören, en kille till och en kvinna som gick på några stopp senare försökte alla hjälpa till. Det slutade med att jag hittade ett hostel på Maps.me och vi hoppade av bussen ett par kvarter ifrån, en halvtimme från flygplatsen.
Bussen på väg in mot San José
Klockan började närma sig midnatt när vi knackade på porten till Relax Hostel. Vi blev insläppta och lyckades ordna ett rum med en våningssäng (det minsta rummet hittills på resan!). På morgonen (torsdag 21/11) stod ägaren och stekte pannkakor i köket. Han delade gärna med sig av sina bästa ställen i Costa Rica och tipsade om Cahuita. Vi bestämde oss ganska fort – dit måste vi åka!
Relax Hostel 
Pannkakor! 
Redan vid 11 checkade vi ut och tog en Uber till busstationen och klockan 12 satt vi på bussen. Resan skulle först ta runt tre timmar till Limon, sedan ett snabbt stopp och ytterligare en timme till Cahuita. Vägarbeten i bergen efter San José gjorde dock att resan drog ut på tiden och vi var framme först efter sex timmar. En halvtimme innan vi var framme började en glad gubbe sjunga och uppträda på bussen. Han kallade sig för Latin Hendrix och livnärde sig på att spela på olika restauranger och barer. Nu skulle han från San José till Cahuita och passade på att spela på bussen för att tjäna in biljetten. Det var ett välbehövligt avbrott, alla var trötta efter att ha spenderat över halva dagen på bussen…
Lunch innan bussen 
Maracas i takt till musiken!
Det hade redan mörknat när vi svängde in i den lilla byn. Vi letade boende och fastnade för Cabinas Palmer Makanda. Efter att vi checkat in gick vi till en restaurang och åt kvällsmat. Det var en fyrvägskorsning mitt i byn (med väldigt lite trafik!) och bredvid den fanns det en lekplats. Barnen var överlyckliga och vi var självklart tvungna att stanna där en stund på hemvägen.
När vi vaknade upp i fredags (22/11) så var alla trötta och sega. Efter att vi fixat frukost så hängde vi utanför rummet. Barnen lekte och vi tog det förvånansvärt lugnt. Stranden på ena sidan om Cahuita har svart lavasand; Playa Negra, och andra sidan har vit sand; Playa Cahuita. På eftermiddagen behövde vi alla röra på oss, så vi gick en promenad till Playa Negra. Det var mäktigt med den mörka sanden och vi fortsatte längs med vattenbrynet tills solen gick ner innan vi vände och följde vägen tillbaka.
Frukost 
Playa Negra 
Vi hade tänkt stannat fler nätter på Cabinas Palmer Makanda, men det var fullbokat. Så på lördagen (23/11) bytte vi till Spencer. Som tur var blev bytet till det bättre! Billigare, dusch med varmvatten, skönare sängar och precis vid vattnet. Den vita stranden är naturreservat så det finns ingen bebyggelse vid strandkanten, men i alla fall havet precis utanför rummet! Det enda som var sämre med nya stället var köket, men vi ska nog klara oss 😉
Utanför första boendet 
Med vår lilla altan 
Jämfört med uteplatsen på ställe två – Spencer
Efter lunch gick vi till nationalparken och Playa Cahuita. Det första vi fick se när vi gått in i parken var en sengångare. Sedan fick vi även se apor och tvättbjörn. Så häftigt! Vi gick ner på stranden och hängde där fram till sandflugorna blev alldeles outhärdliga. Då hade klockan ändå passerade fyra och alla var tvungna att lämna stranden och nationalparken. Ingen får vara kvar i parken efter att det mörknat och här går solen ner redan vid 17 (men den går upp strax efter 05!).
Tretåig sengångare 
Cebus imitator eller White headed capuchin monkey 
Tvättbjörn
På söndagen (24/11) gick vi till parken direkt efter frukost. Här har vi förresten ordnat lyxfrukost varje dag, med ananas, banan, mango, granola och yoghurt! Nåt annat är väl inte att tänka på när en bor precis vid havet och solmogen frukt är det billigaste att köpa?! Vi skulle gå lite mer än 8 kilometer i parken, men totalt under dagen fick vi över en mil! Luftfuktigheten var hög och det var varmt. Trots det gick Edvin nästa hela vägen själv, men Alice bar vi desto mer. Det var en fantastisk upplevelse!
Vi fick se en mängd olika djur; tretåig sengångare, näsbjörnar, tvättbjörnar, leguaner, vackra fjärilar, apor och en liten knallgul giftig huggorm. Ormen är för övrigt en av de mest giftiga i hela Centralamerika, men det är ovanligt att den biter människor. Tur för oss eftersom den bara var någon meter ifrån! Vi fick dessutom höra vrålapor i den djupa regnskogen… Förutom alla djur fick vi också se många coola växter, gigantiska träd, med trädkronor högt uppe i luften samt sandstränder med grönskan tätt inpå. Vi avslutade dagen med att åka buss tillbaka till Cahuita. Bussen var överfull och en kvinna erbjöd sig att hålla Alice i sitt knä. Alice satte sig till rätta och somnade till och med!
Schlegels näsgropsvipera eller Eyelash Viper
På bussen tillbaka till Cahuita
Både måndagen (25/11) och tisdagen (26/11) såg ungefär likadana ut. Det var lite regn, men vi lyckades ändå få några timmar med uppehåll och solglimtar på stranden. Det rådde badförbud under båda dagarna på grund av kraftiga strömmar, men barnen lekte i sanden och i vattenbrynet.
Edvins Dinopark!
Vi trivdes riktigt bra i Cahuita och njöt av några lugna sköna dagar, varvat med lite äventyr! Men nu är det dags att fortsätta resan… Imorgon (onsdag 27/11) tar vi bussen tillbaka till San José. Efter ett snabbt stopp i staden fortsätter vi mot Nicoyahalvön. Där väntar vildare hav, säkert betydligt fler turister, men också en hel del yogaställen! Äntligen!
Sista kvällen i Cahuita – Några andra barn hade
radiostyrda bilar vid lekplatsen!
Här fick Edvin testa att köra 🙂
Hej!
Gött att se er frodas på resan. Vilka fantastiska bilder och intressanta ställen. Jag och Kathrin firade nyår i Cahuita för 20 år sedan. Visst är det fantastiskt med sengångare som hänger överallt! Hoppas att ni får en fortsatt go resa.
Kram,
Stefan med familj, SÄRÖ
Hej!
Då vet ni precis hur mysigt Cahuita var, säkert var det ännu bättre för 20 år sedan ? Sengångare och alla andra djur var häftigt! Ta hand om er, vi kanske får ta en tur till Särö när vi kommit hem ?
Det ser ju inte ut som det går någon nöd på er direkt 🙂 Vilka vackra platser! Fantastiskt med alla djur (förutom sandflugorna såklart, cocosolja brukar vara bra för att hålla dom borta). Nu är jag ännu mer sugen på att åka till Costa
Rica!
Saknar er!!
Massor med kramar från oss
Det går ingen nöd på oss ? Costa Rica är fantastiskt (men ganska dyrt!). Hit måste ni åka! Vi saknar er också, hoppas ni har det bra! Kram
Hej igen! Jag har inte kommenterat sen ni ”övergav” Toto, men nu är jag här igen och det gläder mig att ni fortsätter ert resande så som jag gjorde när jag var ung.
Jag är en grå panter idag, 64 år, säkert äldre än dina föräldrar, men jag fortsätter att resa så länge jag lever. Jag har aldrig räknat länder efter att jag i 35-årsåldern, när jag hade beslutat mig för att besöka alla länder innan 40, stötte på motstånd och livet kom in i en ny fas.
Det kändes inte längre så viktigt, men trots det är jag snart uppe i 100… räkningen kom av sig, avprickningen likaså och nu blir det nåt nytt per år och återkomsten till gamla favoriter förgyller lika mycket.
Jag fortsätter att följa med på er resa, jag ler igenkännande ibland och ler ännu mer när jag stöter på något nytt som jag får en oemotståndlig längtan till. See You och ha det gott på er fortsatta färd!
Kul att du är tillbaka ? Det glädjer mig att du värdesätter resor, så väl till nya platser som till favoritplatser. Det är alltid kul att komma tillbaka till platser som en fastnat för! Det är nästan som att komma ”hem”… Ha det gott!