Ojoj, vilket intryck Bonifacio gav från färjan. Vi trodde knappt våra ögon – husen nästan ramlar av klipporna. Staden ligger uppe på en hundra meter hög klippa som följer kusten på Korsikas södra spets. Vi kom lagom till det magiska ljuset precis innan solnedgången och staden visade upp sin bästa sida! Hamnen ligger i en kanal in mitt emellan två höga klippor, så vi fick verkligen en spektakulär båtresa.
Vi stannade till vid en camping precis vid hamnen och fick sista platsen! Ibland ska man ha tur också… Efter en snabb kvällsmat i Pärlan gav vi oss ut på en promenad längs med hamnen. Här var det verkligen jetset, med fina yachter och uppklädda turister… Tur att vi passade in med våra (lite för smutsiga) jeans och (oduschade) rufsiga hår 🙂
Vi trivdes så bra i staden att vi bestämde oss för att stanna ytterligare en natt. Vi passade på och tvättade upp lakan och alla kläder morgonen därpå, vi kan eventuellt ha känt att vi kanske borde fräscha upp både oss och Pärlan ett snäpp 😉 Det tog hela förmiddagen att fixa med tvätten, under tiden lekte barnen på en lekplats vid hamnen = alla nöjda och glada!
På eftermiddagen cyklade vi till en otrolig strand en bit utanför staden; Plage du Petit Spérone. Vägen dit och tillbaka var tuff, med branta bergsvägar och motvind i en härlig kombination. Speciellt med stadscykel (för mig) och cykelvagn (för Jan), men det var helt klart värt det!
Det var dessutom inte färdigkämpat när vi kom fram till slutet av vägen… Då väntades en halvtimmes promenad genom sand och över klippor… Men det var faktist värt det även efter denna promenad (trots ett antal ”Kom igen nu” till drömmaren Edvin som stannar upp vartannat steg och ska fråga om allt mellan himmel och jord…) Vilken strand vi kom kom fram till! Så vackert, med helt klart turkost vatten.
Efter två timmar på stranden var det dags att bege oss hemåt igen. Vi köpte med oss lite småplock från affären och åt tapas á la Italiano. Efter det tog vi en dusch (första med varmt vatten på evigheter!) och gav oss ut på stan. Vi tog oss upp till Bonifacio, som ligger uppe på klippan, hundra meter över havet. Här var det gott om trånga gränder, restauranger, turister och havsutsikt. Vi strosade runt ett tag och hittade till och med en lekplats till barnens stora förtjusning. Perfekt att båda två lekte av sig den sista energin, så att alla trappor ner till hamnen blev extra tunga 😉
