Jag och Jan träffades i Thailand vintern 2006/2007. Första resan vi gjorde tillsammans var en weekend till Riga. Andra resan åkte vi med motorcykel till Italien, bland annat till Cortina och Venedig. Tredje resan var vi till ön Hvar i Kroatien. Vi åker alltid stand by när vi flyger och resan till Hhvar blev första riktiga prövningen som stand by-resenär för min del. Nu är jag luttrad och har varit med om det mesta. Att vara fast i några dygn på en ocharmig flygplats har hänt alldeles för många gånger, nätter har spenderats på en bänk på flygplatsen och resrutter har fått ändras. Jag har flera gånger sagt; Det här var sista gången som stand by (speciellt med två små barn), men ändå gör vi om det gång på gång…
Varför var då denna resa min första prövning som stand by-resenär? Jo, när vi skulle hem var alla flyg från Split mot Europa överbokade och det såg fullt ut i flera dagar. Den enkla lösningen? Åka nattbuss till Wien och sen flyga hem därifrån. Gick alldeles utmärkt!
I alla fall, resan till Hvar skulle det handla om. Vilken pärla denna lilla ö utanför Split är! Jag har inte varit där på högsäsong, men kan tänka mig att det är ganska hysteriskt då?! Vi var där i september och det var helt perfekt. Inte mycket folk, skön värme och varmt i vattnet. När vi kom över med färjan till Hvar letade vi upp boende. Vi fick tag i en mysig lägenhet uppe på berget. Lägenheten hade citronträd in på knuten och en terass med utsikt över staden. Så fort jag tänker på Hvar idag så är allt rosaskimrande, precis så som det ska vara när man minns tillbaka på sina resor och särskilt när man var sådär härligt nyförälskad!
