Sista dagarna på vårt sex månaders äventyr spenderades i Playa del Carmen i Mexico. Kanske inte det mysigaste eller mest genuina stället, men där det finns sol, bad och god mat är det svårt att vantrivas. Speciellt när dom du älskar allra mest finns vid din sida. 🙂
När vi skulle åka från Tulum (måndagen 27/1) bestämde vi oss för ta en colectivo stället för en stor turistbuss. Det var på grund av tre anledningar… Ett: det var närmare, vi behövde bara gå ut från Mundo Maya Hotel, korsa vägen och hoppa på en colectivo till Playa Carmen. Två: det var betydligt billigare. Vi fick betala 100 pesos (ungefär hälften i SEK) för oss fyra, och en stor buss skulle kosta tre gånger så mycket. Tre: det händer mer på de mindre bussarna så barnen tröttnar inte alls lika fort!
På colectivon mot Playa Carmen
Barnen fick en kompis…
Det tog ungefär en timme från Tulum till Playa del Carmen. Vi bodde på samma hotell (Hacienda Del Caribe) som jag och Jan gjorde 2009 och det såg precis likadant ut. Denna gången fick vi sviten, trots att vi bara betalat för ett dubbelrum. Inte första gången på den här resan, men det känns lika lyxigt varje gång. Vi hade två stora sängar, bord & stolar, plus kylskåp och kaffemaskin.
Barnen var nöjda med rummet!
Något udda placering.. Jag är ändå 170 cm!
Gott om plats att leka…
…och stöka ner 🙂
Vi stannade i Playa Del Carmen tre nätter, från måndagen 27/1 till torsdagen 30/1. De sista dagarna gick fort, men vi hann ändå äta lite mer tacos, spendera lite mer tid på stranden och njuta av varje sekund utomhus i värmen.
Inte så mysig strand, men vi njöt av bad i havet…
Det var gott om måsar på stranden
Edvin gömde några leksaker under hinken, eftersom en mås försökte ta en av hajarna!
Jan gick ut med några kollegor en kväll, så då fick jag och barnen lite tid för oss själva. Jag var beredd på att Jan skulle krypa till rummet framåt morgontimmarna, men han kom hem förvånansvärt tidigt (runt midnatt) och kunde både stå och prata tydligt. Det ni! Kanske har Jan blivit vuxen på resan?! 😉
Promenadstråket
I väntan på maten…
Sista kvällen avslutades med ett åskväder och regn. På något sätt var det skönt. Vi han spendera en sista dag på stranden och när vi gick hemåt började det regna. Vi spenderade kvällen med att packa iordning våra väskor och köpa bussbiljetter till flygplatsen.
Ananas- och vattenmelonjsuice
Sista nachotallriken för den här gången
På torsdagen (30/1) ringde klockan tidigt eftersom vi skulle hinna med att äta frukost och gå till busstationen innan bussen gick klockan 06. På flygplatsen insåg jag att jag hade feber och Edvin var också brännhet! Det var bara att bita ihop och plågas på ett 12 timmars flyg till Istanbul, sedan några timmar på flygplatsen och ytterligare strax över fyra timmar hem till Landvetter. Vi hade i alla fall tur och kom med alla plan (alltid lika skönt som stand-by resenär!).
05.45 och väntar på att vakten ska släppa ut oss
Barnen roar sig när vi väntar på att få checka in
Barnen kollar när flygplanet görs i ordning
Mot Istanbul!
Vi hade ett extra säte, så Edvin kunde breda ut sig
Istanbuls flygplats
Mot Landvetter
Snart framme!
Väl hemma i Sverige började vi vabruari som sig bör – med sjukstuga hemma. Vardagen med jobb och förskola fick vänta i ytterligare en vecka tills vi alla var på fötter igen. Efter ett halvår tätt, tätt tillsammans var det sedan dags att dela upp oss på jobb och förskola. Det kändes helt främmande, men vi har överlevt 🙂
Edvin var så nöjd att komma hem till sina leksaker!
Jan var i Tulum första gången för 20 år sedan och för 10 år sedan var vi där tillsammans. Vi anade att platsen skulle ha ändrats en hel del sedan sist. Mycket riktigt var det ett annat Tulum vi kom till… Lite mindre paradis och betydligt fler turister, men samtidigt strålande sol och fantastiskt vatten. Och vad mer kan en begära, egentligen?!
Härliga dagar på stranden!
Det blev faktiskt över en vecka i Tulum, från söndagen 19/1 till måndagen 27/1. Hade vi besökt Tulum mitt i resan tror jag inte att vi stannat så länge. Nu blev det så eftersom vi tänkt flyga hem från Cancun och vi inte vill spendera för många dagar i Playa Del Carmen. Vi hade först en plan på att åka till Isla de Holbox, men efter att vi mött flera som avrått oss att ens åka dit så valde vi att skippa ön helt och hållet.
Men vi tar det från början… På söndagen 19/1 tog vi oss från Bacalar till Tulum med en stor buss med AC! Tror att det var första lyxiga bussen på hela resan, och det kostade därefter! Vi fick betala runt 350 kronor för alla fyra från Bacalar. Resan tog lite över tre timmar och för första gången var Edvin lite uttråkad och frågade ”Är vi framme snart?”. Det hände inte lika mycket spännande på den stora turistbussen, han är van vid stopp titt som tätt och annat än motorväg att kolla på… 🙂
Väntar på ADO-terminalen i Bacalar
Vårt hotel, Mundo Maya, låg bara några hundra meter från bussterminalen så vi hade faktiskt checkat in redan vid lunchtid! Hotellet låg precis på stora vägen, där de flesta restauranger och affärer låg. Vi hade även en park med lekplats intill. Helt perfekt, men framförallt var personalen på hotellet fantastisk! Vi fick lyxfrukost med färskpressad apelsinjuice, finkaffe och våfflor på Babel Café i botten av hotellet varje morgon. Bästa frukosten på länge!
Yoga på rummet
Mundo Maya
Yoga & poolbad!
Vi tog en Colectivo för 20 pesos (ca 10 kronor) till stranden varje dag. Eller vi fick hoppa av vid vägen och gå nästan två kilometer för att hamna på stranden… Vi har inget emot att gå, så för oss var det perfekt! Annars går det att ta taxi eller hyra cykel. Sist vi var i Tulum bodde vi i en liten strandcabana, men nu var alla boenden på stranden dyra. Eller vi hittade faktiskt boende för mellan 400-500 kronor, men i vårt mått mätt är det dyrt. Speciellt när vi bodde för nästan halva priset i staden, med frukost som ingick. Med barnen kändes det också som en fördel att bo i Tulum City med lekplats intill och betydligt fler restauranger att välja på.
La hoja Verde – en av alla vegorestauranger i Tulum
Umi Sushi – favoriten!
La Nave – perfekta stenungsbakade pizzor
Lekplats…
…och glass!
Solnedgång i Tulum City
Colectivo till stranden
Vårt första intryck när vi kom till vägen mot stranden var – Nej! Charmen med Tulum är helt borta! Sist var det gott om ödlor och blommor längs med promenaden mot stranden, nu var det istället fullt av turister och souvenirbutiker. Trots det lyckades vi faktiskt se en och annan ödla, näsbjörn och fjäril på vägen. Barnen är väldigt intresserade av natur och vildliv, så därför är alla djur vi får se ”i det vilda” alltid spännande.
En av dagarna tog vi en avstickare och gick upp till höjden…
…då fick vi denna utsikten över stranden
Det fanns också denna fräscha toalett…
…och badkar!
På stranden var det fullt med folk och försäljare av snorkel- och båtturer. Inte alls den folktomma paradisstrand vi besökte sist. Dessutom var vattnet grumligt och inte alls så blått som vi mindes det. Vi blev lite besvikna, men samtidigt var vi beredda på förändringen… Tänk att Jan bodde i en hängmatta på stranden när han var i Tulum första gången! Då fanns det knappt några hotell, cabanas eller restauranger på stranden. Tiden har sin gång helt enkelt.
Här bodde jag & Jan sist vi var i Tulum, fotat nu i januari 2020
Vi funderade på om vi bara hade blivit bortskämda med otroligt blåa vatten under de sista åren (etc Andamanerna, Fiji, Seychellerna, Maldiverna och Zanzibar plus Bacalar vi precis lämnat)… men vattnet blev faktiskt blåare och klarare under de andra dagarna. Vi fick veta att det hade blåst och regnat i flera dagar innan vi kom till Tulum och det hade gjort att vattnet inte var lika turkost.
Vi insåg ganska snart att, visst Tulum har ändrats, men det var helt okej ändå. Det enda som räknas är ju trots allt att få vara tillsammans (i värmen och ute på äventyr, om en får sätta lite krav). Vi ville njuta till max under våra sista dagar på semestern, och det lyckades vi med 🙂 Varenda dag badade vi i kristallklart vatten och myste på en sarong på stranden. Så Tulum blev ändå ett bra avslut på resan…
Vårt favorithörn av stranden…
Nu har vi bara några dagar kvar och de kommer att spenderas i Playa Del Carmen. På torsdag (30/1) väntar flyg hemåt. Eller, troligtvis… Vi har ju stand-by biljetter så allt kan hända 🙂
Bacalar beskrivs av vissa som den vackraste platsen på Yucatánhalvön. Efter att vi sett sjön så håller vi med – platsen var magisk! Vattnet gick i alla nyanser från pastellblått och turkost till mörkblått och nästan svart. Det gjorde nästan ont i ögonen, så vackert var det.
Bacalarsjön!
Vi hade hört att det kunde kosta så mycket som 110 USD/person att åka från Caye Caulker till Chetumal (55 USD för färja direkt till Chetumal, 20 USD turistskatt för att lämna Belize och 35 USD i turistskatt för att komma in i Mexiko). Vi bestämde oss för att ta den billigare vägen (som vi också vet tar betydligt längre tid!). Därför tog vi en kortare färja till Belize City och fortsatte med lokalbuss till mexikanska gränsen. Det gjorde att vi landade på 84 USD för alla fyra. Ganska stor skillnad, eller hur?! Då fick vi i och för sig spendera hela dagen med att resa, istället för en båttur på runt tre timmar. För oss, som ser själva resan som målet och som har all tid i världen, var det helt klart den bästa vägen 🙂
Varför åka snabba vägen, när en kan få en heldag på bussar istället?!
Så här såg vår resdag mot Mexiko ut: Vi började söndagen (12/1) med att ta 8-färjan till Belize City. Sedan gick vi en dryg kilometer till busstationen. Där hoppade vi på en buss till gränsen. Vi stämplade passen och började gå genom ingenmansland. Flera taxibilar stannade, men eftersom vi gärna går traskade vi vidare. Skyltningen var ytterst oklar, men vi följde Frontera Mexico. När vi gått närmare en kilometer insåg vi att det var en bra bit kvar. Hade vi gått fel tro?! Vi stannade och liftade. Tillslut plockade en gammal gubbe upp oss och körde till gränsen.
Bussen från Belize City till mexikanska gränsen
Efter att vi stämplat våra pass in i Mexico (utan att behöva betala 35 USD i skatt, hurra!) så fick vi veta att denna gränskontrollen endast var för bilar. Vi skulle inte ha följt skylten mot mexikanska gränsen, utan gått rakt fram i rondellen… Det var visst onödigt att skylta för fotgängare, eftersom alla vet vägen (förutom oss turister då!)… Vi stod kvar och efter en stund erbjöd en kvinna oss skjuts över gränsen och efter att Jan frågat så fick vi tillslut skjuts hela vägen till Chetumal!
I baksätet när vi liftade till gränskontrollen
När vi väl tagit oss till staden tackade vi för skjutsen och hoppade av. Vi var alla hungriga, så innan vi fortsatte satte vi oss på en restaurang och beställde mat. Eftersom klockan var runt 17 när vi ätit färdigt bestämde vi oss för att ta in på ett hotell över natten och fortsätta till Bacalar följande dag. Det visade sig vara ett bra beslut, vi fick tag i ett schysst hotell med pool. Efter en vecka med kallt, bräckt vatten var det rätt skönt med en varmvattendusch!
Poolen…
…och rummet på Hotel & Suites Argos
På måndagen (13/1) åkte vi mot Bacalar och vi blev faktiskt kvar i den lilla staden en hel vecka, ända till söndagen (19/1). Vi gick av minibussen vid stora vägen och promenerade mot centrum. Jag och barnen hängde på mysiga smoothistället Yerbabuena när Jan letade boende. Det dröjde en bra stund innan han kom tillbaka, men då hade han hittat ett rum med delat badrum och kök på La Pata de Perro.
Chetumal till Bacalar
Jan fick bästa platsen?!
Mot Bacalar centrum
Yerbabuena
Vårt hostel låg precis vid fortet San Felipe och parken Parque Principal de Bacalar. Det var perfekt för oss eftersom barnen hade flera lekplatser precis intill och alla restauranger låg i närheten. De restauranger vi flitigast besökte var Tacos de Guiso (en liten mexikansk restaurang, inklämd mellan två souvenirbutiker vid torget), Yerbabuena (fantastiska veganska/vegetariska smoothies & mackor) och Pues Si (tunna, vedugnsbakade pizzor och god pasta) och sushi på NAO Japanese Fusion.
Fuerte San Filipe
La Pata de Perro
Barnen leker på rummet…
Säker lekplats?
Baren har fullt upp på Yerbabuena
Yerbabuena
Tacos de Guisto
NAO Japanese Fusion
Sushi!
Lagunen vid Bacalar är en insjö med sötvatten, ändå är vattnet så galet blått! Anledning till de vackra färgerna är att botten är kalksand. Vattnet har förutom kalk gott om andra mineraler, så det kändes lent mot huden att bada. Jag har bara varit med om liknande när jag och Jan badade i Lake McKenzie på Frasier Island, Australien, för 10 år sedan. Där var det också sötvatten, kalksand och otroligt vatten!
Under våra dagar i Bacalar hann vi med en hel del, jag klippte av runt 30 cm av håret, vi åkte på båttur på lagunen, åt massa färsk frukt (som var bristvara på Caye Caulker ), frossade i fantastisk mat, yogade, badade i 90 meter djup cenote och åt oändligt många Marquesitas. Dessutom fick vi lite piratfeeling under båtturen, vid Canal de los Piratas. Pirater gjorde denna kanalen för att kunna komma från havet hela vägen till Bacalar.
I början av båtturen, som varade i två timmar och kostade runt 300 kronor.
På båtturen körde vi förbi några cenotes och badade på två ställen i sjön
Cenote Negro – från 2 meter djupt till 90!
Vi såg en kajman i cenoten
Canal de Los Pirates
Barnen väntar på…
…Marquesitas!
Edvin & Jan i Cenote Azul
Bacalarsjön är unik, bland annat eftersom den innehåller de äldsta spåren av liv – Stromatoliter. Fossil från stromatoliter har hittats som kan dateras till äldre än 3,5 miljarder (!) år. Levande stromatoliter finns idag bara på isolerade platser, i ogästvänliga miljöer, med bristande konkurrens från modernare organismer. Biologer är oroliga för att sjöns speciella flora och fauna påverkas negativt av all turism. Visst det är förbjudet att ha på sig solskyddsfaktor, smink eller myggmedel om en ska bada, men frågan är om det räcker?! Troligtvis inte…
Stomatoliterna är precis vid alla badgäster, men en fick självklart inte röra!
För att kunna spendera en dag vid vattnet här behöver en betala inträde (mellan 20 och 30 pesos) eftersom de flesta strandtomter är privata. Det finns några olika alternativ, vi var på tre olika: Balneareo Mágico Bacalar, Cocalitos och Cenote Azul. Balneareo Mágico Bacalar ligger närmast staden och här finns det vattenrutschbanor och restaurang vid vattnet. Det finns en även en brygga, gräsmatta att ligga på och flottar ute i vattnet. Om du följer vattenkanten norrut, så finns det till och med lite naturlig strand mitt bland träden.
En flotte vid Balneareo Mágico Bacalar
Naturlig strand, en bit från Balneareo Mágico Bacalar
En bit söder om Bacalar finns Cocalitos. Det här stället har mer naturlig strand, utan cementkanter mot vattnet och det fanns gungor och hängmattor utplacerade i sjön. Färgen på vattnet gick från gräddvitt till mörkt blått, så platsen är vacker! Det är också här du finner de känsliga stromatoliterna som sjön är känd för.
Cocalitos
Det fanns gott om åskmoln, folk, stromatoliter, hängmattor och gungor…
…och poliser 🙂
En bit från Cocalitos ligger Cenote Azul. En cenote är ett djupt hål, som bildats när kalksten har rasat och synliggjort grundvattnet. Just denna cenoten var över 90 meter djup! Galet! Edvin ville gärna bada och trots att han var lite rädd så simmade han och Jan tvärs över hela cenoten och tillbaka. Jag, som inte gärna badar om vattnet inte är varmt, kristallklart och grunt, var orimligt stolt!
Cenote Azul
90 meter till botten!
Bacalar var på många sätt perfekt för oss. Det enda som saknades var egentligen en sandstrand och ett boende precis vid vattenkanten, men en kan inte få allt eller hur?! Nu bär det i alla fall av mot Tulum och sedan några dagar i Playa Carmen innan vi flyger hemåt. Bara två veckor kvar, sedan är det ”vardag” i Sverige igen. Det känns konstigt, eftersom resandet har blivit vardag för oss…
Vi kom till Caye Caulker med en längtan efter havet och att ”bara vara”. Direkt när du gått av färjan möts du av skyltar som Go Slow och No bad days. Här ska du helst lunka fram, utan ett bekymmer i världen och barfota i sanden. En perfekt ö för oss med andra ord 🙂
Vår lilla bungalow var den lila på styltor, i mitten
Vi bestämde oss för att åka med en större buss, som gick hela vägen från Flores till Belize City. För en gångs skull så var det förvånansvärt billigt, 25 USD för oss alla. Vi skulle knappt spara in några pengar på att dela upp resan med flera lokalbussar. Så på lördagen (4/1) tog vi en buss vid åtta mot gränsen. Övergången gick smidigt och innan tolv var vi framme vid havet. Redan när vi fick av bussen i Belize City så kändes det att vi var någon helt annanstans – nu var vi i Karibien. Språket var bytt från spanska till engelska, med det där sköna gunget som alla öar Västindien kännetecknas av.
Promenad i Belize City
Det var bara en kilometer från bussen till färjan, men tydligen bör en ta taxi eftersom det är ett fattigt och ”farligt” område… Vi gick ut från busstationen och började promenera. Det slutade med att vi gick hela vägen till färjan. Visst, det var fattigt, men vi kände aldrig att det inte var säkert att promenera. Vi hade tur och behövde inte vänta länge på nästa färja.
Snart framme vid färjan
Framme på Caye Caulker!
När vi kom med båten såg vi ett gäng strandhus på styltor, precis vid vattenkanten. Det såg ut som ett ställe precis i vår smak, men vi trodde att det skulle vara alldeles för dyrt för oss. Det visade sig tvärtom vara billigaste boendet på hela ön! Det var också det enklaste och minst iordninggjorda stället på ön, eller ”Rustic and old school” som vår granne beskrev det. Vi bodde för 14 USD/natt. Bungalowen intill kostar en nolla till, men då har du i och för sig varmvatten, AC, WiFi, täta fönster och väggar och fungerande toalett… Det galna är att så här enkelt bor vi allra helst! Inte bara för att det är billigt, utan för att känslan blir så annorlunda. Lite mer Robinson Cruise helt enkelt.
Vårt lilla strandhus!
Vår bungalow
Vi spenderade lite över en vecka på Caye Caulker, från lördagen 4/1 till söndagen 12/1. Det var en vecka med sol och lata dagar, men också piskande regn och stormbyar som skakade vår lilla bungalow på nätterna. Vi hade tur eftersom regnet bara höll i sig under natten, förutom under en dag när regnet kom och gick… Sjävklart måste det också finnas en nagel i ögat?! Denna gången var det faktiskt inte mygg, utan en jäkla massa sandflugor!
Vi trivdes i skuggan under huset (tyvärr gjorde även sandflugorna det)
Regnet piskade utanför stugan denna kvällen…
Det är alltid kul med vattenpölar!
Under vår vecka på ön varvade vi häng på altanen och bad i havet med yoga på bryggan och promenader. Jag tror att vi gått på de flesta gator och vi promenerade faktiskt runt hela södra delen av ön en dag. Där fanns det mest tomter till salu och några nybyggda hus, plus öns flygfält. Det är på norra delen som de flesta hotell, hus och restauranger är. För att vara på en liten ö och en vecka med fokus på att ta det lugnt så promenerade vi faktiskt i snitt långt över 10 000 steg per dag. En dag var vi faktiskt uppe i över 17 000 steg. Inte illa för en familj med småbarn, eller hur!
Södra spetsen av ön
Världens längsta snäckmur?!
Underbar utsikt!
En pelikan landade precis framför Jan & Edvin
Det häftigaste med Caye Caulker var alla havsvarelser som vi fick se från olika bryggor på ön. Jan vågade sig på att mata tarponfiskar, trots att fiskarna var galet stora, mycket större än barnen! Sista kvällen spenderade vi på stranden vid Iguana Inn och där fick vi se en massa stingrockor, en liten muräna och hajar! Edvin var lite besviken att vi inte gick se några sjöhästar, som skulle finnas under bryggan. Trots det utbrast han nöjt ”Det här var en bra kväll!” flera gånger. Vi andra kunde bara hålla med honom, det blev en perfekt sista kväll på ön.
Tarponfiskar
Jag tror inte att det var meningen att han skulle mata fiskarna med handen (trots att han har en till!)…
Stingrockor kom varje dag när denna fiskaren rensade sin fångst
Stingrockor
Amhaj
Muräna
Den största anledningen till att vi gillade Caye Caulker var stället vi bodde på. Det gav en känsla av hur det var här innan. Innan alla turister hittar hit och det börjat byggas fina resorts och stora hotell överallt. Vårt ställe (som inte ens hade ett namn, men det kallades av öborna för Ignacio’s) var ett av få som fortfarande hade sin charm kvar. Nu ska det visst byggas ett hotell med 6 våningar på ön… Ignacio, som ägde vårt ställe, var över 80 år gammal och hans familj har bott på ön i flera generationer. Hans farfars far köpte hela ön för 300 USD. Sedan började hans farfar sälja av mark med jämna mellanrum och nu är sista biten till salu med den nätta prislappen på 5 miljoner… USD! Jag tror att paradisön Caye Caulker redan är på väg att försvinna tyvärr, och den var säkert som allra bäst för 5-10 år sedan… Så om du funderar på att åka dit, åk förr snarare än senare.
Det var bara vägar av sand på ön och inga bilar!
Här var öns elkraftverk, det drevs med olja… Det var redan brist på både el och vatten på ön.
Bryggan på Ignacio’s
Nu har vi tre veckor kvar av resan, sedan väntar jobb, förskola och vardag i Sverige. De sista veckorna kommer spenderas i Mexiko, med ett första stopp i Bacalar och sedan fortsätter vi norrut på Yucatánhalvön.
Vi har minsta sagt haft saker att fira i Flores, först nyårsafton, sedan bröllopsdag och sist men inte minst Jans födelsedag. Om ni känner oss vet ni att vi inte brukar fira storslaget, så blev det även denna gång… I vanlig ordning glömdes bröllopsdagen helt bort, men vi såg fantastiska Tikal just den dagen.
Tikal Nationalpark
Vi åkte buss från Antigua efter lunch på måndagen (30/12). Det går att åka buss hela vägen till Peten/Flores, som är Guatemalas gateway till Tikal. Det skulle ta en hel natt och kosta mer än vi fick betala för våra stand by biljetter, därför valde vi att flyga. Bussen från Antigua var framme i Guatemala City lite över en timme senare. Chauffören körde fort och vi fick hålla i oss i varje sväng. Tro mig, svängarna var många, eftersom vägen slingrade sig genom vulkanlandskapet. Vi hoppade av i stan och tog en taxi till flygplatsen. När klockan var fyra checkade vi in väskorna, men planet skulle gå först efter klockan sex. Det gav oss lite tid att fördriva på en av de mest ocharmiga flygplatserna vi varit på…
#1 Buss till Guate
På väg mot rätt väg att vänta på #2 taxin. Korsningen där vi gick av bussen hade vägar åt alla håll och kanter…
När vi landat i Flores och fått våra väskor hade klockan börjat närma sig åtta. Vi kände inte för att gå runt och leta ställe på plats, så vi bokade en natt på ett hotel. Varenda taxichaufför var på oss så fort vi gått ut, precis som alltid på flygplatser. Vi gjorde som vi brukar och gick ut från flygplatsen till vägen. Där fick vi tag på en riksha som tog oss över bron till den lilla ön Flores och vårt rum på La Posada de Don Jose.
#3 Flyg mot Peten/Flores
#4 Riksha mot Flores
Vi började nyårsafton (tisdag 31/12) med att leta upp ett nytt boende. Stället vi hittade hette Hotel Mirador del Lago och var lite sunkigt, men hyfsat billigt och hade en balkong ut mot sjön Peten Itza. När vi satt på vår balkong på kvällen så hade vi perfekt utsikt över alla fyrverkerier som speglades sig i vattnet. Vi klarade faktiskt av att hålla oss vakna en bra bit efter tolvslaget och önska varandra Gott Nytt År.
Vi köpte frukt & bröd och åt frukost på terassen innan vi letade nytt boende
Kullersten i Flores
Utsikt från balkongen på Hotel Mirador del Lago
Nyårsmiddag
Pizza, curry och burgare!
Fyrverkerier från balkongen
Nyårsdagen (onsdag 1/1) spenderades ungefär på samma sätt som övriga dagar i Flores, med restaurangbesök, en sväng till lekplatsen, promenad på ön, yoga på takterrassen och häng på balkongen. Dagen efter (torsdagen 2/1) blev det desto mer aktivitet, då åkte vi nämligen ut till ruinstaden Tikal. Jan har varit där tidigare, men det är 20 år sedan. Då fick han klättra runt hur han ville på alla ruiner och han var ensam på området med ca tio andra. Vi märkte ganska direkt att saker hade förändrats…
Tikal var centrum för en av de viktigaste kungadömena under Mayacivilisationen. De äldsta byggnaderna är en bra bit över 2000 år, de härrör från 300 fvt. Det finns gott om pyramider, tempel och pelare, allt byggt i kalksten. Flera byggnader reser sig högt över regnskogen och en del är 50-70 meter höga. Tikal består av fler än 3000 byggnader, men endast ett hundratal tempel och pyramider har grävts fram.
Några av alla ruiner i Tikal
Det finns alltså en hel del tempen och byggnader som ser ut som perfekta kullar, täckta med träd och vegetation. Tänk att varenda byggnad så ut så här innan arkeologer började gräva fram ruinerna under 50-talet. I slutet på 70-talet blev staden med på UNESCOs lista med världsarv och är idag en stor turistattraktion. Under högsäsongen kan parken ta emot 1500 besökare per dag, så vi var definitivt inte ensamma på plats…Vi fick inte heller klättra på byggnaderna hur som helst, utan det var uppbyggt med trätrappor. Tur det, annars hade väl vart enda tempel varit helt förstört idag.
Ruin under vegetationen
En av alla trappor
No climbing!
Vi tog bussen vid åtta och var framme runt två timmar senare. Första bussen tillbaka till Flores gick vid 11.30, nästa vid 12.30 och sista vid 15. Vi var helt övertygade att vi skulle hinna med första bussen… så fel vi hade. Vi gick runt i området hela dagen och hann precis med sista bussen hem. Tikal var häftigt, men det var först när vi var uppe på sista toppen, Square of the great Pyramid, som jag verkligen föll för platsen. Tikal var helt klart värt ett besök! När vi kommit tillbaka till Flores fick jag ett meddelande från en kompis som löd ”Grattis på Bröllopsdagen!”. Som vanligt hade både jag och Jan helt glömt bort det, så tack för påminnelsen Julia!
Det är inte ovanligt att folk vill posera med barnen och fotas, ibland får till och med jag och Jan vara med
Tempeltopparna över regnskogen
På toppen av Square of the Great Pyramid
Vi hade egentligen tänkt åka till Belize redan på fredagen (3/1), men bestämde oss för ännu en lugn dag i Flores. Det var nämligen Jans födelsedag och jag tyckte att det skulle vara tråkigt att tillbringa hela dagen på bussar. Istället spenderade vi födelsedagen med extra god mat och lugn & ro. Kvalitetstid tillsammans har vi ju gott om, likaså restaurangbesök så jag får fira Jan lite extra när vi kommit hem. Då får det bli en kväll utan barnen, hemma i huset med vardagsmat. Det är det enda vi inte kan få här 🙂
Grattis bästa!
Perfekt toa?!
Hotel Mirador del Lago
Nästa stopp blir Belize och äntligen kommer vi till havet! Dessutom till Karibiska havet, med turkost vatten och vita stränder. Det är efterlängtat! Tiden går så otroligt fort, det är faktiskt en månad sedan vi badade i saltvatten sist… Vi åker ut till ön Caye Caulker, som ska vara en liten paradisö helt utan bilar. Som vi längtar!
Vi gillade Antigua från första stund. Staden var färggrann, charmig och precis lagom stor. Några lugna dagar där var precis vad vi behövde. Våra dagar fylldes med yoga på takterrassen, spring på stadens kullerstensgränder, vulkanskådning och fantastisk mat. Ungefär allt en behöver, eller hur?
På torsdagen (26/12) tog vi oss med buss från Santa Ana i El Salvador till Antigua i Guatemala. Precis som vanligt blev det en dag med ett antal olika bussar och en gränsövergång. Vi hade först en plan att ta en direktbuss till Guatemala City, trots att det skulle kosta nästan $50 för oss fyra (barnen skulle behöva betala 1/2 biljett var), men vi skulle spara in ungefär halva restiden. Vi tog en Uber innan nio till busstationen. Där visade det sig självklart att nästan direktbuss skulle gå först klockan 12. Då var det bara att ta tänka om och ta lokalbussarna ändå, som skulle ta över nio timmar men kosta under 200 kronor. Först bussen gick från Santa Ana till Ahuachapan. Där fick vi ta en riksha några kilometer till nästa buss. Den skulle ta oss hela vägen till gränsen vid Las Chinamas.
#1 Strax Uber mot bussen i Santa Ana
#2 Buss mot Ahuachapan
#3 Riksha mot nästa buss
#4 Buss till gränsen
Vid 12-tiden var vi över i Guatemala och kunde ta nästa buss mot Guatemala City, eller Guate som det verkar kallas här. När Jan var i Guatemala sist var huvudstaden inte säker. Han såg en bli rånad på öppen gata och de flesta resenärer undvek staden. Vi snackade med två killar på vårt hostel i Santa Ana och de bekräftade att staden fortfarande var likadan. De hade träffat en kille som blev rånad två gånger (!) på busstationen i Guate. Vi hade därför lagt pass, pengar, bankkort och min telefon i våra stora ryggsäckar. Med största sannolikhet är det den lilla som ryker om vi skulle bli av med någonting.
Bron över till Guatemala
#5 Buss till Guate
Vid 15-tiden blev avsläppta mitt på en stor väg, där fler vägar möttes och vi hade ingen aning om vart vi skulle. Det slutade med att vi tog en Uber till bussen mot Antigua. Bussen gick precis när vi gick ut bilen, så vi hade tur och slapp vänta. Vi var framme innan 18 och satte oss på en sushirestaurang. När vi väntade på maten gick Jan och kollade boende. Det var inte helt lätt att hitta bra och billigt boende i mellandagarna. Kvällen slutade med att vi tog en natt på ett ganska dyrt hotell: Hotel y Arte. Eller dyrt enligt vår mening i alla fall, vi fick betala runt 500 kronor för ett dubbelrum. Nästa dag skulle vi leta efter ett billigare ställe.
#7 Buss till Antigua
Sushi på Kabuki
Vårt rum på Hotel y Arte
Så här smutsiga blir fötterna efter en resdag 🙂
På fredagen (27/12) tog vi in på Hotel Casa Cristina där vi fick ge mindre än 300 kronor för ett dubbelrum. Hotellet låg mitt i staden och hade takterrass med utsikt över vulkanerna som omger Antigua. Fuego Volcano är den mest aktiva i området och rök stiger hela tiden från kratern. När Jan var här sist såg han stenar och lava spruta ur vulkanen. Vulkanen är fortfarande aktiv och det sprutar lava från toppen titt som tätt, men vi såg bara rökmoln när vi var där. Kanske lika bra det?!
Många timmar spenderades på Hotel Casa Cristinas takterass…
Takterassen på Casa Cristina
Vulkanerna runt Antigua från terassen
Fuego Volcano
Antigua var precis som Jan kom ihåg det, trots att han var här för 20 år sedan. Då var det en av hans favoritstäder i Latin- och Sydamerika och staden kvalar in på vår lista över favoritstäder även denna gång. Det var verkligen en mysig stad och det var en skön stämning. Det var gott om folk på gatorna, även efter att solen gått ner. Det kändes ganska skönt efter El Salvador, där allt folk försvann från gatorna samtidigt som solen.
Vi spenderade fyra nätter i Antigu, från torsdagen (26/12) till måndagen (30/12). Under dagarna tog vi det mest lugnt, strosade runt i staden och kollade in marknaden, kyrkan Iglesia la Merced och bågen Arco de Santa Catalina som staden är mest känd för. Vi lyckades också köpa upp några kilo souvenirer och springa på stadens ojämna kullerstensgator.
Vi åt sushi på Kabuki flera gånger. Edvins rekord är 13 bitar!
Tiden gick fort och helt plötsligt var det dags att dra vidare. Nu bär det av mot flygplatsen i Guatemala City och sedan flyg till Flores. Den staden var, precis som Antigua, en av Jans favoritstäder när han var här sist. Undrar om Flores levererar även 20 år senare? Det blir även en avstickare till ruinstaden Tikal, innan vi åker till Belize och havet. Tikal var en av de största städerna under Mayacivilisationen och vissa av byggnaderna är en bra bit över 2000 år gamla. Det ni!
Vi tog oss från Nicaragua, genom Honduras och en liten bit in i El Salvador på en dag. Julen spenderades i Santa Ana, men det blev en lugn jul för vår del. Invånarna i staden firade desto mer, med galet många raketer och smällare på julnatten… Undrar hur nyår kommer bli?!
Katedralen i Santa Ana
Bra skylt på torget…
Inget julstök i år inte, det enda vi gjorde var att köpa lite julgodis…
När jag förberedde barnen för att söndagen (22/12) skulle bli en lång dag, med flera olika bussar log Alice brett och utbrast ”Åh, jag ska sova på många bussar idag!”. Vilka luttrade barn vi har! Dagen skulle sluta med två gränsövergångar, fem olika fordon och 11 timmars resa. Först fick vi ta en taxi till busstationen i León, sedan en buss till Chinandega. Där tog vi en ny buss till gränsen. Övergången tog lite tid och vi träffade faktiskt på en svensk i kön. Det hör inte till det vanliga, så det är alltid extra kul! När vi tagit oss in i Honduras hade vi tur och kom med den sista minibussen som gick vid 14.30 tvärs genom landet till El Salvador.
#1 Taxi till bussen (ja, han kollar film & kör!)
#2 Väntar på bussen till gränsen
Till fots på väg från Nicaragua till Honduras
Om ni funderar på varför vi valt att strunta i Honduras så var det en kombination av att julen kommit emellan och vi inte vill vara fast på en liten ort när de flesta butiker och restauranger är stängda. Dessutom längtar vi till karibiska havet, så vi lägger hellre fler dagar vid lugnt turkost vatten än den lite vildare Stillahavskusten. Bussresan genom Honduras tog ungefär tre timmar, så vid 17.30 passerade vi dagens andra gränskontroll och sedan var vi inne i El Salvador.
Honduras!
#3 Buss genom Honduras
Ingenmansland mellan Honduras & El Salvador
Vi tog en buss till San Miguel och var framme klockan 20. Det var kolsvart ute och gatorna var öde. När vi började gå från busstationen blev vi varnade för att gå på gatorna i mörkret. Det var inte säkert… Vi bestämde oss för att ta ett hotell vid busstationen. Jag och barnen stannade på rummet när Jan gick ut för att leta kvällsmat. Det var inte det enklaste! Tillslut hittade han ett litet gatustånd och kunde köpa med sig bönor med ris plus avokado, kokt ägg och tortillas.
Rummet i San Miguel
Ris, bönor, avokado…
På måndagen (23/12) blev vi väckta av att det knackade på dörren vid 8.45. Tydligen var utcheckningen vid 07(!)… En kvart senare var vi ute från rummet. Det var en helt annan stad vi möttes av. Ljudnivån från bussar, bilar, gatuförsäljare och folkvimmel var hög och det kändes som att vi teleporterats någon helt annanstans. Detta känns som typiskt för Syd- och Latinamerika. I Asien håller folkvimlet ofta i sig till sena natten, men här blir många områden i städerna helt öde efter att solen gått ner. Sedan är det rena kaoset under dagen med folk överallt, trafik och gatustånd längs med trottoarerna. Vi köpte lite bröd, bananer och avokado och plockade fram jordnötssmör från packningen. Frukosten var fixad!
Utanför Hotellet i dagsljus…
Vid tio tog vi en buss mot San Salvador. Tre timmar senare var vi i San Salvador, där behövde vi byta bussterminal för att ta en buss vidare mot Santa Ana. Vi åt lite lunch innan vi tog en taxi till nästa terminal. Vid fyra tog vi en buss mot Santa Ana och två timmar senare var vi framme. Vi hoppade av bussen vid ett stort köpcentrum, Metrocentro, och gick till deras food court och åt kvällsmat. Barnen lekte (tillsammans med tusen andra barn, mitt i julruschen) på en liten lekplats i köpcentret och sedan tog vi en taxi till Casa Vieja Guest House. Det var väldigt skönt att få ett rum och bara vara resten av kvällen. Två resdagar på raken, med massa byten gör en ganska trött…
#1 Mot San Salvador
Försäljare på bussen
#2 Letar taxi med vettigt pris till andra bussterminalen…
#3 Buss mot Santa Ana
Framme!
#4 Taxi från Metrocentro till Casa Vieja Guest House
På tisdagen (24/12) hängde vi på ställen hela förmiddagen. (Ja, vi vet att det var julafton, men vi firade ingenting här på andra sidan jorden.) Vid lunch gick vi ut för att se vad Santa Ana hade att erbjuda. Vi stannade till i staden eftersom jag hade markerat stället på maps.me. Någon måste ha tipsat om staden, men vi kom inte ihåg vem eller varför…
Målarstudio på Casa Vieja Guest House
Det visade sig att staden hade en katedral och inte så mycket mer. Vi hittade i alla fall en lekplats, där barnen kunde åka rostig rutchkana med ett gäng militärer och poliser som publik. Det fanns också ett pariserhjul som drevs av en bilmotor som varvade upp och ner hur som helst. Stundtals snurrade hjulet riktigt jäkla fort och resten i okej hastighet. Vi lyckades hålla barnen från att åka eftersom det verkade förenat med livsfara 🙂
Vi hade tänkt stanna två nätter i Santa Ana, men på kvällen fick vi veta att det inte skulle gå några bussar på juldagen. Vi skulle alltså behöva stanna ytterligar en natt… På natten vaknade både jag och Jan upp vid midnatt. Alla sköt raketer och smällare. Jag har aldrig varit med om nåt liknande! Nyårsafton lär bli helt galen här…
Affär med raketer
Papper från raketer på gatan efter julnatten
När vi vaknade på på onsdagen (25/12) visste vi inte riktigt vad vi skulle hitta på eftersom vi kändes oss ganska färdiga med staden. Då kom vi på att vi skulle kunna gå på bio. Sagt och gjort. Vi tog en Uber till köpcentret Metrocentro och såg ”Spies in Disguise”. Det visade sig vara ett bra filmval, hela familjen tyckte att den var rolig och vi hängde faktiskt med i handlingen trots att den var på spanska.
Utanför biografen på Metrocentro
På torsdagen (26/12) väntade ännu en dag på bussar och en gränsövergång. Då bär det av till Guatemala & Antigua. Det är en av Jans favoritstäder i Latinamerika. Det ska vara en mysig liten stad med kullerstensgator och en vulkan som sprutar lava precis intill. Spännande!
