Vi kom fram hela vägen till Lviv i tisdags och gränsövergången gick smidigare än den borde, trots att det tog över två timmar. Jan lyckades nämligen ställa sig i någon typ av Priority Lane… Varför vi fick stå kvar i den kön vet jag inte, men kanske andas Toto en aura av status?! Nej då, det var nog barnen som gjorde att vi fick stå kvar i snabbkön 🙂 Tur det för annars hade gränsen tagit minst det dubbla. Det var lååånga köer och (de ganska buttra) vakterna försökte inte direkt skynda på.
Vi ordnade en lägenhet i Lviv och när vi kom fram till staden så kunde vi köra rätt in i centrum och möta upp vår värd. Vägen dit var skumpig! Det var kullersten, med spårvagnsspår och höga kanter överallt. Lägg till mycket trafik och hetsiga bilförare. Barnen hade kul bak i bilen i alla fall! Vi fram kanske satt lite mer med andan i halsen, men vi kom fram helskinnade! I en bilkö så började bilen framför köra in till kanten, Jan tog tillfället och körde om. Då upptäckte vi att det stod en ambulans bakom med blåljusen på.. Efter att ambulansen kört förbi så svängde den andra bilen upp bredvid oss och var riktigt arg. Jan bara ryckte på axlarna, det är inte lätt att hänga med trafiken här när man är trött, hungrig, halvblind och dessutom från landet 🙂 Vi fick parkera Toto innanför låsta grindar. Perfekt!
Klockan hade hunnit bli närmare 19 innan vi kom fram, så vi slängde in packningen i lägenheten, startade en maskin tvätt och sedan gick vi ut på stan. Barnen sprang runt på gatorna och efter någon timme satte vi och på en restaurang och käkade kvällsmat. Vi åt på en hyfsat fin restaurang och drack en stor stark var för under 200 kronor. Efter maten fortsatte vi vår rundtur i staden och barnen orkade faktiskt springa runt på gatorna fram till klockan tio, sedan var alla fyra trötta. Vi gick tillbaka till lägenheten och alla somnade samtidigt. Lägenheten låg i ett gammalt stenhus, så det var svalt och skönt inne. Vi sov till klockan nio och sedan käkade vi fruskot på rummet innan vi tog en sista sväng på stan.
Vid tolv checkade vi ut och började köra mot Moldavien. Det visade sig extremt test för Toto. Vi hade hittat en ”genväg” som visade sig var riktigt jäkla dålig! På långa sträckor kunde vi max köra i 30-40 km/h. Vägen var som vågor, med höga kanter. Trots att vi körde försiktigt så skrapade skyddsplåten i vid två tillfällen. Som tur var klarade vi oss utan punktering, men de enda bekvämligheterna vi hade strök med – AC:n och bilstereons AUX-ingång. När det började bli dags för lunch så körde vi förbi en restaurang som såg lite annorlunda ut. Det visade sig vara ett lokalt bryggeri där man kunde kap med sig öl från tappen i plastflaska. Självklart så var vi tvungna att köpa med oss två 0.75 flaskor öl., för drygt 15 kronor styck. Vi åt lunch och drack en varsin alkoholfri öl från bryggeriet till maten. Sedan var vi redo för några fler timmar i bilen 🙂
Det tog hela dagen att komma drygt 30 mil till nästa stopp på resan: Kamenets-Podolsky. Jan hade läst att det fanns en fin borg där och den ville vi inte missa när i ändå i princip körde förbi. Vi kom fram till staden runt 19 och borgen var det första vi såg. Den var mäktig! Staden ligger innanför en meandersväng i floden och borgen vaktar över ingången. Vi bestämde oss för att sova i bobilen på en parkering, utanför ett hotell, mitt i staden. Personalen på hotellets restaurang kunde engelska och var hjälpsam och sa att vi kunde stå där över natten. Vi åt kvällsmat på restaurangen och sedan gick vi en sväng för att kolla på borgen efter att det blivit mörkt. Runt klockan tio bäddade vi iordning Toto och la oss. Dagen efter väntade ännu en gränsövergång och nästa land på resan, Moldavien.
